Somliga ska inte ha något körkort

Har ni hört talessättet ”Lätt fånget, lätt förgånget”?

Här hittar ni en bilförare som gav detta ett ansikte i samband med studentfirandet i Malmö på fredagen.

Uppenbarligen hade föraren i fråga nyligen fått sitt körkort och sedan lika raskt glömt vad hen eventuellt kan ha lärt sig i körskolan.

Mycket verkar det inte ha varit.

Nu får väl denne förare en ny chans så småningom när det är dags för myndigheterna att lämna tillbaka körkortet polisen tog direkt på olycksplatsen.

Jag tror ändå att somliga inte ska ha något körkort.

Det är bara att inse, precis som att somliga inte ska ha hund eller barn.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Bil, Bilförare, Körkort, Bilkörning, Trafikregler, Körskola, Malmö, Studenter, Studentfirande

En magisk plats på Skånes sydkust

Jag var och besiktade bilen i dag.

Eftersom jag en gång köpte bilen i Ystad när jag jobbade där har det blivit så att jag kör till bilbesiktningen (den gamla hederliga statliga varianten) i Ystad varje gång det är dags.

I dag tog jag dessutom ut en ledig dag för detta så att allt skulle kunna avlöpa i lugn och ro utan något jobb att tänka på efteråt.

Bilen var det inga problem med, den gick igenom besiktningen som ett skott utan några anmärkningar.

Och när det var avklarat tog jag en tur till Ales stenar vid Kåseberga i Ystad kommun, en fantastisk plats (även om det som idag blåste halv storm och låg regn i luften).

Det är en magisk plats även i oväder, ja nästan ännu mer då, och visst var vandringen upp på kullen  värd ansträngningen även denna gången, även om jag ett tag trodde att jag skulle blåsa ut i vågorna nedanför (de som syns piska mot piren i Kåseberga hamn på den andra bilden).

Vad stenarna egentligen är för något har det också blåst upp en strid kring, en strid som stundtals tagit sig hätska uttryck.

Men den som aldrig varit där borde ta chansen att åka dit och bilda sig en egen uppfattning.

Och kanske känna förbindelsen med förfäderna som stenarna ger.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Bil, Bilbesiktning, Ledig, Skåne, Ystad, Ales Stenar, Stensättning, Arkeologi, Kåsberga. Oväder

Återvinningsstationer rena soptipparna

I kväll drog jag igång min trogna bil första gången i år.
Ja, jag tror den har stått stilla sedan snön började täcka över den långt före julhelgen.
Nu hade det mesta smält undan och det var inga problem med att komma fram till och in i den.
Och den drog igång med ett lugnt spinnande så fort jag vred om startnyckeln.
Skönt att ha ett fordon att lita på, även om jag använder den mycket sällan sedan jag skaffade övernattningslägenhet och började tågpendla till jobbet.
Nu tänkte jag bara lufta den lite och samtidigt åka med ett lass grejor till en återvinningsstation och så handla på kvällsöppna Coop.
Återvinningsstationen såg ut som man dessvärre kan vänta sig så här efter alla helgerna. Om det inte vore en skymf mot alla grisar, så skulle man kunna kalla det en grisstia.
Det tycks som om många tror att återvinningsstationerna är något slags lokala soptippar.
Uppenbart sköts dessa stationer inte heller som de ska av dem som får betalt för att se till att de funkar som det är tänkt. Nu sägs det att det ska bli skärpning i Malmö och det vore väl inte en dag för tidigt.
Jag tror det när jag får se det.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Bil, Trafik, Fordon, Återvinning, Sopor, Misskötsel, Malmö, Skräp

Ännu en säng väntar på mig långt hemifrån

Två lediga dagar har svischat iväg och i morgon, onsdag, är det dags att åka de nära tio milen till jobbet igen.
Skillnaden är nu att jag inte lär vara tvungen att åka tillbaka till Malmö efter arbetsdagens slut, utan jag har en säng som står och väntar på mig i min nya övernattningslägenhet.
Jag har insett att vare sig jag eller min bil kommer att orka med att fortsätta pendla på det vis vi gjort nu under mer än ett halvår.
Trots konstiga regler för vad man får göra för avdrag för att upprätthålla ett jobb på en annan ort än den man bor i, så lär detta bli den bästa lösningen. Jag ska till och med kunna utnyttja kollektivtrafiken i stor utsträckning när jag har en övernattningsmöjlighet.
Men visst är det en aning schizofrent att ha sovplats på två olika ställen.
Jag vet, för det är inte första gången jag tvingas ha övernattningslägenhet för att kunna behålla jobbet.
Men det är, som man säger, inte mycket att be för.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Jobb, Ledighet, Övernattning, Pendlande, Pendla, Avdrag, Deklaration, Skåne, Malmö, Kristianstad, Kollektivtrafik

Bob Dylan är på fri fot igen efter lång tid

Denna höst verkar mitt bankkonto läcka som ett såll.
En övernattningslägenhet, som jag ännu inte sovit i, ger ökande levnadsomkostnader.
Jag har dessutom beställt en ny säng att ha i övernattningslägenheten, och även om det är en budgetvariant, är den ju inte direkt billig.
Kylskåpet här hemma lade för några veckor sedan plötsligt av och var tvunget att snabbt ersättas med ett nytt för några tusen.
I dag, fredag, var det så dags att göra en ny service på bilen (som jag än så länge behöver för att ta mig till och från jobbet). Under den (servicen alltså) upptäckte man att det behövdes nya bromsskivor och lite annat smått och gott, så jag gick från verkstan 12 000 (tolv-jä-la-tusen!) kronor fattigare.
Medan bilen ändå var på service frågade jag om de kunde försöka på loss cd-skivan som länge suttit fast i spelaren i bilen nu.
Det skulle ha krävt ytterligare en timmes arbete och ytterligare någon tusenlapp, så jag avböjde.
Men när jag kommit hem från verkstan vek jag ett par av mängden av p-kvitton, som satt i en lite plastficka på insidan av vindrutan, så att de blev smala och lite stadiga, som en platt glasspinne (av papper) ungefär.
Så drog jag lite lätt håglöst min konstruktion i öppningen där man stoppar in cd-plattorna, och ut hoppade John Wesley Harding efter flera månader i spelaren.
Dum som jag är stoppade jag in skivan igen i förhoppningen om att eject-funktionen skulle ha börjat funka på riktigt.
Dylan satt kvar därinne igen.
Men efter lite petande med biljetterna lossnade han ännu en gång.
Nu blir det nog inte några fler cd-skivor spelade i bilen.
John Wesley Harding är skivan närmast här ovan, med en bild där några karlar som råkade befinna sig i närheten fick vara med tillsammans med Dylan.
Den där ovanför är Empire Burlesque, en typisk 80-talsprodukt och kanske ett av de fulaste omslag (mest intetsägande) man hittar till en Dylanskiva (konkurrensen är ganska hård).
Det översta omslaget är en halva av Jerry Schatzbergs klassiska bild till klassiska dubbel-LP:n Blonde on Blonde. Ett stilbildande omslag som det finns en lång historia kring.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Pengar, Ekonomi, Kylskåp, Bil, Bilar, Volkswagen, VW, Service, Bromsar, CD, CD-skivor, Musik, Bob Dylan, John Wesley Harding, Empire Burlesque, Blonde On Blonde, Jerry Schatzberg, Foto, Skivomslag, 80-talet

