Jah Hollis köper rastablandning till x-trapris

Just nu har ett regnväder modell kraftigare, modell åskladdat, rullat in över Malmö och det verkar grusa planerna på att sitta ute och i BV:s trädgård senare och dricka av hans i Belgien inköpta bira.
Det går väl förvisso lika bra att sitta inomhus, men det lär nog inte vara så lämpligt att tända grillen inne i lägenheten.
Jag hann i alla fall ge mig ut och handla lite tidigare i dag innan regnet började ösa ner. Jag hade bara tänkt handla det allra nödvändigaste till ett par dagars frukost, men som vanligt åkte det ner en massa annat i korgen.
Och eftersom jag handlat för en bra bit över en hundring var jag berättigad till tre paket kaffe för prima x-trapris. Det var naturligtvis Zoegas man lockade med, men min favorit Blue Java var slut (ja det fanns ett paket som var punkterat och sladdrigt och det ville jag inte ha) så det blev att välja lite andra sorter.
Helt klart tog jag då denna färgstarka rastablandning.
Den kommer att göra sig fint till Big Youth, Bob Marley och Burning Spear.

Jah Hollis

Andra bloggar om: väder, sommar, regn, malmö, åska, skåne, mat, handla, kaffe, zoegas, musik, reggae, rastafari, bob marley, big youth, burning spear

Vi kommer aldrig levande ur det här livet

Jag försökte väl travestera Hank Williams där i rubriken. Han sjöng ju I´ll Never Get Out Of This World Alive och det blev (minst sagt profetiskt) den sista låten han gav ut under sin livstid.
Jag tänkte väl på livets farlighet i största allmänhet när jag läste att det är 69 personer hittills i år som skadats mer eller mindre allvarligt på nöjesfältet Liseberg i Göteborg.
Det är naturligtvis inte bra, men på något vis känns det som det finns en risk inbyggd i alla åkattraktioner som finns på våra nöjesfält.
Men hela livet är ju ett enda risktagande. I den svenska trafiken dör varje år närmare 500 personer, och vid tsunamikatastrofen dog över 500 svenskar för att de hade valt att åka till Thailand på semester.
Vi vet inte vad som väntar, antingen vi tar en bil- eller cykeltur, en åktur i en berg- och dalbana eller reser på semester någonstans.
Vi kan bädda in oss i Michelingubbedräkter och sätta upp staket kring varenda gata och gångbana och hålla oss ifrån allt vad nöjesfält heter, men är det så vi vill leva livet?
Skulle inte tro det.
Livet är farligt, och vi kommer aldrig ur det levande.
Den vetskapen får vi nog försöka lära oss att leva med och den borde väl om inte annat få oss att uppföra oss lite hyggligare mot varandra.
Själv har jag för övrigt i dag skrivit en dödsruna över min bror och den ska skickas till ett par tidningar så att de som läser dem kan få lite vetskap om hans liv och hans sorgliga död.
För övrigt har jag fått veta att en av mina kusiner också drabbats av svårartad cancer, en människa som när jag senast träffade henne verkade vara hälsan själv.

Jah Hollis

Andra bloggar om: liv, död, Liseberg, nöjesfält, karuseller, berg- och dalbana, trafik, dödsoffer, tsunami, Thailand, dödsruna

Mattias Klum - mannen utan utsläpp?

Naturfotografen och den engagerade miljökämpen Mattias Klum var värd för Sommar i P1 i dag och efter att ha hört honom fick jag lust att gå ut och bränna ner en regnskog.
Jag tror säkert att herr Klum är en mycket duktig fotograf och att hans engagemang för jordens miljö, speciellt då regnskogarna, är helt äkta.
Men varför låta så mästrande mot oss som lyssnade på programmet? Varför tala till oss som om vi vore en samling idioter som inte fattat ett smack av det här med miljöproblemen?
Mattias Klum gav bilden (hm, ingen ordvits där) av sig själv som en helyllekille som sysslar med fotografering av något slags filantropiska skäl. Men har jag förstått saken rätt driver han ett eget företag som jag kan tänka mig drar in en och annan krona.
Inget ont i det, men varför försöka framstå som någon slags idealist som befinner sig på någon högre moralisk nivå än vi andra som inte haft "förmånen att vara med eller vara där" som han gärna uttryckte det?
Och sedan undrar jag hur han tagit sig till alla de platser på jorden som han besökt om och om igen. Inte har han väl gått eller cyklat till sina fotouppdrag?
Det har väl blivit en och annan flygresa med därtill kopplade bidrag till utsläpp av koldioxid kan man tänka?
Det skulle faktiskt kunna vara så att Mattias Klum genom detta flygande (jag antar fortfarande bara att han flyger mycket) bidragit mycket mer till miljöförstöringen än jag, som inte flugit så mycket i mitt liv, har gjort.
Är det nu så, tycker jag inte han ska sitta i Sommar och mästra mig när det gäller engagemanget för vår miljö.
Å andra sidan har jag ju inte fått vara med om alla de fantastiskt, otroligt spännande och insiktsgivande upplevelser som Mattias Klum varit med om. :-P

Jah Hollis

Andra bloggar om: sommar, P1, natur, miljö, Mattias Klum, foto, fotorafi, utsläpp, koldioxid, växthuseffekten, flyg, flygtrafik

