måndag 17 maj 2010
Polarpriset till Björk och Ennio Morricone
Det har tillkännagetts nya mottagare av Polarpriset och 2010 går de till isländskan Björk (Gudmundsdottir) och till den italienska (filmmusik)kompositören Ennio Morricone.
Det är ett gott val tycker jag och givetvis finns musik av och med båda två i min samling (någonstans i högarna, jag lyssnar inte på dem varje dag).
Vad gäller Björk upptäckte jag henne innan hon inlett sin solokarriär (om man bortser från skivan hon gjorde redan som barn) och fortfarande var med i isländska bandet The Sugarcubes.
Hon blev ju väldigt hyllad senare, när solokarriären, efter flytten till London, tog fart. Och visst, hon gjorde mycket intressant musik, men för mig blev det aldrig någon lika stor upplevelse som Sugarcubes var.
Ska man skoja till det lite, tycker jag att en av hennes mer minnesvärda insatser på senare år var att puckla på en efterhängsen reporter på Bangkoks flygplats.
Något åt det hållet är också min upplevelse av Ennio Morricone; musiken han gjorde till filmer som Once upon a time in the West är för mig oöverträffad in sin stämningsfullhet (just i den filmen är musiken väldigt betydelsefull) och även om han fortsätter att komponera så är det den musiken som fastnat.
Och Morriconemusik har ju nästan blivit en egen genre, speciellt den han gjorde till westernfilmerna.
Många är de rockmusiker som försökt göra en Morricone, som till exempel mina favoriter Calexico.
Jah Hollis
Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Polarpriset, Ennio Morricone, Björk, Spagettiwestern, Western, Island, Italien
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Jag tyckte att det var märkligt att de gjorde så lite av det på Rapport. Jag minns hur det var när Dylan fick priset, då var det lite mer uppmärksamhet. Fast det var ju också grejer, det ...
Det är inte varje år jag utan att tänja på sanningen kan säga att jag känner till båda pristagarna. Och aldrig förr tror jag mig haft bättre koll och varmare känslor för den "seriöse" av de två. Jag håller väl på att bli gammal...
Dylan är väl närmast oöveträffad som pristagare och det sensationella var väl att han faktiskt kom och hämtade priset i Stockholm. Det är inte lätt att vaska fram fler pristagare av hans klass.
Vad gäller årets pristagare så är jag nog mest bekant med Morricone. Björk blev, har jag fått för mig, tidigt lite väl pretentiös i sin framtoning. Fast jag kanske bara är dåligt inlyssnad och fördomsfull.
Och, liksom jag, gammal.
Jag har alltid varit gamlare än du.
Å andra sidan hörde jag Morricones musik långt innan jag hört talas om Björk (om det nu har någon betydelse i sammanhanget), som för övrigt inte är så väldig mycket yngre än du.
Det är en källa till ständig förvåning, att folk omkring en, som Björk i förhållande till Bengavoice, åldras. Det var så fint när Dylan fick priset, men det har vi väl dragit någon gång innan här. Finns prismottagandet på youtube, månne?
Kul att du valde just "Once upon a time in the west". Kan hålla med om att musiken verkligen är en del av hela filmupplevelsen. Tycker årets val av Polarvinnare är riktigt bra. Har du Spotify så är musikurvalet stort av Morricone och hela Björks katalog finns där! Din koppling till utmärkta Calexico fick mig att lyssna om på låten. Kanske ligger det något i vad du skriver. :-)
Skicka en kommentar