Jah Hollis känner sig lite smått uppåt

I onsdags var jag ute på en liten tur till bilbesiktningen i Ystad.
Jag har en gång köpt min trogna bil i Ystad och första gången jag skulle testa den, jobbade jag fortfarande i Ystad. Jag fick en tid hos besiktningen i Ystad då och sedan fick jag det även den här gången.
Så jag tog en dagsutflykt och hade dessutom tur med vädret.
Och bilen, den vassa Silverpilen gick igenom besiktningen som ett skott, inte en enda sak att anmärka på hittade den trevlige killen som hade förtroendet att kolla bilen.
På kvällen blev det senare flera anledningar till glädje. MFF slog HIF i det stora Skånederbyt på Malmös nya stadion (fast i efterskott förstår man att det skulle ha kunnat sluta riktigt illa på stadion).
Nu har i alla fall MFF goda chanser att vinna allsvenskan.
Även damallsvenskan kan ju vinnas av ett Malmölag.
Det kan bli en riktig guldhöst i Malmö.
Det kan denna lite stukade och baktalade stad behöva.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Bil, Bilar, Bilbesiktning, Trafik, Ystad, Malmö, Skåne, Golf, VW, Folkvagn, Malmö FF, HIF, Tifo, LDB FC MAlmö

Vem vet vart tiden tar vägen?

Livet blev plötsligt mer komplicerat än jag hade tänkt mig.
Visst hade jag ett stressigt och påfrestande jobb tidigare, men frågan är om flytten av det till en ny arbetsplats har gjort saker och ting mindre tillkrånglade.
Jag funderade över det när jag strax efter klockan ett på natten mot måndagen susade fram över Linderödsåsen på väg hem mot Malmö.
Jag har förvisso förkortad arbetstid (eftersom jag jobbar så mycket obekväm arbetstid) och hyfsat betalt, men hur mycket ska man offra sig för att behålla ett arbete som också sliter på kropp och själ?
Kanske trodde jag i min enfald att det skulle gå att varva ner lite när man, som jag, börjar komma upp i åren, ta det lite lugnare och trappa ner på jobbandet.
Många skulle säkert avunda mig det jobb jag har, men kanske inte de här nya omständigheterna som tvingat fram en förändring som jag inte riktigt greppat än.
Och vem vet vart all tid tar vägen nu?
Vore det inte fasen så mycket skönare om man ensam kunde råda över den innan den börjar rinna ut?
Just nu bombarderas vi, främst från regeringshåll, med att det är arbetslinjen som gäller: arbete till varje mänskligt pris verkar det som.
Ingen talar om mer fritid och mer tid över för att umgås och att vara sociala varelser.
Somliga vet dock hur man ska fixa sin ersättning.
När chefer vill ha pengar verkar bolag som går på knäna villigt hosta upp miljonerna. Hoppas han kan ta med sig pengarna till himlen, för han lär väl inte göra av ned dom här i jordelivet.
Svenskt näringsliv verkar vara ett sjukt broderskap där det gäller att roffa åt sig så mycket det bara är möjligt.
Nej, lyssna på Sandy Dennys funderingar om var tiden tar vägen.
De är långt mycket vackrare än både silver och guld.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Arbete, Jobb, Fritid, Arbetslinjen, Pendling, Skåne, Malmö, Kristianstad, Ericsson, Näringsliv, Löner, Sandy Denny

A new career in a new town

Nu har jag avverkat två dagar på min nya arbetsplats i Kristianstad.
Samma arbetsuppgifter egentligen, men en flytt som orsakats av en omorganisation inom det stora företag jag numera är en del av.
Arbetet är helt OK och arbetskamraterna likaså, men avståndet!
Resan till och från jobbet innebär runt två och en halv timme i bil, varje dag jag jobbar.
Mina arbetstider gör det omöjligt att använda sig av kollektivtrafiken, så det är inte mycket att be för.
Frågan är hur mycket man ska offra för att kunna ha ett jobb.
Det är en hel del för mig att tänka på nu, den saken är klar.
Den ståtliga byggnaden på bilden ovan är ett hotell i Kristianstad, men det är inte min arbetsplats om nu någon trodde det.
Den lite lätt missvisande rubriken på detta inlägg är tagen från en Bowielåt, men videon på Youtube var lite trist så vill ni höra låten, gå hit.
Nu ska jag i alla fall snart gå och quiza på Pickwick, det nöjet har jag kvar.
Antar att moderaterna i vårt land är glada nu när man kommit på att socialdemokrater utnyttjar ett avdrag moderaterna varit med och infört och, skulle jag tro, själva glatt använder sig av men som sossarna säger sig vara emot.
Skönt, förmodar jag, när någon dabbar sig och leder bort diskussionerna från själva sakfrågan och från ens egna halvskumma valfifflande och annat smått och gott.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Jobb, Ledighet, Pendla, Kollektivtrafik, Bilism, Malmö, Kristianstad, Skåne, Quiz, Moderater, Hushållsnära tjänster

