Det har varit rent ut sagt astrist och allt annat än fotovänligt väder här i Malmö en lång period nu. Temperatur runt noll och grådaskigt på dagarna, råkallt på kvällarna.
I dag, Alla hjärtans dag, avsatte jag i alla fall ett par timmar till att ge mig ut och fota några nya bidrag till Susannes fotoutmaning Hundra hus 2013.
Ett av dem blir nu nummer åtta i serien, och jag kan redan nu säga att det nog är det minsta hus som jag kommer att ha med bland mina hundra.
Detta lilla hus, inklämt mellan två betydligt större, heter kort och gott Ebbas hus och ligger ganska centralt i Malmö på gatan med det urskånska namnet Snapperupsgatan.
Ebba Olsson växte upp i detta hus och var den sista i sin släkt som bodde i det. Hon vägrade att sälja huset när de omkringliggande byggnaderna revs och så småningom donerade hon huset till Malmö museer som har gjort museum av det.
Jag har själv inte varit inne i huset, men det lär vara bevarat i stort som det såg ut när familjen Olsson flyttade in i det 1911. Den som vill läsa hela historien om Ebba Olsson och hennes hus kan gå in här.
Jah Hollis
Läs även andra bloggares åsikter om Foto, Fotoutmaning, Fototema, Hundra hus 2013, Hundrahus2013, Malmö, Ebbas Hus, Malmö Museer, Snapperupsgatan
7 kommentarer:
Villet gulligt litet hus med ett perfekt passande namn tycker jag. Charmigt att det bevarats och bjuder på en liten "kulturkrock" på gatan.
Vi har precis lika eländigt som du i Stockholm. Man blir liksom lika grå som vädret...
Det ser onekligen väldigt inklämt ut, men otroligt häftigt att tanten vägrade sälja!
Så fint det är, häftigt att hon lyckades stå emot försäljning!
Det är så litet att jag har missat det och kan inte minnas att jag ens hört talas om det. Starkt att stå emot rivningsplaner och bevara ett hus så inklämt mellan nybyggen, som väl inte är så nya längre de heller.
Starkt att ta striden mot byggnadsnämnden och alla de inblandade, kan inte ha varit lätt! Så trevligt att det är bevarat :)
Gulligt! Det där lilla gula hade passat perfekt för mig och lurvetass :-)
Det huset känner jag också igen, men jag har inte varit inne i det. Så fantastiskt av henne att först vägra rivning och sedan skänka det till Malmö museer. Jag har med stort intresse läst historien om huset.
Skicka en kommentar