lördag 9 april 2011
Är det kanske dags att visa vem man är?
Jag har alltid bloggat under mitt alias, Jah Hollis, ett rent hittepånamn som syftar på att jag en gång (då och då även nu) kalla(de)s Hollis efter Bob Dylans The Ballad of Hollis Brown.
Och så har jag hängt på ett Jah för att jag är fruktansvärt förtjust i reggae, särskilt roots-modellen från 60-70-talet där Jah ju dyker upp titt som tätt i många sammanhang.
Nu har jag mer och mer börjat fundera på att avslöja vem jag egentligen är, även om jag nog kommer att behålla mitt alias-namn.
Det är ju ingen stor sak, jag är ingen kändis av något slag och flera som brukar kolla bloggen vet ju redan vem jag är.
Jag börjar så smått med att länka till en bild från mitt stamställe The Pickwick Pub i Malmö.
Ja, det är jag som sitter till vänster där. Min gamle vän Old Hell fick också vara med på bilden som togs av en annan gammal vän, Bengan.
Och vem vet vad som händer härnäst?
Jag kanske dyker upp på Facebook.
Trycket är hårt vill jag lova.
Jah Hollis
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg, Blogga, Alias, Anonymitet, Jah Hollis, Reggae, Bob Dylan, Malmö, Pickwick, Facebook
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Kul att få se en skymt av dig i alla fall!
Ha en fin helg och hoppas att ni slipper stormbyarna nu.
Har man sagt A får man säga B...
Det där om att avslöja vem man är eller bara säga sitt riktiga namn har ju lite med hur man tänker när man börjar blogga, i alla fall för mig.
Jag har aldrig gjort någon hemlighet av att jag heter Margareta och många av de som läser hos mig (men inte kommenterar) känner mig ju och är mina vänner, men det har ändå blivit så.
Nu när jag också är på FB har det blivit lite annat och som på bloggen så hinner jag inte med så mycket, men några vänner (IRL) har jag där och sedan ett ännu mindre antal som "frågat vänskap" och som jag inte känner mer än på FB. Jag blev liksom du "tvingad" och tycker att det är ganska ok, vi vljer ju vad vi skriver och deltar i - ingen större skillnad än på bloggen.
Tycker du ska testa, det kostar ju inget och det går ju att radera om man ser att det är fel forum att delta i.
Ja, jag faller väl till föga snart känns det som.
Hej, hej! Där fick jag se dej. Jag tar inte av mej fjäderskruden ännu på ett tag. Nu har jag infriat din önskan. Fönstret finns i sin helhet på bloggen idag. Ha en skön lördagskväll!
Jag stretade emot Facebook hur länge som helst. Men till slut gav jag med mig och gick med där också. Du är mycket välkomen dit när du känner för det.
Önskar dig en skön lördagskväll.
Bíbbi
Måste säga att du ser ut precis som jag trodde att du skulle göra. Konstigt;-) Har även gissat på vad du jobbar med.
Helt anonym är man ju aldrig i bloggosfären, men jag skulle aldrig "helt avslöja" vem jag är. Ärligt talat så vill jag i 90% av fallen inte veta hur folk ser ut heller. Vill ha min fantasi kvar - lite spännande.
Facebook - aldrig. Prostitution och otroligt lågt i mina ögon. So never för mig.
Välkommen ut i ljuset :) Själv hller jag mig kvar i skuggorna ett tag till.
Under mina första år som bloggare var jag också helt anonym, men allt eftersom har jag släppt anonymiteten och vem som helst kan ju leta upp mig under mitt rätta namn. På ett sätt känns det helt ok - jag står ju för det jag skriver och visar - men på ett annat sätt har det gjort att jag tänker efter när jag publicerar något, vilket i och för sig är bra, för under anonymitetens täckmantel skrivs det alltför mycket dumt på nätet.
Jag tror att förändringen för min del kom när jag började träffa en del av de bloggare jag haft kontakt med, alltså när de blev mer än bara bloggkontakter. Dessutom har jag många vänner och bekanta som läser mina ord och tittar på mina bilder, så varför ska jag vara anonym egentligen?
Men det är mina tankar, som jag absolut inte vill pådyvla någon annan. Var och en får ju göra som den vill.
Trevligt att råkas! Fast inte kan jag påstå att jag ser ordentligt... men jag kanske är halvblind på ena ögat. ;) Kul att få veta vad din alias kommer ifrån.
Själv föredrar jag att gömma mig bakom den gula pälsen ett tag till. På Fejan lär jag dyka upp... when pigs fly. =)
Jag är, som du vet, på facebook. Om man bara är noga med alla inställningar, så är det inte så dumt, faktiskt.
Det kanske är dags? Så fick jag en liten skymt... Kan förstå din inställning. Internet har en förmåga att öppna stängda dörrar ändå.
På gott och ont.
Själv har jag valt en öppen attityd sedan starten på min blogg. Men har blivit lite mer försiktig med tiden, i alla fall gällande mina nära och kära.
Facebook är ett helt annat kapitel, lämnar det här & nu. ;-)
Skicka en kommentar