En bit in i september och jag har kommit till nummer 55 i Susannes fotoutmaning Hundra hus 2013.
Även detta hus fotade jag vid mitt besök i min födelsestad Oskarshamn nyligen.
Och även detta hus är en tvåplansvilla, i Norrby strax utanför centrala Oskarshamn.
Här bodde min farmor och farfar på övervåningen och nära släktingar på undervåningen. Huset var då, som jag minns det, inte rött men i övrigt som det ser ut nu.
De minnen som väcks starkast av det här huset är att det låg nära naturen, med en bäck och vidsträckta fält och skogsdungar alldeles bakom.
Och så jularna vi alltid, när jag var barn, firade i sällskap med pappas släktingar, hans moster och hans båda kusiner i nedervåningen.
Det var stora, sprakande stillställningar, lite som miniversioner av Fanny och Alexander fast utan de elaka typerna och tjänstefolket (vi var arbetarklass på väg uppåt).
Ibland i detta huset, ibland hos andra släktingar inte så långt därifrån (och ibland hemma hos oss). Alltid fest och glädje, massor av släktingar i alla åldrar, dignande julbord med farmors hemmagjorda korv, en bullrande tomte och massor av klappar.
Och så pappas kusiner (som bodde i nedervåningen) som berättade fantastiska historier och spelade skivor med Povel Ramel.
En av dem blev så småningom pilot i flygvapnet, en blev polis.
Gissa om jag var stolt över sådana släktingar!
Jah Hollis
Läs även andra bloggares åsikter om Foto, Fototema, Hundra hus 2013, Hundrahus2013, Hus, Byggnader, Oskarshamn, Döderhult, farföräldrar, släkt, jul, fest, Povel Ramel
7 kommentarer:
Vilka härliga minnen du delar med dig av! Jag förstår att bilden av huset väcker dem till liv.
Jag känner igen en hel del i din beskrivning från min egen barndoms jular och helger tillsammans med alla släktingar. Mammas släkt bodde i Stockholm, så dem såg vi inte så mycket av, men pappa hade fyra bröder så skaran blev stor när alla samlades.
Ha en fin fortsättning på veckan!
Kram, Ingrid
Fina minnen!
Jag gillar verkligen dina barndomsminnen från Oskarshamn. Å då tror jag (= är säker på) att du njuter av att "walk Memory Lane" ännu mera än jag.
Vilka fina minnen du delar med dig av. Tänk va gamla hus kan sätta igång minnesbanken :)
Ha en fin kväll!
Hus som man har anknytning till... eller har haft... väcker nog alltid många minnen. Ser trevligt ut och läget verkar fortfarande vara "naturnära".
Trevlig helg!
Ja, fina minnen. Det är något så speciellt med hus, minnena och stämningen som vi minns.
Instämmer! Men jag väntar naturligvis på minnen med mer svärta, om de nu finns, annars är det bara att tacka och ta emot idyllen.
Skicka en kommentar