Min Silversurfarn klarade testet i dag

Egentligen är det väl rätt fånigt att ge namn åt bilar, men min trogne pendlarkamrat sedan snart två år nu får väl, på grund av sin färg och snabbhet, finna sig i att kallas Silversurfarn här.
I dag var det andra gången, första medan jag ägt den, som bilen skulle in och granskas på Svensk bilprovning.
Jag hade tid i Ystad och av någon anledning ändrade jag inte detta trots att det var på ett datum då jag inte skulle till Wallanders stad och jobba. Men kanske låg det något i bakhuvudet om att de kan tänkas vara lite "snällare" i en mindre stad (fast det ju ska vara samma regler och procedurer som ska gälla överallt).
Egentligen var det väl inget att bekymra sig om överhuvudtaget, men jag både dammsög och tvättade den silvrige innan jag gav mig av.
Bilprovningen har onekligen blivit något annat än när jag senast hade bil och tog den till test. Då var det ett gäng rätt bistra typer som jobbade där och man visste inte riktig vad man skulle kunna vänta sig.
Nu blev jag till att börja med insläppt före den utsatta tiden.
Och de sade "Välkommen!" och frågade om jag ville vara med när de kollade bilen eller om jag ville sätta mig i ett litet rum bredvid och ta en kopp fika i stället.
Jag fikade och hann knappt dricka upp innan en av dem som testat bilen kom in och sade att allt var OK, skrev ut ett papper på det och sade "hej då".
Sedan for jag i min skinande och godkända Silversurfare på en liten skånsk fotosafari denna soliga och vackra sensommareftermiddag.
Quiz var det i går kväll och det gick sådär.
Vi var inte bland de tre bästa lagen, delvis för att vi valde lite fel mellan några alternativa svar och för att vi helt enkelt inte visste en del av de rätta svaren.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Bil, Bilar, Pendla, Pendling, Biltest, Svensk bilprovning, VW, Golf, Ystad, Malmö, Skåne, Quiz, Pickwick Pub

Vad gör man åt dårarna i trafiken?

Var och en som kört bil i någon större omfattning i Malmö vet att man förr eller senare råkar ut för dårar som kör efter sina egna regler.
I kväll inträffade det ännu en riktigt otäck olycka när några killar med en körkortslös förare i en stulen bil körde mot rött rakt in i en annan bil som just kört ut för grönt ljus.
Bara för några dagar sedan var det en galning, en körkortslös förare, på stulen mc som körde rätt in i sidan på en personbil.
Frågan är väl vad man kan göra för att förhindra sådant här. Är vi verkligen tvungna att leva med att vi ska omges av potentiella mördare när vi ger oss ut i trafiken?
Sedan undrar jag dessutom vad det är för människor som lockas till en sådan här olycksplats. Tydligen har ett hundratal personer dragits som magneter till kvällens olycka och räddningspersonalen hade fullt sjå med att hålla en del närgångna borta.
Det låter helt vridet.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Bil, Bilar, Trafik, Malmö, Olyckor, Kollision, Mördare, Nyfikna, MC

