Ibland när jag är på väg hem från jobbet stannar jag till vid en nattöppen mack just i utkanten av Malmö och tankar, för att slippa göra det på väg till jobbet dagen efter.
Sedan tar jag vägen hem, mitt i natten genom kvarter där det finns gott om gräsmattor och ut på en vägsträcka som leder till mina hemtrakter och där det är gräsmattor på båda sidor av vägen och gräs på mittrefugen.
Och överallt på dessa gräsmattor sitter det kaniner, kaniner och åter kaniner. Mängder av dessa djur som rycker till och börjar springa åt alla håll i strålkastarljuset när bilen kommer nära.
Det är mer tur än skicklighet att jag inte kört över någon, ännu.
Det kryllar av kaniner även på gården där jag bor (till och med i dagsljus som på bilden, där bara några av alla som är där syns).
På nätterna kan det sitta stora gäng av kaniner och tugga på gräs och buskar, och de tycks inte bli färre.
Tvärtom. De förökar sig som, tja, kaniner.
Och de verkar mer och mer orädda när det kommer en människa gående.
Det är något obehagligt med djur, av vilket slag det månde vara, som får föröka sig på ett onaturligt vis. De här kaninerna har inga andra fiender inne i stan än bilar som då klipper en och annan av dem.
Ibland sommartid blir det invasion av nyckelpigor, spindlar, larver och getingar.
Det är rysansvärt det också, men oftast rätt kortvarigt.
Visst, vi människor är kanske inte bättre om man jämför.
Jag tycker dock det är en klar skillnad mellan oss och de här djuren.
Det kan inte vara hälsosamt med så förbannat mycket kaniner inne i en stad som Malmö.
Det är inget romantiskt Watership Down, det är Rabbit Hell.
Jah Hollis
Andra bloggar om: bil, malmö, kaniner, larver, getingar, spindlar, nyckelpigor, djur, städer, watership down
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar