 |
| John Holm i svart-rödrutigt. |
 |
| Blå himmel och flygplan/reaplan hittar man i ett par av John Holms texter. Och utanför affären där han signerade skivor. |
 |
| Ett nytt ex av Sordin till samlingarna, nu signerat! |
John Holm heter han, en Stockholmskille som gjorde stort intryck på mig och på väldigt många andra, såväl vanliga skivköpare som andra musiker.
Under 70-talet gav han ut en trio suveräna LP-skivor, musik och texter som stack upp högt över (vågar jag nog säga) mycket som gavs ut under den tiden.
Sedan blev det tyst fram till 1988 då det kom en ny skiva som väl inte riktigt levde upp till föregångarna, men som han ändå fick berättigad uppmärksamhet och en viss framgång med.
Så for han till USA och mötte både framgång, som hifi-installatör, och motgång då han trasslades in i en kriminalhistoria som han snabbt friades från (men som fick mycket uppmärksamhet i svensk snaskpress).
Han hann också med att spela in en skiva i USA, covers på amerikanska låtar med svenska texter.
Efter den har det inte blivit fler inspelningar i eget namn, men en radda samlingsskivor och gästspel på skivor med Stefan Sundström och Owe Thörnqvist.
Och när John Holm återvände från USA 1999 valde han att bosätta sig i Malmö. I början av 2000-talet gav han ut en mycket john holmsk självbiografi som innehöll en samlingsskiva där han själv stod för urvalet.
I Malmö har han hållit en minst sagt låg profil.
Jag har själv stött ihop med honom två gånger, båda i livsmedelsbutiker och jag har inte haft mod att gå fram och säga hur mycket jag uppskattar hans musik.
Men i lördags, den 20 april, ställde John Holm upp när Record Store Day firades i skivbutiken Folk å rock i Malmö.
Han signerade nypressade vinylex av Sordin och typiskt nog var Håkan Hellström där någon timme före honom och signerade sina skivor.
Medan det var horder av Hellströmfans som fick möta sin favorit, så blev det lugnare (de yngre tjejerna byttes mot främst män, och en och annan kvinna, i den övre medelåldern – John Holm fyller själv 65 i år) när John Holm dök upp.
Han tog sig tid att signera både nya och gamla skivor och tog sig även tid att prata en stund med alla.
Jag kunde avslöja för honom att vi båda hade varit på musikfestivalen på Isle of Wight 1970, där vi bland annat fick se Jimi Hendrix spela sin sista officiella konsert i England.
Jag förstår (förstod från början) också att vi båda är stora tvivlare, aldrig tvärsäkra på att allt alltid är vad det först verkar att vara.
Vill ni lyssna på John Holms musik så finns rubbet på Spotify, sök på hans namn. Börja med Sordin och ta er vidare om den faller er i smaken.
Jah Hollis
Läs även andra bloggares åsikter om Musik, John Holm, Sordin, skivsignering, Record Store Day, Malmö, Håkan Hellström, Isle Of Wight, Jimi Hendrix, Spotify
6 kommentarer:
Innan jag kikade in här hos dig läste jag på en blogg om Justin Bieber. Aldrig hört talas om honom, men han spelar på Globen i 08 ikväll.
Nu är jag då alltså hos dig och måste återigen medge att jag inte hört talas om din "idol". Men som tur är diggar jag Jimi Hendrix...
Attan att jag inte bad dig om en autograf till min lillebror som själv är musiker :) Och håller Mr Holm varmt i sitt hjärta! Jag tror att jag skänkt bort en av mina skivor med John till honom, ja Lagt Kort Ligger, jag finner den inte bara... Han kom så ihåg min idol från skivspelare från ungdomstiden så jag kunde bara inte låta bli :)
Trevligt att möta på en person som man tycker har gjort bra musik i sådan lång tid :)
Jag hade en John Holm LP en gång. undrar vilken det var ... tror på Lagt kort ligger, men måste ge mig ut i Youtubes listor och kolla. Har inte brytt mig om att skaffa Spotify, än.
Men du, borde du inte fått en riktigt bra närbild på John när du nu fick dig en pratstund?
Tack för gratulationen!
Kool! Sordin var en himla bra platta.
Kul att du fick ditt nya ex av skivan signerat. Kul inlägg, jag ska lyssna mer på John Holm och återupptäcka hans musik. :-)
Skicka en kommentar