I dag, på midsommardagen, drog Sveriges radios Sommar i P1 igång och det var före detta golfproffset Annika Sörenstam som fick inleda.
Jag har under många herrans år, till och från, följt Sommars toppar och dalar (med ett visst sjunkande intresse) och kom mest av en tillfällighet att lyssna på årets premiärprogram.
Sommar har ju, mycket via P1:s egna kampanjer för programmet, fått någon slags kultstatus där en del nu anser att det är ett "hedersuppdrag" att vara Sommarvärd.
Samtidigt har den här piedestalupphöjelsen och allt ståhej varje år kring lanseringen av programserien gjort hela konceptet en aning pretentiöst och allt annat än folkligt.
Och Annika Sörenstam må vara en legendarisk golfspelare med oöverträffade framgångar, det kan ingen förneka, men så mycket mer fick vi väl inte veta om henne via hennes program.
Det var mall A, med en genomgång av livet, från idrottsintresserad skolflicka till hyllad och rik golfstjärna, och nu med ett "normalt" familjeliv i USA och affärsverksamheter i spåren efter golfkarriären.
En framgångssaga (där man kan läsa sig till det mesta vi fick veta i programmet via något uppslagsverk) utan (vad jag fattade i alla fall, jag missade 20 minuter av programmet då jag fick ett telefonsamtal) några mörka moln på livets himmel eller några problem värda att berätta för oss om.
Annika, en hyvens tjej med en särskild gåva, och som det gått bara bra för här i livet, eller?
Och jag är rädd att det är många liknande berättelser som väntar i Sommar denna sommar. Tyvärr.
Jah Hollis
Läs även andra bloggares åsikter om Radio, Premiär, Sommar, P1, Sommar i P1, Annika Sörenstam, Golf, Idrott, Framgång, Framgångssaga, Karriär
6 kommentarer:
Håller med om att det var en blek start med Annika Sörenstam. Men vid närmare eftertanke var det på samma sätt förra året. Ingvar Kamprad var inte heller något att hänga i julgranen direkt.
Jag hörde bara ryktesvis att Kamprad var ett sömnpiller. Svennis hade också en gång ett rätt stabbigt program utan några som helst överraskningar (jo, en rolig historia om den polske fotbollsspelaren Boniek lyckades han förmedla). Det bevisar väl att framgång i diverse sammanhang (sport eller affärer) inte gör att man automatiskt blir en bra Sommarpratare.
Svennis har ju givit ut en CD-box med sina favorit stycken från den klassiska världen, på Naxos har jag för mig. Det säger en del om hur kul han skulle vara. Sen har man ju hört några intervjuer med honom genom åren. Nej, jag tror inte att jag letar upp honom i arkivet. Dom flesta riktigt bra sommarpratare har oftast ett yrke där man jobbar med någon form av muntlig framställning.
Redan nummer två Eva Dahlgren växte i berättar kunskap;-))
Radioproducenterna är också en del av problemet med mallade program. De borde ge kändisarna några slags direktiv om hur man kan och varför man ska berätta. Eller rata de stöpta pratkvarnarna och i stället söka upp personer som helt enkelt berättar om något de brinner för.
Pho, hon var råtrist :-( Men Eva Dahlgren var oväntat bra.Har hört henne förr o då var Hon råtrist.Sen har jag tyvärr glömt bort programmen,tänkte dock lyssna på Holknekt i efterhand.
Skicka en kommentar