Tio låtar jag vill att Dylan spelar i Malmö

På lördag, faktist exakt samtidigt som Earth Hour äger rum, spelar Bob Dylan och hans band i Malmö arena. Jag vet inte, men det känns som om förväntningarna är stora den här gången och jag misstänker att även de extra biljetter man nyligen släppt till konserten har gått åt.
Jag har ju själv sett Dylan ett antal gånger vid det här laget, men jag känner att det kan bil något speciellt nu. En person som sett Dylan i Oslo häromdagen kallade upplevelsen ”a pure blast of excitement".
Enligt rapporterna så blandar och ger Dylan friskt ur sin låtkatalog, även om det finns några låtar han inte riktigt vill släppa taget om.
Mina tio önskelåtar inför konserten på lördag är som följer:
1. Positively 4th Street. Har kallats Like A Rolling Stone nr 2 på grund av de inte helt olika melodierna och de vitrioldoftande texterna.
2. Slow Train Coming. Dylans religiöst mässande gav oss en del fantastisk musik som denna urladdning.
3. The Wicked Messenger. Ett av mästerverken från John Wesley Harding, en berättelse som fortsätter att mystifiera mig än i dag.
4. Dear Landlord. Ännu en höjdare från John Wesley Harding.
5. Can´t Escape From You. En tidigare outgiven låt som dök upp i den senaste utgivningen i Bootlegserien: Tell Tale Signs. Ett mysterium varför man väljer att lägga en sådan fantastisk kärlekslåt på hyllan.
6. Subterranean Homesick Blues. Johnny´s in the Basement... Say no more!
7. Jokerman. En av de starkare låtarna på den lite märkligt förbisedda Infidels.
8. Changing of the Guards. Klassisk Dylantext där man egentligen inte begriper ett dugg, men tar till sig vartenda ord. Öppnar Street Legal på ett stormande sätt.
9. The Ballad of Hollis Brown. Tänk efter: Jah Hollis. Var tror ni det där Hollis kommer ifrån?
10. Forever Young. Kanske den enda låten på listan vi verkligen kan få höra i Malmö Arena. Sällan har väl någon skrivit en vackrare låt till ett av sina barn, och till oss alla som älskar Dylan.
Så finns det en enda låt jag hoppas vi slipper höra: Rainy Day Women #12&35. Men Dylan vore inte Dylan om han inte envisades med att fortsätta med att ha denna något uttjatade och inte speciellt roliga skapelse på repertoaren.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Bob Dylan, Musik, Malmö, Malmö arena, Earth Hour, Låtar, Jah Hollis, Topplista, Önskelista