Quizet blev ingen större framgång

Nej, det blev ingen vinst för oss i gårdagens pubquiz på Pickwick.
Märkligt nog var det mycket folk på plats (det brukar annars bli en svacka i deltagandet vissa veckor under semesterperioden) och fast det bara var M och jag som var där från vårt lag vid start fick vi inte plats inomhus, utan satt kvar ute (där det finns högtalarförstärkning för quiz masterns mikrofon).
Ett handikapp för oss var, att det var Stephen som var quiz master och vi hängde inte alltid med i hans nya zeeländska idiom, utan fick börja en del svar med att resonera oss fram till vad han egentligen frågade om (no offence Steve!).
Men sedan fick vi förstärkning av två deltagare till och kände oss väl rätt nöjda med att i alla fall ha slagit pubmästarna General No Legs vars svarspapper vi rättade.
Dock var det ett par lag som hade betydligt fler poäng än vad vi hade, bland annat ett som bara hade ett enda fel på de 24 frågorna.
Därmed uppstod den vanliga diskussionen om fuskande i quizet, ett fenomen som blivit ett stort problem med mobiltelefonernas snabba utveckling. Ett problem som är känt världen över uppenbarligen (se cheating).
Men nu ska vi inte vara dåliga förlorare.
Här har ni för övrigt fråga nummer 24, ett anagram.
Kasta om bokstäverna i "Told herein" och bilda det namn som är (sade quiz mastern och quiz mastern har alltid rätt) det vanligast förekommande pubnamnet i England.
Vi klarade den i alla fall.

Jah Hollis

PS. Jag börjar bli sugen på att åka till Irland. Ett sug som ofta uppstår den här årstiden. DS

Andra bloggar om: jobb, ledighet, semester, quiz pubquiz, pub quiz, frågor, svar, nya zeeland, nya zeeländska, fusk, mobiler, mobiltelefoner

Men rock´n´rollen är väl ändå inte död?

Jag ska erkänna det direkt: jag har inlett min ledighet med att supa till.
Det har varit så mycket död och elände den här veckan så att jag har väl begravt mig i jobbet.
Så i kväll, när min bäste arbetskamrat, F, skjutsat mig hem gick jag loss på öl och whisky. Det är väl mitt sätt att bemöta sorg; äh det är det inte, jag vete fan.
Men jag vill inte se rock´n´rollen dö också.
Därför, utan att gå närmare in på det, bifogar jag denna video.
Hang on Sloopy med The McCoys.
Senast jag spelade i ett band spelade vi den.
Den unge mannen som sjunger och spelar gitarr, Rick Derringer, spelade senare med Johnny Winter och blev heroinist på kuppen. Men han fixade det och har bland annat spelat med ett av mina favoritband (Johnny Winter är också en favorit), Steely Dan.
Men den här låten, Hang on Sloopy, är svårslagen.

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, död, sorg, whisky, whiskey, öl, johnny winter, the mccoys, rock pop

Gud måste vara förebild för FRA

Tisdag, sista dagen att jobba innan jag får några dagars ledigt igen.
Det är inte precis någon medelhavsvärme, men det är kvavt och åskladdat utomhus. Och det är väder som jag minst av allt gillar, än mindre gillar jag att behöva åka och jobba i det här kvalmet (fast vi har en bra klimatanläggning på jobbet).
Jag tog en liten titt på vad det talas om i bloggvärlden nu, och det verkar vara FRA, FRA och FRA för hela slanten.
Visst jag inser att det här handlar om viktiga saker, men det är inte utan att det börjar stå mig lite upp i halsen nu. Det är nästan så jag börjar tro att den gamla fördomen, att här i Sverige klarar vi bara av att diskutera en politisk fråga i taget, är sann.
Nu har till och med Livets ord och deras överste halleluja-gastare, Ulf Ekman, dragits in i FRA-debatten.
Han har tydligen blivit avlyssnad av vårt kära FRA.
Men som troende kan det väl inte upplevas som något problem. Jag menar enligt de troende ser ju redan gud allt vi gör och säger och företar oss, ja till och med tänker, kan jag tro.
Så på något vis är väl gud den stora förebilden för FRA. Så kanske kunde han använda sin allsmäktighet och sträcka sig ner och utplåna FRA och all liknande verksamhet från jordens yta.
Jag bifogar en gammal favorit i repris här ovan.
George Carlin, en av de människor som tragiskt försvunnit ur mitt liv i år.

Jah Hollis

Andra bloggar om: arbete, fritid, väder, åska, värme, FRA, avlyssning, nyheter, Livets ord, Ulf Ekman, gud, religion, George Carlin

En olycka kommer sällan ensam...

Det har gått fyra dagar sedan min bror dog, och redan kommer nästa dödsbud i familjen. Inte på så nära håll den här gången, inte vid en onormalt tidig ålder men ändå handlar det om en person som har en lite nästan mytisk betydelse i mitt liv.
Min pappas faster avled, över nittio år fyllda, bara någon dag efter min bror.
Jag har inte träffat henne på länge, men alla år skickat julhälsningar och vykort när jag varit ute och rest. Senast vi sågs var nog på min pappas begravning för tjugo år sedan.
Pappa och hon var nästan jämngamla fastän hon var hans faster och i tidiga år ska dom ha varit som syskon, det var i alla fall vad hon berättade för mig.
Jag vet att hon var oerhört förtjust i mig och när hon så småningom flyttade med sin man till det fjärran Colombia, där han arbetade för LM Ericsson, höll hon alltid kontakten med mig och mina föräldrar.
Hon hade också ett smeknamn på mig, mitt riktiga namn och så ett "-cito" på slutet, "lille". Det namnet har följt mig genom åren, till och från, och jag har alltid varit mäkta stolt över det.
Jag undertecknade alla kort jag skickade henne med det namnet. Och jag tror det var det som fick mig att, som en av de första eleverna i min hemstad, börja läsa spanska i skolan.
Visst, våra kontakter efter att hon återvänt till Sverige (hennes man dog relativt kort efter att de flyttat tillbaka) var mycket sporadiska. Men somliga människor glömmer man aldrig.
Hon hade varit värd att få hålla i minst tio Sommarprogram, så mycket hade hon att berätta.
¡Buenas noches, tía!

