lördag 29 maj 2010
Ibland hittar man en pärla i musikfloden
Jag befinner mig i en period i livet där väldigt mycket är belagt med en grå hinna av tristess och en känsla av det inte kommer att hända något speciellt uppmuntrande.
Det låter kanske dystert, men alla går vi väl igenom en massa olika faser i våra liv. Ibland känner man sig (jag kan ju bara tala för min själv, men det vore märkligt om inte fler känt av detta) som om man tappat geisten, gnistan och som om allt man hör och ser mest är urblekt till max.
Själv har jag ju så länge jag kan minnas varit intresserad av musik och lyssnat aktivt på musik; valt vad jag själv vill höra och inte bara låtit mig följa med i den breda flodfåran.
Men även när det gäller musik har intresset mattats och jag har varit farligt nära att sluta att bry mig om ny musik (däremot läser jag mycket om både ny och gammal musik). Jag har oroat mig för att jag, som så många andra, ska stanna upp och inte ens längre orka bry mig om musik på det vis som jag alltid gjort.
Tack då till brittiska tidningen The Word och den skiva med smakprov på ny musik man får med varje nummer.
På senaste skivan fastnade jag för flera låtar, men det var en som trängde klarare igenom än någon av de andra, med ett band jag bara kände till namnet tidigare.
Lyssna på brittiska duon Unkle (förstärkta av sångaren Joel Cadbury) och deras låt Ever Rest från senaste skivan Where Did the Night Fall.
Detta gillar jag.
Jah Hollis
Läs även andra bloggares åsikter om Tristess. Livet, Musik, The Word, Unkle, Joel Cadbury, Nytt, Gammalt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Du är inte ensam om att känna så lite då och då, och det som är så härligt med floden av musik är att det finns något för varje tillfälle. Mitt musiklysssnande styrs i hög grad av humöret!
Jag är inne i en liknande period. Lågproduktiv och utan geist. Vad jag gör åt det? Bland annat läser jag Världen enligt Jah Hollis! Känns inte ens kul att jahaja. Då är det tungt!
C: Jo, vi har väl alla våra toppar och dalar. Och i det till synes oändliga utbudet av musik finns, som sagt, alltid något. Det fascinerande är ju att det ständigt går att hitta nya vinklingar på det där lilla antalet toner man har som grundmaterial.
E: Roligt att du fortsätter läsa mina inlägg även om det är långt mellan dem nu och innehållet inte alltid är så inspirerat. Hoppas geisten återvänder både till dig och mig snart.
Känslorna beror kanske på mögvintern, en del i varje fall.
Gick in på spotify och lyssnade på något äldre Unklematerial. Fint, det tyckte jag om. Tack.
MK: Säkert har den sega vintern och våren som aldrig fick fart gjort sitt till. Nytt jobb med långa resor som ett klart minus bidrar med.
Trevligt att du uppskattade Unkle. Jag ska själv kolla upp dem lite närmare. Jag har en svag punkt någonstans för just elektroniskt baserad musik och lyssnade mycket tidigt på Kraftwerk och Tangerine Dream och på senare år på bland andra The Orb.
Skicka en kommentar