Jah Hollis ger sig in i bloggskuggan

Bilen är tankad, oljan är kollad och nu ska väskan raskt packas med det allra nödvändigaste. Näst sista helgen på min semester ska jag ge mig ut på en smärre semesterresa.
Jag ska upp till Småland och hälsa på min mor och passa på att träffa några gamla vänner. Kanske ta ett bad i Östersjön nu när sommarvärmen tycks ha återvänt.
Det innebär också att jag lär hamna i bloggskugga om jag inte tränger mig på hemma hos någon och propsar på att få låna datorn.
Men på tal om skugga så känner jag mig lite som en skugga av mitt forna bloggjag. Det är inte lika lätt att få till något nuförtiden och kanske är det inte helt fel att hålla upp några dagar.
Vi får väl se.
Men jag menar, är egentligen sådana här "nyheter" något att kommentera (ja, jag vet att jag motsäger mig själv lite nu)?
För övrigt var det väl inte kombinationen 123456789 som bildades? Det måste ju ha varit 123456782009. För inte är det väl år 9 nu, eller?
Nej, dags att packa väskan och ge sig ut på vägarna.
Vi hörs. Ha det så länge!

Jah Hollis

Andra bloggar om: Sommar, sol. Semester, Skugga, Blogg, Blogga, Resa, Bil, Bensin, Vägar, Småland, Bad, Östersjön

Bob Dylan har bitit sig fast i min bil

Ja, den gode Bob Dylan sitter, sedan snart ett dygn, stadigt fast i min bil som står på parkeringen här utanför huset.
Naturligtvis är det inte Bob personligen som sitter där, utan en cd med honom som fastnat i min kära cd-spelare. När jag skulle stiga ur bilen på parkeringen vid jobbet i går vägrade cd-spelaren att mata ut skivan jag lyssnat på.
Hur jag än tryckte och lirkade och vädjade och svor stannade skivan kvar i spelaren. Och där är den än, när det är dags att ge sig iväg till nästa arbetsdag.
Jag har inget emot John Wesley Harding, skivan som fastnat, det är ett av Dylans mest fascinerande album. Men tanken på att jag bara ska kunna lyssna på just den skivan för all framtid i bilen driver mig till vansinne.
Inte nog med det: jag har hela bagageluckan fylld med kassar med förpackningar och annat skit från vår överflödslivsstil som jag tänkt köra till återvinning. Men det verkar som om ingen orkat tömma de överfulla containrarna efter midsommarhelgen för på vissa återvinningsstationer ser det mer ut som en sopstation.
Jag avskyr när saker och ting jag betalt dyra pengar för plötsligt bara slutar fungera, eller när samhället tjatar om att vi ska vara duktiga och tänka på miljön och sedan inte gör det lätt för oss att göra det.
Jag kommer att dumpa skiten på en p-plats på väg till jobbet. Jag kommer att bli som Michael Douglas rollfigur i Falling Down om alla dessa småmotgångar fortsätter att staplas ovanpå varandra.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Bilar, cd, musik, Bob Dylan, John Wesley Harding, Krångel, Skräp, Återvinning, Miljö, Michael Douglas, Falling Down, Ilska

Dags att ge sig ut på vägen igen

På den tiden när jag spelade i ett rockband skrev jag en låt som heter Ut på vägen igen (inte att förväxla med Ulf Lundells sentida plagiat Ute på vägen igen), en sorts romantisk hyllning till ett liv jag inte alls levde:
Jag måste ut, ut på vägen igen
Jag måste ut, ut på vägen igen
Jag måste ge mig av
för vägen är mitt hem...
Vilket ju var en stor fet lögn (vägen har aldrig varit mitt hem; men även den unge Bob Dylan tog sig fram med liknanade skrönor), men kanske en dröm om ett annat liv än det fabriksarbetarliv jag levde på den tiden.
Det var faktiskt också den enda låt jag gjort som jag hört ett annat band göra en cover på.
Nåväl, det är i alla fall alltid en viss känsla i att ge sig av ut på vägarna, om så bara för en helg som jag ska nu. Inte minst gäller det att välja ut den perfekta musiken att ha med i bilen.
Vi ses när jag är tillbaka ur datorskuggans land igen
Glad pingst!