Jah Hollis

Andra bloggar om: död, bror, syskon, släkt, faster, colombia, språk, spanska, skola

Den vita sporten ger polisen sommarjobb

Söndag och snart dags att ge sig iväg och jobba. Det var skönt att få en extra dag ledigt och tänka igenom livet lite nu när en av mina bröder inte längre finns; att få prata med hans familj och med mina närmsta vänner om läget.
Jag har dessutom fått många fina och uppmuntrande kommentarer till min blogg och jag tackar för alla, ingen nämnd, ingen glömd.
Men nu är det dags att återgå till jobbet och vara professionell även om motivationen inte är den bästa. Å andra sidan är det inget höjdarväder här i södern nu, så det finns kanske ingen vädermässig anledning att avundas de semesterlediga.
Jobb i sommartid har även polisens narkotikaspanare när snorungar med gott om pengar dras till vissa ställen som flugor till varm koskit.
Den vita sporten, tennis, som vi svenskar alltid varit så stolta över eftersom vi haft så många duktiga spelare lockar alltid stora grupper av dessa snorungar till Båstad när det är dags för Swedish Open.
Så polisen får sätta in lite extra spanare på övertid (antar jag) för att försöka ta reda på om det är några som piggar upp sin trista tillvaro med lite pulver som matchar färgen på den sport de förmodligen inte hinner uppleva särskilt mycket av i Båstad.
Jag brukar inte moralisera över folk som använder droger, jag ser det rätt mycket (precis som det gäller med alkohol och cigaretter) som vars och ens eget ansvar om de vill använda substanser som kan fungera både som himmel och helvete.
Men ska nu polisen bekämpa narkotika, så undrar jag om det jobbet de gör i Båstad har någon som helst effekt på helhetsbilden.
Av Sydsvenskans reportage verkar det definitivt inte så.

Jah Hollis

Andra bloggar om: jobb, arbete, ledighet, semester, söndag, båstad, tennis, narkotika, knark, janis joplin, polisen, kokain, alkohol, tobak

Words sämsta och bästa inledningsrader

Enligt Aftonbladet har något som heter Musicmagpie (jag kom till en sajt som säljer och köper cd när jag sökte på det) röstat fram de tio sämsta textraderna någonsin inom populärmusiken.
Som så ofta gör Aftonbladet ett halvdant jobb när de gör något sådant här. Brittiska magasinet The Word listade i sitt juninummer de tjugo sämsta och de tjugo bästa inledningsraderna till populärmusiktexter.
Och det är betydligt roligare läsning än den tunna lista Aftonbladet presenterar. Det finns dessutom roliga motiveringar till vart och ett av The Words val.
Jag tänker inte dra deras listor, bara ett par urval från var och en.
Först från sämsta-listan:

”It´s Christmas time
there´s no need to be afraid..."
Band Aid/Do they know it´s Christmas?

"Scratchin’ like a tom cat
got a monkey on my back
Gonna push and pull and holler like wolf
and drive my Cadillac..."
Primal Scream/Jailbird

Och från bästa-listan:

"There’s a new sensation
a fabulous creation
a danceable solution
to teenage revolution..."
Roxy Music/Do the Strand (se videon ovan)

"I am an anti-Christ
I am an anarchist..."
Sex Pistols/Anarchy in the UK

Vad gäller texter på svenska behöver man inte leta länge för att hitta de mest krystade grötrim man kan tänka sig. Det är bara att lyssna på någon musikradiostation ett tag.

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, texter, aftonbladet, listor, The Word, Band Aid, Primal Scream, Roxy Music, Sex Pistols, radio, musikradio

Förbjud My Way att spelas i Sommar i P1

I går var det guldtäljaradvokaten Leif Silberskys tur att debutera som värd för Sommar i P1. Och naturligtvis kunde han inte hålla sig ifrån att spela My Way med Frank Sinatra, en låt jag kommit att avsky i allt mer stigande grad var gång jag hör den.
Den verkar ha blivit någon slags "nationalsång" för människor som börjar komma till åren och som tycker att de levt ett fantastiskt liv, flytande någonstans ovanför oss andra vanliga dödliga.
Fantasilösare musikval får man sannerligen leta efter än detta överpompösa pekoral. Frank Sinatra gjorde mycket bra musik i sitt liv, och det är ju sorgligt att han tycks vara ihågkommen för denna inställsamma uttjatade låt.
Nej, nästa gång någon vill spela Frank Sinatras My Way i Sommar (hur många gånger har vi redan hört den där?) måste producenten slå till nödbromsen och stoppa eländet.
Silberskys program gick i övrigt att mycket ut på att han ville rättfärdiga sin insats som kändisadvokat och därmed sina stora inkomster från våra skattepengar.
Men en sak förstod jag: den som utsätts för ett korsförhör av Silbersky ligger illa till; lyssnar man till den rösten när den går in i sitt mest ettriga tonläge, ja då erkänner man nog vad som helst för att slippa höra mer.
För övrigt spelade Silbersky också I just called to say I love You med Stevie Wonder, ett lågvattenmärke i Stevie Wonders fantastiska produktion av musik.
I dag ska Tina Nordström, kvinnan som gav de äppelkäckt överhurtiga matlagarna ett ansikte, vara värd i Sommar.
Jag ska villigt medge att jag inte har några större förväntningar.

