Nu är vi inne i september, årets första höstmånad, och tiden för att hinna med hela vägen i Susannes fotoutmaning Hundra hus 2013 krymper snabbt.
Jag har i alla fall inte gett upp än och nu kommer hus nummer 53 av mina bidrag och det är ett ganska alldagligt tvåfamiljshus.
För mig har det dock en speciell betydelse eftersom det var här mina föräldrar bodde, inhyrda i en av våningarna, när jag föddes.
På denna rätt oansenliga gata (det mest spännande var väl att Oskarshamns Folkets park låg alldeles intill, till vänster om det hus vars gavel syns på den nedersta bilden) levde jag de första åren av mitt liv.
Innan jag hade nått skolåldern köpte mina föräldrar ett eget tvåplanshus, inte så jättelångt från detta hus (men väldigt långt för ett litet barn som jag), där de till att börja med hade en familj inhyrd i en av våningarna.
Jag hann i alla fall få ett och annat numera rätt vagt minne av människorna som fanns i och omkring det första huset.
Det allra starkaste minnet var då min pappa väckte mig tidigt en morgon och tyst bar upp mig så att jag kunde se en gigantisk älg som betade på husets baksida innan människorna i kvarteret vaknat på allvar.
Jah Hollis
Läs även andra bloggares åsikter om Foto, Fototema, Hundra hus 2013, Hundrahus2013, Byggnader, Hus, Villor, Oskarshamn, Folkets Park, Barndom, Minnen, Djur, Älg
6 kommentarer:
Du har nog rätt, huset är alldagligt, men speciellt för dig. Kul att du presenterar ditt föräldrahem och att du förknipper det med ditt första minne.
Gillar detta personliga inlägg mycket!
Tycker om den där typen av hus. Har bott i ett liknande i Södertälje, fast som vuxen.
Fint minne. Jag gillar också sådan hus. Jag gillar också lösningen med den sortens mindre våningshus. En av mina elever skrev om Oskarshamn häromdagen och kallade det en by. Jag sa att jag tror att de som kommer från Oskarshamn nog tycker det ska kallas stad. Tänkte på dig!
Din text till huset gör huset intressant. Sådana här små minnesglimtar är guldkorn från barndomen, tycker jag.
Instämmer, fint och väl berättat minne!
Ja... ett alldeles vanligt hus, men ändå med fina minnen... trevligt berättat dessutom :)
Skicka en kommentar