Jah Hollis

Andra bloggar om: Bil, Bilar, Vägar, Resa, Bo Diddley, Ulf Lundell, Bob Dylan, Musik, Semester, Malmö, Oskarshamn

En bra bilverkstad är guld värd

Det var dags att lämna in den kära Golfen på service i går eftersom jag nu kört närmare 3 000 mil med den, och då ska den helst kollas över lite.
Att hitta en bra bilverkstad kan ju vara vanskligt, det tycks vara en djungel vad det gäller priser och tillförlitlighet.
Jag känner många som hittat småverkstäder i Malmö där de får all den service de behöver och verkar vara nöjda (jag vet också de som haft ett smärre helvete med märkesverkstäder).
Själv har jag hittills enbart vänt mig till VW:s stora anläggning med bilaffär och verkstad och hela baletten, utan att forska närmare i om de är speciellt dyra eller om det finns andra nackdelar med det.
Det har hittills handlat om småsaker, men jag har alltid fått ett så trevligt bemötande och så klara besked om allt jag velat veta. Och inte har det lilla jag gjort kostat mig speciellt mycket heller.
Så nu var väl den här servicen, som var beställd och inbokad sedan länge, lite av en test om det fina intrycket skulle bestå.
Lite nervöst kändes det allt att lämna in Golfen, nytvättad och fin (se bilden ovan), till verkstaden i onsdags eftermiddag. Vad skulle de hitta och hur skulle det funka med att byta ut den spruckna vindrutan som ju är ett försäkringsärende?
Men jag hade inte behövt oroa mig.
Planen var att de kanske skulle behöva ha bilen både torsdag och fredag för att få den klar, men redan torsdag eftermiddag ringde det en trevlig man och sade att allt var klart och att jag kunde hämta bilen.
Nu hann jag inte det, utan det får bli fredag förmiddag i stället.
Och det bästa av allt var väl att de inte hade behövt göra några som helst extra åtgärder vid servicen. Priset stannar därmed på det vi gjort upp i förväg.
Men bemötandet väger nästan tyngst för min del, så det får bli VW-verkstaden i fortsättningen med.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Bil, Bilar, Bilverkstad, Bilreparationer, Bilverkstäder, Priser, Kostnader, Fusk, VW, Golf, Volkswagen, Malmö, Service

Jah Hollis attackeras av en spökbil

Som jag väl sagt tidigare är det med en viss motvilja jag pendlar med bil till och från jobbet.
Men jag är nödd och tvungen om jag ska behålla mitt jobb.
Och jag skyller på den lokala tågtrafiken som ställde in nattåget jag för några år sedan kunde ta, och på riksdagen som inte vill tillåta att man drar av kostnaderna för en övernattningslägenhet om man inte kan jobba där man bor (bilresor får man däremot dra av).
Frånsett att man alltid får sitta på helspänn och ha koll på andra trafikanter och på eventuella djur som kan vilja korsa vägen, kan det hända riktigt mystiska saker i trafiken.
Som när jag för en tid sedan på väg till jobbet skulle posta ett brev vid postens terminal i Ystad (allt finns illustrerat på bilden ovan).
När jag lagt på brevet och skulle vidare backade plötsligt en bil, från p-platsen till höger, ut och spärrade vägen för mig. Den studsade i träräcket till vänster två gånger innan den blev stående mot det.
Jag blev lite förvånad över att föraren inte märkt att han/hon backat in i räcket och anade det värsta: föraren kanske drabbats av någon hastigt påkommen åkomma och tuppat av.
Men! Det fanns ingen förare i bilen!
Och hade jag kommit till postlådan någon minut tidigare hade förmodligen denne spökförare rammat mig när jag kört därifrån.
Hade det varit i USA kanske jag kunnat stämma bilens ägare, men nu rundade jag bara spökbilen och for till jobbet.
Och nu ska tydligen det riktiga eländet som hotar drabba oss pendlare denna tid på året varje år sätta igång. Så hör ni inget av mig på ett par dagar nu, finns det risk att jag stupat på min post i en snödriva på det höstfagra Österlen.