För övrigt noterar jag i nyhetsskörden att det bara är ett par år till det är dags för val här i Sverige igen. Har man inget annat att komma med, kan man ju alltid försöka köpa folk för småpengar.
I övrigt kokar Aftonbladet upp en tunn soppa på en gammal nyhet: att det skulle vara farligt att blogga.
Man kallar det till och med den "nya hälsofaran".
Inte hört talas om aids, malaria, tuberkulos med mera med mera, Aftonbladet?

Jah Hollis

Andra bloggar om: sommar, musik, frank sinatra, my way, stevie wonder, leif silbersky, förbud, tina nordström, aftonbladet, blogga, bloggare, aids, malaria, tuberkulos

Jag fick jobba mig igenom första sorgen

Det var sent på förmid-
dagen i går jag fick bekräftat att det jag anat hade hänt under natten medan jag sov. Min storebror hade dött och det var min lillebror som bekräftade mina onda aningar.
Jag kunde kanske ha sjukskrivit mig och stannat hemma och sörjt, men jag bet ihop och åkte till jobbet. Jag försäkrade mig om att jag i alla fall skulle kunna ta den fredag som nu börjat ledig för att tänka igenom saker och ting och prata med mina släktingar och vänner.
Jag skrev ett blogginlägg (som under dagen bemöttes med flera tröstande kommentarer) och åkte och hämtade upp K som vikarierar på mitt jobb.
Så fort hon steg in i bilen berättade jag vad som hänt och bara hennes reaktion och närvaro var nog för att jag skulle känna att jag skulle fixa även den här dagen.
På vägen till jobbet pratade vi om allt möjligt och vi lyssnade till Emmylou Harris senaste skiva, All I intended to be.
Aldrig tidigare har Emmylou Harris musik känts så rätt och riktig, och då ska ni veta att jag lyssnat mycket på henne. Dagen gick så bra man kan begära i det här läget.
Ändå känner jag någon slags skuld, skuld för att jag inte sörjer mer. Jag känner mig som huvudpersonen i Camus Främlingen: alienerad på något vis.
Men jag hoppas att jag har rätten att sörja på mitt eget vis.
Jag förbehåller mig den rätten.

Jah Hollis

Andra bloggar om: arbete, ledighet, död, sorg, sörjande, cancer, musik, litteratur, camus, främlingen, alienation, emmylou harris

Cancern tog min storebror i natt...

Jag visste det så fort han berättade det för ett och ett halvt år sedan.
Min storebror hade helt oväntat, och mycket chockartat, fått besked om att han led av cancer av en närmast obotlig sort.
Inte för att jag ville släcka hoppet vare sig för honom eller för vår gamla mamma eller för någon annan som hoppades att han skulle klara det, men jag förstod att det bara kunde sluta på ett sätt.
Och efter att han länge kämpat tappert emot orkade han till slut inte. I natt, mycket tidigt på morgonen, förlorade han kampen och cancern tog honom ifrån oss.
Jag ska inte orda om orättvist och om meningen med detta.
Jag kan bara konstatera att han inte fick till fullo njuta av det liv han hade hoppats på när han pensionerade sig för några år sedan.
Han hade hoppats få leva ett aktivt och behagligt liv som pensionär tillsammans med sin fru i deras så vackert belägna hus.
Men ödet, eller vad det nu är, ville inte unna honom det.
Vila i frid, brorsan.

Jah Hollis

Andra bloggar om: liv, död, sorg, cancer, obotlig, pensionär, syskon, bröder, bror, sorg, kamp, rättvisa, orättvisa

I Ystad firar man gamle, fine Mussolini...

Bäckahästen heter ett populärt fik i centrala Ystad och sommartid lockar det givetvis mängder av turister, såväl som infödingar.
Fiket dyker naturligtvis upp i Henning Mankells berättelser om kommissarie Kurt Wallander och häromdagen filmade man vid fiket delar av den kommande brittiska versionen, i det här fallet Firewall (Brandvägg), där Kenneth Branagh gestaltar Ystadskommissarien.
Hade man kommit några dagar senare, hade man kunnat få med ett par minst sagt udda kafédekorationer i filmen.
Utanför Bäckahästens entré hängde nämligen häromdagen en italiensk flagga som "pryddes" av en bild på den gamle italienske fascistdiktatorn Benito Mussolini. Intill hängde det italienska rasistpartiet Lega Nords flagga.
Den som för närvarande arrenderar Bäckahästen, Rodolfo Pignat (han kallas allmänt Foffo och figurerar även han i Wallandermytologin) tyckte det var skoj, ett skämt, att ha en bild av fascisten Mussolini utanför sitt fik.
Så vad kan vi vänta oss mer av Bäckahästen i sommar?
Hakkorsflaggor och serveringspersonal i lederhosen, kanske?
Lite ölkällarstämning.
Kanske en vecka på temat "Apartheid"?
"Sorry, boy, only whites this week!"
Här finns möjligheter.

Jah Hollis

Andra bloggar om: ystad, Henning Mankell, Kurt Wallander, Kenneth Branagh, film, Bäckahästen, fascism, turister, Mussolini, Benito Mussolini, Lega Nord, rasister, apartheid

Jah Hollis nya tävling: Gissa korven

Uppen-
barligen har jag inte de rätta talalan-
gerna och den rätta motiva-
tionen att bli vegetarian, när jag faller för korv av typen ni ser på bilden här intill och kniper mig ett paket och slänger i varukorgen.
Jag skulle tippa att företaget som ligger bakom detta smörgåspålägg kan ha inspirerats av det nyss avslutade EM-slutspelet i fotboll.
Men själva korven är av färskt datum, jag är inte mer lättlurad (även om det tydligen inte alltid hjälper) än att jag i alla fall kollar att bäst före-datumet inte har passerats.
Men nu utlyser jag en liten tävling:
Vad heter den här korven? Vad har den för namn på paketet den ligger nerpackad i?
Och jag kan direkt säga att det inte är något så simpelt som fotbollskorv eller EM-korv. Nej lite svårare är det allt.
Den som kommer närmast rätt svar belönas med Jah Hollis Virtuella Guldmedalj för Eminenta Korv- och Påläggskunskaper.

Jah Hollis

Andra bloggar om: mat, handla, korv, charkuterier, tävling, fotboll, fotbolls-EM

Jobbet börjar när Cat Power är i Parken

Jaha, då var det obevekligen slut på de tre första veckorna av den här sommarens semester, och om en stund ska jag hämta upp kollegan F som ska åka med mig till Ystad.
Det är bara att bita ihop och, som vanligt försöka göra sitt bästa. Inte sitta och bara längta till den "riktiga" semestern som börjar om cirka en månad och som då kommer att vara fem veckor.
Den kommer tids nog, det finns ingen anledning att snabbspola fram dit.
Men i kväll hade jag inte haft något emot att vara ledig. Samma dag som jobbet börjar för mig igen kommer Cat Power och ger konsert i Malmö Folkets park.
Jag tror det kan bli en fin måndagkväll.
För er som kan gå dit.

Jah Hollis

Andra bloggar om: sommar, arbete, semester, malmö, Folkets park, musik, Cat Power

Sommartoppen och Sommarbotten så långt

Äntligen!
På sextonde försöket kom det, denna pågående säsong av Sommar i P1, ett program som fick mig att riktigt spetsa öronen. Det har förvisso varit ett och annat Sommarprogram i år som varit intressant, men få har varit spännande eller genuint humoristiska.
Och få av värdarna har fattat att Sommar också måste bjuda på musikupplevelser om det ska var värt att engagera sig i.
Rätt typiskt kanske det är, att det var en musiker, Peter LeMarc, som stod för den första fullträffen. Hans musikval var oväntat, det var spännande, det hade inga konstruerade anknytningar till det han pratade om.
Han tonade inte i låtarna utan lät oss njuta av dem i deras helhet.
Och han bröt mot det jag tycker man inte ska bryta mot i Sommar; han spelade en låt där han själv sjöng och spelade. Men han motiverade det hela så bra, han hade så en god anledning att jag förlåter honom.
Jag har, till skillnad från en och annan vän vars musiksmak jag respekterar, aldrig varit någon riktig Peter LeMarc-fan även om jag kan gilla en del av det han gjort och kan förstå hans kvaliteter.
Men här framstod han som mycket sympatisk, en man med god musiksmak och faktiskt med ett mycket intressant resonemang mellan låtarna. Det han berättade var tänkvärt utan att han behövde skriva oss på näsan vad det var vi skulle tänka över.
Han var dessutom rolig och hade den nödvändiga distansen till sig själv och till det han pratade om.
Hans raka motsats var en föreläsare och författare (läs: världsförbättrare av den typ jag hoppas jag slipper konfronteras med i verkliga livet) som heter Fredrik Härén.
Han spelade väl tre låtar (på nära en och en halv timme!) och lite kvitter från pausfåglar ur radions arkiv.
Han hade nämligen (sade han själv) så mycket viktiga saker att säga oss lyssnare, att han inte tänkte slösa bort sin radiotid på musik.
Han påstod sig vilja hjälpa oss att förverkliga våra drömmar och det verkade som om han förutsatte att våra drömmar gick ut på att vi alla suktade efter att bli störst och bäst på något.
Han lyckades i alla fall göra det sämsta Sommar-program jag i mitt liv har hört.
Och jag har hört rätt många vid det här laget.

Jah Hollis

PS. Malmö FF spelade oavgjort borta mot Sundsvall. Toivonen, som sänkte Ljungskile senast, brände en straff. På det viset vinner man definitivt inte Allsvenskan. DS.

Andra bloggar om: radio, P1, Sommar, sommarvärdar, Peter LeMarc, musik, Fredrik Härén, fotboll, allsvenskan, Malmö FF, MFF, GIF Sundsvall, Ola Toivonen

Soppa på en spik, mer eller mindre unik?

Det verkar råda vad man i nyhetsvärlden kallar sommartorka för tillfället.
Det finns inga givna nyheter för tidningarna att låta sina journalister breda ut sig över och det gäller att koka spiksoppa på det lilla som händer i tillfälligt sommarslöa Sverige (och i resten av världen).
Det här avspeglar sig även i bloggvärlden där man ofta är beroende av tidningarna (de man lite föraktfullt brukar kalla gammelmedia) för att hitta något att skriva blogginlägg om.
På bloggportalen.se och på knuff.se är den mest kommenterade nyheten en opinionsundersökning som inte oväntat visar att unga väljare inte är speciellt intresserade av att rösta på regeringsalliansens partier.
Det hade ju varit bra mycket märkligare om det varit tvärt om, kan man tycka.
Näst mest intresserar sig bloggarna för att Försäkringskassan nu backar om de nya sjukskrivningsreglerna som tycks ha inneburit att inte ens dödligt cancersjuka skulle vara säkra på sjukpenning.
Man skulle där kunna ana ett samband med den mest kommenterade nyheten.
Men det hetaste som hänt tycks vara att det brunnit lite i Biologiska museet i Stockholm. Troligen har någon med pyromanambitioner lite håglöst försökt sätta eld på byggnaden.
Aftonbladet fick det till att museet stod i lågor (vilket är rätt löjligt att påstå när man ser på bilden till artikeln att det inte stämmer), medan DN behandlade det hela lite mer sansat.
Jag kan dock inte låta bli att notera att något språkgeni på Aftonbladet kallar museet "ett av landets mest unika". Ja, även unik (enastående, ensam i sitt slag) håller på att förlora sin betydelse.
DN kontrar med att det i byggnaden finns "omkring 300 uppstoppade, nordiska djurarter". Man får väl hoppas att det inte är hela arter man har fångat in och stoppat upp, utan att det bara är ett, möjligen två, ex av varje art.
Nej, i morgon ska jag avsluta min första semesterperiod för i år med att gå på 50-årskalas.
Vi får se om jag innan dess hinner med att skriva om att Calexico har en ny skiva och en ny Europaturné på gång.
Det, mina vänner, är intressanta nyheter.

Jah Hollis

Andra bloggar om: media, tidningar, bloggar, bloggare, nyhetstorka, sommartorka, opinionsundersökning, alliansen, väljare, försäkringskassan, sjukskrivningsregler, aftonbladet, DN, semester, Calexico, biologiska museet

Lite samlade språkfånigheter

Två av mina absoluta favo-
ritprogram i den svenska statsradion är Språket och dess lilla avläggare Språkbiten.
Jag har alltid varit intresserad av språk och lärde mig skriva ganska tidigt.
Dessutom var svenska, skrivning och läsning, mina bästa ämnan genom hela skoltiden. Det är väl därför jag så gärna tjatar om konstigheter jag upptäcker när andra människor skriver och pratar.
Fast jag vet ju att det är som att hälla vatten på en gås för det mesta; allt fler legendarer blir legender hur mycket jag än tjatar på om att legender är något som inte finns utan är något som är påhittat (till och med i Kulturnytt i P1 häromveckan påstods det att Bob Dylan är en "legend", alltså att han aldrig existerat).
Till och med en normalt sett pålitlig skribent som Sydsvenskans Håkan Engström använder det urfåniga ordet "akter" när det handlar om artister eller band/grupper.
Ändå tänker jag inte ge upp.
Och den som vill ha svar på frågor om språk och om vad som är mer eller mindre rätt och fel i språket ska inte missa programmet med samma namn (även om det gör sommaruppehåll nu).
Här bjuder jag själv på några språkfånigheter från den gångna veckan:

• Med anledning av att Riksbanken höjde reporäntan uttalade sig en av bankens höjdare och förklarade att "det gäller att stämma i bäcken medans tid är". "Att stämma i bäcken" (hela uttrycket är ju "bättre att stämma i bäcken än i ån") betyder väl ungefär "att sätta in åtgärder medans tid är". "Att stämma i bäcken medans tid är" blir då "att sätta in åtgärder medans tid är, medans tid är". Tårta på tårta (även kaka på kaka i Skåne), eller tautologi.

• Vid entrén till Konsumbutiken på Kirsebergstorg sitter en affisch där det står "Tio orsaker varför vi säljer ekologiska varor". "Tio orsaker till att vi säljer..." hade jag nog ändrat det till om jag fått bestämma.

• I en artikel i en morgontidning i dag skriver TT om en man som misshandlat sin dotter med ett "baseballträ". Frånsett att det är en vidrig historia hade jag nog skrivit att han använt ett "basebollträ".

• Rubriken här ovan talar väl för sig själv. Den är från Aftonbladets nättidning, en publikation som verkar ha kastat all språklig logik överbord.

Slut på tjatandet för i dag.
Nu är det bara att vänta på att någon hittar språkfel i ovanstående text.

Jah Hollis

Andra bloggar om: språk, Språket, P1, Sveriges radio, Riksbanken, skånska, svenska, tautologi, TT, Aftonbladet.se

