I dag, den 8 december 2011, är det 31 år sedan John Lennon blev skjuten till döds på trottoaren utanför sitt hem i New York.
Jag minns fortfarande den hemska känsla som grep mig när jag hörde nyheten på svensk radio (ja, det var före internets intåg) och hur jag faktiskt hade svårt att fatta att det var sant.
Jag menar, vem skulle vilja skjuta en sådan människa som gett mig så mycket, och varför?
Men dessvärre var det sant, alltför sant.
Lennons verk är fortfarande levande och vi ska vara glada för att vi kan ta del av det.
Alltför få musiker använder sin plattform för att säga något vettigt om livet vi lever.
Själv läser jag just Ray Colemans stora Lennon-biografi (som kom ut några år efter skotten utanför Dakota) för att försöka få ännu mer insikt i en av mina hjältars liv. Och det finns fortfarande mycket att få veta.
Boken är väl utgången nu, men kanske kan man fortfarande hitta den i någon välsorterad bokhandel.
Annars kan ni göra ett besök hos ert lokala bibliotek.
De kanske har den (eller något annat intressant).
Jag hittade den jag läser på biblioteket i Kristianstad.
Håll ut, två veckor kvar till vintersolståndet.
Jah Hollis
Läs även andra bloggares åsikter om John Lennon, 8 december, Mord, Dakota Building, New York, The Beatles, Bibliotek, Kristianstad, Vintersolstånd
7 kommentarer:
A beautiful theme, we could now have a great Beatles discography of more creative that murder had not occurred.
Den här är klart mycket bättre än Erik Fernströms!
Jag läser just nu Cynthia Lennons bok "John." Intressant att ta del av hennes perspektiv.
Var inne på Folkorock på Skomakargatan igår och tänkte på dig. De hade Sonic nämligen. Och så tänkte jag, hur länge ska killen hålla ut? Jag menar, hur många skivor säljer han nuförtiden? Spotify måste vara knäcken för skivförsäljingen.
Galna amerikanare med vapen - fy! Kommer också ihåg hur hemskt det beskedet kändes
Minns det som igår, gick förbi en löpsedel i Helsingborg där det hela stod. Fattade ingenting av det mer än att det var helt ofattbart ...
Eva: Ja, Folk å Rock i Malmö lever också. Nu med ett stort fik i bottenvåningen och fortfarande med rätt mycket cd och mer och mer dvd. Det där med skivor är så motsägelsefullt. Samtidigt som affärerna dör en efter en så kommer det fortfarande ut mängder av skivor varje månad.
Skicka en kommentar