Jag har jobbat som journalist i många herrans år, som reporter, som redigerare och som nattchef.
När jag började i yrket hände det fortfarande att tidningarna kunde utöka, skaffa mer personal och satsa på att göra det man gjorde ännu bättre.
Men någonstans efter den stora datarevolutionen på 80-90-talet började det gå åt andra hållet. Trots att datoriseringen innebar att man minskade arbetsstyrkan kraftigt och i nästan ett slag gjorde sig av med alla grafiker, så började det mer allmänt och mer ofta talas om att man var tvungen att spara.
Och man minskade ner sina redaktioner, plockade bort journalisttjänster så att färre fick göra mer.
Men det gick väl bra, eller? Nu fanns det ju datateknik som ”praktiskt taget gjorde tidningen själv”.
Nu när vi sett hur nedskärningarna drabbar även traditionellt ekonomiskt starka tidningar kan vi väl se att det blev lite si och så med det. Att korrekturavdelningarna är borta på i stort sett alla tidningar nu talar väl på ett sätt sitt tydliga språk.
På webben undrar man ibland om någon ansvarig har läst större delen av det som läggs ut. Men fort går det och både webb och tidningar görs i ett rasande tempo.
När tidningar drar in på personal lovar oftast de ansvariga att ”läsarna inte ska drabbas” och vi ska ”fortsätta att göra en lika bra tidning trots att vi är färre som gör den”.
Att sådana uttalanden är rena lögner kan ju vem som helst räkna ut.
Själv tog jag förra året tillfället att hoppa av denna redlösa skuta och acceptera ett avgångsvederlag.
Men fortfarande kan jag inte låta bli, tidningsläsare som jag är, att se vilka följder neddragningarna får i praktiken. Vad det innebär att man suger ut allt vad man kan ur sina medarbetare.
Sorgligt men sant.
Och när vederlagspengarna slutat komma lär jag nog inte försöka att hålla mig kvar i ett jobb som jag en gång älskade.
Sorgligt men sant.
Jah Hollis
Läs även andra bloggares åsikter om Tidningar, Webbjournalistik, Webb, Journalistik, Ekonomi, Nedskärningar, Datorisering, Personal, Korrektur, Slit, Fel
2 kommentarer:
Här kräks jag;-)
Håller helt och hållet med dig att kvaliteten på dags- och webbtidningar har sjunkit rejält. Blir faktiskt ledsen över att det svenska språket missbruks på det sättet. Eller som min chef brukar säga: när vi dör finns det svenska språket inte kvar. Tycker att se mig tendenser redan nu.
Och inte är det bara nedskärningarnas fel. Om du kollar hur en 18-20-åring stavar idag så blir iaf jag mörkrätt.
Å det värsta av allt - vi "gamlingar" är nog dom enda som ser förfallet. Generationen efter vår köper skiten. Suck.
Det är svårt att komma undan den tekniska utvecklingen - finns fler exempel. När cheferna började använda PC blev många sekreterare utan arbete.
Ett resultat av neddragningar på tidningar är ju, att de ofta citerar andra källor och nöjer sig med det. Man får ingen fördjupad information - den får man leta efter själv. Tidningar o.d. tycker jag ska ha ett vårdat språk med korrekt stavning.
Stora klasser med många elever har säkert bidragit till att en del inte har fått en tillräcklig bra grundundervisning. Läraren hinner inte med de, som måste ha mer tid på sig för att ta till sig kunskap.
På min egen blogg använder jag ett helt annat sätt att uttrycka mig än det vårdade språket med subjekt och predikat. Där försöker jag förmedla mina känslor med ibland korta, avhuggna meningar, enstaka ord, tankepunkter ...
Skicka en kommentar