Visst är det härligt när man äntligen får något gjort som man gått och dragit sig länge för att göra. I dag tog jag mig samman och putsade fönstren till min balkong: två balkongdörrar och ett mindre fönster.Det kanske inte låter som något stordåd, men denna uppgift har med månaderna växt till ett smärre trauma. Och nu var det så illa, att jag knappt kunde se balkongen utanför fönstren.
Och så satte jag för första gången på länge mina fötter på balkonggolvet och kunde konstatera att Malmöluften kan förvandla vitt till svart mer effektivt än man kan tänka sig.
Nu känns det som om jag fått balkongen tillbaka och jag börjar till och med fundera på att snygga till den på riktigt igen och odla solrosor och tomater och chili därute, som jag faktiskt gjorde under några år en gång för länge sedan.
Och så hittade jag John Mayalls gamla Bare Wires, som jag inte hört på år och dag, på Spotify och den har glatt mig under städandet. Mick Taylor på gitarr, Dick Heckstall-Smith på saxar och Jon Hiseman på trummor, för att bara nämna några av musikerna på plattan.
Det är nästan läge för att gå ut och fira lite i kväll.
Jah Hollis
Andra bloggar om: Städning, Fönsterputsning, Malmö, Luftföroreningar, Kirseberg, Tomater, Chili, Solrosor, John Mayall, Mick Taylor
4 kommentarer:
Låter härligt, jag brukar bruka min balkong ganska mycket. Den är pyttig men blir ändå ett extra rum. Nu har du kastat tärningen och därmed förväntar jag mig rapporter om hur du gror plantor och allt vad man nu ska göra.
Du har uppenbarligen gripits av vårkänslor. Lusten att putsa fönster brukar uppstå då, samt lusten att så små frön.
Ingrid hann före - antingen vårkänslor eller förälskelse. I min bok är det bara de två rusen som kan få mig att putsa fönster;)
Jag känner igen feelingen, och hur jäkla nöjd man blir efteråt...
Du ska få se att ditt gudbarns samling kommer att bli het igen om hon är en riktig samlare...mina förblev kalla i 25 år innan intresset blommade upp igen.
ha de´
Carina
Skicka en kommentar