Jah Hollis

Andra bloggar om: bil, bilar, trafik, pendla, pendlare, spöken, väder, oväder, snö, skåne, österlen

Här krävs en jätteficka för att fickparkera

Jag körde förbi den här bilen på vägen in till stan häromdagen. Han hade väl inte hittat någonstans att fickparkera den på, så han stod och väntade vid den obemannade bensinmacken i korsningen mellan Lundavägen och Hornsgatan.
Det är inte utan att man undrar vem som har råd att slanta upp de pengar som behövs för att hyra en sådan här bil. Det lär knappast ha blivit billigare med det stigande bensinpriset.
Överhuvudtaget verkar det som om bilindustrin i stort nu kommer att få krypa till korset och ställa om sin tillverkning. En första signal är väl varslet i dag om uppsägningar på Volvo i Sverige.
Bakom det ligger naturligtvis ägarna Ford och den amerikanska ekonomin och den svaga dollarn. Enligt vad man sade på Ekot, är det en ren förlustaffär nu att frakta Volvobilar till USA och sälja dom där.
Försäljningen av jättebilar, typ suv, sjunker också snabbt när bensinen blir dyrare och även där har man i USA börjat ställa om produktionen för att fasa ut Hummer och andra monsterbilar.
Så ska man åka limousin kanske det är dags att passa på nu.
Jättebilarna dör kanske, likt dinosaurierna, ut med tiden.

Jah Hollis

Andra bloggar om: bil, bilar, bilindustrin, limousin, volvo, varsel, uppsägningar, Göteborg, USA, Ford, Hummer, dollar, dollarkris

Varmt är bara förnamnet

Jag har inte bara åkt tåg i dag. Jag har åkt bil också.
Och då får man väl tacka sin lyckliga stjärna eller vad det nu är man ska tacka, att man har en bror som investerat i en sprillans ny etanoldriven Saab med utmärkt luftkonditionering.
För det är varmt i Sverige nu. Och när man far från den blåsiga södern upp till Smålands högland, ja då stiger temperaturen snabbt.
Stannar man till och stänger av AC:n, då åker dörrarna upp rätt omgående om man inte vill bli kokt därinne i kupén.
Undrar hur länge det ska hålla i sig, och om det är den sommar vi får i år.

Jah Hollis

Andra bloggar om: varmt, värme, sommar, bil, bilar, tåg, luftkonditionering, AC, sverige, Saab

Den gäckande trehjulingsföraren är fast

Den senaste veckan har en bilförare i en röd bil gäckat ordningsmakten i området. Likt en flygande holländare har denna röda bil dykt upp än här, än där och dess framfart har varit sådan att folk har ringt polisen om den.
Men innan polisen har hunnit till platsen där den röda bilen har siktats, har den och dess förare försvunnit. Och trots att man har vetat vem som äger den, har man inte kunnat spåra den.Det mest anmärkningsvärda med denna bil har dock varit, enligt alla uppringare, att den kört runt på tre hjul.
Att det verkligen varit så kunde polisen fastslå när man äntligen för någon dag sedan lyckades spåra den och stoppa den.
Det fjärde hjulet var då nere på bromstrumman och både bil och förare togs så att säga ur trafik.