Det händer saker som jag missar

Snart är mina tre veckors uppvärmnings-
semester till ände, utan att jag gjort så värst mycket konkret. Jag närde ju en viss förhoppning om att kunna komma tillrätta med vissa ordningsproblem här hemma, men det har det inte blivit mycket av.
Men visst, jag har varit hyfsat social och varit på fotbollskollande och födelsedagsfester och umgåtts lite mer ordentligt med gudbarnet.
Uppenbarligen har jag också till slut kommit in i någon slags bortkopplad semesterstämning, trots att jag tillbringat hela ledigheten här nere i södern - Skåne och lite Danmark.
Det gick mig nämligen helt förbi att det var FRA-demonstration i Malmö på torsdagen. Jag läste det först här, men då var det ju så dags. Då hade (demonstrations)tåget bokstavligen gått.
Ungefär samtidigt upptäckte jag att Malmö FF, efter att ha blivit utslaget ur Svenska cupen den gångna helgen, gjorde sitt återinträde i allsvenskan. När jag insåg att dom på torsdagkvällen spelade hemma mot Ljungskile hade en halvlek redan gått och det stod 1-1.
Jag fruktade det värsta, men MFF redde ut det hela och Ola Toivonen kunde peta in sitt andra mål för kvällen och säkra tre poäng till Malmö. Ett resultat i stil med det då Kalmar FF mosade Gefle hade ju känts roligare, men en seger är en seger.
Så var det ju quiz igen i onsdags (i konkurrens med Jimmy Cliff i Folkets park), med kvaravarade kvällsvärme så att vi kunde sitta ute och tävla.
Utan omskrivning var det ett så svårt quiz, det är bartender Eric som står för sådana, att till och med regerande mästarna klagade över "bloody book questions" (mycket litteraturfrågor).
Vi kände oss lite slagna på förhand, men hamnade på en hedrande delad tredjeplats. Hade jag sedan till punkt och pricka fått till betydelsen av den förkortning, AELTC, som förknippas med en aktuell sporthändelse (det har med den fräckt stulna bilden ovan att göra) hade vi varit en poäng från delad förstaplats.
Men vi nådde, som sagt inte ända fram.

Jah Hollis

Andra bloggar om: semester, malmö, FRA, demonstration, blogga, bloggar, fotboll, allsvenskan, Malmö FF, MFF, Kalmar FF, quiz, Pickwick pub

Jah Hollis sätter sitt väl och ve på spel

Som jag berättade i tidigare bloggpost var jag tillsammans med gudbarnet på utflykt till Danmarks folkligaste nöjesfält, Bakken, den solstekta tisdag som nyss passerade.
Naturligtvis lovade jag heligt att hänga med henne upp (det handlar ofta om att man ska upp - och sedan ner i en himla fart: lite som livet på något vis) i de åkattraktioner hon ville pröva.
Jag menar, om inte en vis och uråldrig gudfader kan sitta vid sidan om sitt gudbarn och skrika i dödsångest, vem ska då kunna det?
Som uppvärmning åkte vi något som gick i en fruktansvärd hastighet och där man emellanåt låg lutad i nittio graders vinkel i kurvorna.
Efter det tyckte barnet att vi skulle varva ner med en tur i den legendariska berg- och dalbanan ovan. En träskapelse som stått i 76 år, men som ser ut som om den skulle rasa vilken sekund som helst.
Jag åkte faktiskt tre resor i hennes sällskap. De övriga tre fick hon åka själv medan jag satt nedanför och flämtade efter luft och försökte få magsäcken på plats igen.
Tredje attraktionen, Polypen, var en raffinerad karusell som gjorde att man helt tappade orienteringen i de koordinater man mestadels rör sig i. En resa var vad jag mäktade med innan jag vacklade ner på fast mark igen.
Gudbarnet gjorde glatt fyra resor till.
Och hoppades att vi snart ska återvända till Bakken.

Jah Hollis

Andra bloggar om: semester, Danmark, Bakken, nöjesfält, berg- och dalbana, gudfadern, nöjesfält

Försvunnen telefon kom snabbt tillbaka

Jag var på utflykt Öresund runt i sällskap med gudbarnet på tisdagen, den första riktiga sommarvädersdagen på länge nu. När det var dags att borda ett tåg i Helsingör för vidare transport mot Klampenborg, där huvudmålet för resan som var nöjesfältet Bakken ligger, upptäckte jag till min fasa att jag blivit av med min mobiltelefon.
Av någon idiotisk anledning hade jag haft den i en plastkasse tillsammans med lite andra grejor. Men i plastkassens botten syntes ett litet hål där telefonen uppenbarligen hade slunkit ut.
Det blev till att under upprepade bannor från gudbarnet (och jag kände mig verkligen dum) vänta in nästa ankomst av den färja vi åkt med (vilket lindrades av att det var soligt och att det fanns god glass i Helsingör) bara för att få veta att de inte hittat mobilen på färjan som för övrigt heter Hamlet efter Helsingörs store (fiktive?) son.
Så för att inte försämra läget än mer for vi till Bakken och förlustade oss utan att låta mobilförlusten förmörka tillvarorn.
Så i dag, när jag började försöka spåra telefonen ringde jag till att börja med upp den.
Och ta mig tusan, de svarade i den på Forex i Knutpunkten (där Danmarksfärjorna lägger till) i Helsingborg där vi växlat lite pengar innan vi åkte.
En oerhörd lättnad och en ny kunskap i livet: bär aldrig din mobil i en plastkasse.

Jah Hollis

Andra bloggar om: sommar, sol, Danmark, Sverige, Öresund, mobil, mobiltelefon, Helsingborg, Helsingör, Hamlet, Forex

Håller inte spanjorerna på samma lag?

Lite förvånad blir man när man får läsa att spanjorerna, i Madrid i alla fall, firade segern i fotbolls-EM genom att dra igång kravaller. Håller inte alla spanjorer på samma landslag, eller vad var anledningen till att man började slåss?
Tyvärr verkar det som om fotboll på alla nivåer lockar till sig ett antal omdömeslösa figurer som inte har annat i hjärnan än att det till varje pris ska bråkas och slåss.
Märk att vid cupmötet i Malmö i helgen handlade det om att vissa supportrar till MFF och Hammarby "försökte träffas och starta bråk" (Sydsvenskans formulering). Jag vet inte om det, lyckligtvis, säger något om deras organisationsförmånga att de inte ens lyckades med det de primärt var ute efter.
Låt oss hoppas att man i Spanien nu fortsätter att hylla sitt framgångsrika fotbollslag på ett värdigt sätt utan bråk och slagsmål.

Jah Hollis

Andra bloggar om: fotboll, EM, EM-final, Spanien, Madrid, Sverige, Malmö, MFF, huliganer

Så vann då det bästa laget fotbolls-EM

Det blev, som jag faktiskt haft en känsla av hela EM-slutspelet, Spanien som vann EM-finalen på söndagen och därmed blev Europamästare i fotboll för första gången på 44 år.
Spanien har spelat bättre och bättre under hela turneringen och man har, förutom det trista taktikmötet med Italien, stundtals spelat bländande vacker fotboll.
Finalen vann de på sin snabbhet och passningsskicklighet (och på att de har målgörare som Torres, som kan gripa ett tillfälle när det ges); tyskarna fick bara upp farten under en kort period och det räckte inte trots att man bytte in fler anfallare.
Spanien gick också obesegrade genom slutspelet och genom deras finalseger kan man väl slå fast två saker:
• Sveriges insats var kanske inte så dålig. Det svenska laget var ju faktiskt nära att klara oavgjort mot de blivande mästarna.
• Greklands EM-vinst förra gången det begav sig var en engångsföreteelse. Nu kom de regerande mästarna ner på jorden igen och de lär nog få vänta längre än Spanien väntat på sin andra EM-seger.
Men nu gratulerar jag mer än gärna Spanien till vinsten och bara beklagar att jag inte befann mig i Madrid (eller i Wien) på söndagskvällen för att få vara med och fira.

Tydligen demonstrerades det i Malmö i lördags mot FRA-lagen, men eftersom det var en arrangörslös demonstration som man inte gått ut och informerat så speciellt mycket om i förväg blev väl uppslutningen inte den bästa.
Och när man läser om ålderssammansättningen på deltagarna i demonstrationen, känns det väl lika gott att man hade annat för sig just då. Jag hade förmodligen blivit tagen för säpo- eller FRA-agent om jag givit mig dit.
Nu kan man ju också, via Expressens webb, skicka mejl till samtliga riksdagsledamöter som röstade för FRA-lagen eller lade ner sin röst och framföra sin protest mot lagen.
Det kan ju tyckas vällovligt, och enligt nyheterna på radion i natt var det många som gjort det.
Samtidigt tycker jag det känns lite konstigt att Expressen vill hjälpa folk att börja protestera mot riksdagens beslut nu när det redan är spikat.
Det känns som lite inställsam kappvändarmentalitet och ett sätt från den stora Bonnierblaskans sida att skaffa sig lättköpta popularitetspoäng. Mycket mer så än när Mona Sahlin gick ut och sade att sossarna ska riva upp lagen om de vinner valet 2010.

Jah Hollis

Andra bloggar om: fotboll, EM, fotbolla-EM, EM-slutspel, final, Spanien, Tyskland, Sverige, Grekland, FRA, Malmö, Expressen, Riksdagen, FRA-lagen

Vilka var det som hyllade Nelson Mandela?

Jag sitter och laddar för att gå på kombinerat inflyttnings- och födelsedagskalas.
Ja, just laddar.
Jag har med åren börjat bli lite nervös inför sådana tillställningar, fråga mig inte varför, och behöver intala mig mentalt att det kommer att bli kul och så vidare.
En bit in i juli är det sedan dags igen, då ytterligare en nära vän fyller år, jämna, och väl kommer att kalla till någon form av kalas.
Den 18 juli är det födelsedagskalas igen, men det är jag inte bjuden till även om jag tycker jag har hyfsat god kännedom om födelsedagsbarnet. Den är den gamle ANC-kämpen och tidigare sydafrikanske presidenten Nelson Mandela som fyller 90 år.
En aktningsvärd ålder och en människa det verkligen finns anledning att hylla på hans födelsedag.
Redan på fredagen arrangerades en hyllningskonsert i Hyde Park i London och i Sydsvenskan kan man läsa att bland de medverkande artisterna fanns "skotska Lennox" och "soulsångaren Winehouse".
Jag förmodar att de syftar på Annie Lennox och Amy Winehouse. Men de är i gott (dåligt?) sällskap. På någon av Sveriges Radios hemsidor kallas Simple Minds, som också spelade för Mandela, för Simply Minds.
Med på konserten var också Queen (förstärkta med gamle Free-sångaren Paul Rodgers). Lite ironiskt på något vis: för dryga 20 år sedan bröt Queen mot en bojkott mot Sydafrika, där Nelson Mandela då fortfarande satt i fängelse, och spelade i den sydafrikanska nöjesstaden Sun City.
För 20 år sedan, på sin 70-årsdag, satt Nelson Mandela fortfarande i fängelse och då arrangerade man i Hyde Park den första stora konserten tillägnad Mandela.
Låten på videon ovan, skriven av Specials-medlemmen Jerry Dammers, blev ett ledmotiv för den konserten där man krävde att Mandela skulle släppas fri.
Det dröjde heller inte så länge till efter det, förrän Nelson Mandela kunde lämna fängelset. Därmed slapp vi också höra alla de hemska, torftiga plagiat av Dammers låt vi fick från band som ville visa sig politiskt medvetna.

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, nelson mandela, födelsedag, queen, sydafrika, sun city, bojkott, simple minds, london, hyde park, specials

Enkelt att bli av med klassamhället