Klockan är över ett natten mot måndagen den 13 september 2010 och om en stund måste jag sova om jag ska orka med att jobba i morgon.
Vart den här helgen har tagit vägen vet jag inte riktigt. När jag kom hem natten mot fredagen före helgen var jag så trött att jag slocknade ovanligt tidigt för att vara en natt då jag är ledig dagen efter (alltså före 03).
Fredag gjorde jag en rivstart, uträttade snabbt en radda ärenden och hann till och med att gå och rösta i förtid.
Jag ska jobba söndagen då det är val och jag visste redan säkert vad jag skulle rösta på, så det var en ganska enkel sak.
På skoj gjorde jag några dagar tidigare en test i ett par av tidningarnas valbarometrar på nätet, de där man genom att svara på ett antal frågor ska kunna få svar på var man står partipolitiskt.
Till min stora förvåning hamnade Feministiskt initiativ överst på ett av mina testsvar. Och till min ännu större förvåning hamnade hela alliansen efter Sverigedemokraterna (som jag aldrig skulle kunna tänka mig att rösta på).
Att Centern kom sist förvånar mig egentligen inte; jag tycker det är ett otidsenligt parti som inte hör hemma i politiken i dag och som dessutom sålt den lilla själ man har kvar i kärnkraftsfrågan.
Om en vecka vet vi hur det har gått i valet och jag har på många vis onda aningar.
Alliansen verkar ha lyckats slå i folk att det är prima ställt i gamla Sverige och att det är viktigare att man får lite mer pengar att konsumera sig lycklig för (ja det gäller ju först och främst dem som har jobb då) än att man har ett samhälle där a-l-l-a får chans till ett anständigt liv.
Det känns som om Moderaterna och dess lydpartier redan tagit ut segern i förskott och som om Socialdemokraterna och deras samarbetspartier måste förlita sig på ett smärre under om de ska vinna valet.
Och vad hände då under resten av helgen?
Inte mycket.
Hela fredagskvällen tillbringade jag framför tv:n i lägenheten hos en god vän som är ute på resa. Såg den lite småtrevliga svenska filmen Offside, men i övrigt var det inte mycket på burken som fick mig att längta efter en egen tv.
Lördag låg jag under sängen och väntade på terroristattacker. Inte!
Söndag misslyckades jag med att ta bilder till veckans Fototriss.
Jag drabbades av den fotografiska motsvarigheten till skrivkramp.
Jag tror det är tanken på det kommande valet som ställer till det.
Och hur jag röstade?
Inte på Feministiskt initiativ i alla fall.
Även om de säkert har sina goda sidor.
Jah Hollis
Uppdaterat måndag förmiddag: Det var ett program på tv i fredags där Elvis Costello intervjuade Bruce Springsteen och där de spelade en del live (och där den formidable Nils Lofgren var med i bandet) och det var bra. Ville bara ha det tillagt.
Läs även andra bloggares åsikter om Helg, Fredag, 11 september, Ledighet, Arbete, Val, Fototriss, Feministiskt initiativ, Sverigedemokraterna, Centern, Socialdemokraterna, Moderaterna, TV
4 kommentarer:
God morgon!
Vilket roligt inlägg säger jag som är totalt politiskt ointresserad. Har också lagt märke till att SD får hur mycket gratis utrymme som helst i alla media. DE behöver inte ens annonsera.
PS. Nu har jag faktiskt saknat ett hårt bidrag från din sida. Du har ju faktiskt till tisdag klockan 21:00 på dig att plåta nå't. Kom igen. Berätta gärna vad du tyckte om mina hårda idéer. DS
Jag har inte förtidsröstat även om jag ska jobba jag också på söndag. Men eftersom jag ska jobba som rösträknare hela dagen och det i samma lokal där jag själv ska rösta så tänkte jag se om de övriga som jobbar som valmottagare sköter sitt jobb och kan godkänna mig utan att jag visar legitimation. För det går ju att rösta om man är känd av röstmottagaren.
"Valmottagare" heter det förstås inte. Skrev fel. Röstmottagare är det rätta ordet. Det står hos Valmyndigheten.
Valförrättare hette det i alla fall förr i tiden, men det kan ju ha ändrats. Min morsa brukade vara valförrättare.
Skicka en kommentar