Jah Hollis

Andra bloggar om: bil, bilar, förare, trafik, polis, polisen, skåne, österlen, ystad, simrishamn, ystads allehanda

Jah Hollis har ägnat sig åt bilvård

Jag har någonstans i bakhuvudet haft klart för mig att jag måste ta hand om och vårda bilen jag köpte i höstas för att pendla till och från jobbet i (och kanske göra en eller annan inköps- eller nöjestur med).
Förvisso har jag ännu inte varit iväg och tvättat den en enda gång, men det ska bli av, förhoppningsvis nästa ledighet. Jag vill inte att min bil ska förfalla och börja se skabbig ut.
I går gick ett av framljusen sönder och jag fick köra hem den gångna natten i tät Londondimma och med bara ett fungerande framljus. Det var inte roligt alls.
Så i förmiddags var jag uppe så tidigt jag orkade och for ut till VW-verkstaden för att få ljuset fixat. Och nej, jag tänker inte bli någon Bosse Bildoktorn och fixa grejer själv, det funkar aldrig.
Där är det bokstavligen drive in och man får sitta och fika och kanske stärka sig med ett äpple medan bilen blir lagad av kunniga mekaniker. Det hela gick på en halvtimme och kostnaden blev måttlig.
Eftersom jag inte haft bil på år och dag kunde man slagit i mig att det skulle kosta en tusing att fixa lampan, men det stannade strax över trehundra (som reducerades med en rabattkupong jag fått när jag bytte till vinterdäck i höstas).
Och det är ju billigare än att gå till tandläkaren.
Glad i hågen fortsatte jag till macken och kollade luften i däcken och oljan samt tvättade skitiga rutor.
Det var i det läget jag kom att tänka på Chuck Berrys Too Much Monkey Business. På dom här raderna:

”Workin in the fillin station – too many tasks.
Wipe the windows – check the tires – check the oil – dollar gas!

Tyärr verkar den gode Chucken ha glömt just den versen i versionen här ovan.
Men ”dollar gas”, det var i Amerika på 50-talet det!

Jah Hollis

Andra bloggar om: bil, bilar, bilvård, olja, service, verkstäder, reparationer, pengar, chuck berry, bensin, olja, folkvagn, golf, volkswagen

Läskigt när det blir för mycket av något

Ibland när jag är på väg hem från jobbet stannar jag till vid en nattöppen mack just i utkanten av Malmö och tankar, för att slippa göra det på väg till jobbet dagen efter.
Sedan tar jag vägen hem, mitt i natten genom kvarter där det finns gott om gräsmattor och ut på en vägsträcka som leder till mina hemtrakter och där det är gräsmattor på båda sidor av vägen och gräs på mittrefugen.
Och överallt på dessa gräsmattor sitter det kaniner, kaniner och åter kaniner. Mängder av dessa djur som rycker till och börjar springa åt alla håll i strålkastarljuset när bilen kommer nära.
Det är mer tur än skicklighet att jag inte kört över någon, ännu.
Det kryllar av kaniner även på gården där jag bor (till och med i dagsljus som på bilden, där bara några av alla som är där syns).
På nätterna kan det sitta stora gäng av kaniner och tugga på gräs och buskar, och de tycks inte bli färre.
Tvärtom. De förökar sig som, tja, kaniner.
Och de verkar mer och mer orädda när det kommer en människa gående.
Det är något obehagligt med djur, av vilket slag det månde vara, som får föröka sig på ett onaturligt vis. De här kaninerna har inga andra fiender inne i stan än bilar som då klipper en och annan av dem.
Ibland sommartid blir det invasion av nyckelpigor, spindlar, larver och getingar.
Det är rysansvärt det också, men oftast rätt kortvarigt.
Visst, vi människor är kanske inte bättre om man jämför.
Jag tycker dock det är en klar skillnad mellan oss och de här djuren.
Det kan inte vara hälsosamt med så förbannat mycket kaniner inne i en stad som Malmö.
Det är inget romantiskt Watership Down, det är Rabbit Hell.

Jah Hollis

Andra bloggar om: bil, malmö, kaniner, larver, getingar, spindlar, nyckelpigor, djur, städer, watership down