Jag är inte speciellt psykologisk bevandrad, men nog känner jag till det som kallas Stockholmssyndromet, ett begrepp som myntades efter Norrmalmtorgsdramat.
Och på något vis tycker jag mig ana ett nytt syndrom med anledning av två av de mest diskuterade händelserna här i Sverige nu (inte minst på nätet).
Det handlar förstås om våldtäktshistorien i Bjästa, som när den återberättades i tv öppnade dammluckorna för en uppenbarligen välbehövlig diskussion.
Och så har vi Beatrice Ask som inte tänkte efter före när hon sade att hon tycker att sexköpare ska hängas ut, skyldiga som oskyldiga.
I båda fallen är det ingen tvekan om vem som gjort fel. Den unge våldtäktsmannen i Bjästa dömdes i domstol och Beatrice Ask tog själv tillbaka det hon sagt.
Våldtäktsmannen fick snabbt, innan fallet togs upp i tv, sina tillskyndare. Folk som försvarade honom och som inte kunde se att han egentligen skulle gjort något fel.
Nu har även Beatrice Ask fått sina försvarare som inte kan se att justitieministern egentligen skulle gjort något fel (det snarare "blev fel"), och därtill råkat ut för samma näthat som flickan i Bjästa. Märkligt nog har Expressenskribenten som försvarar Ask dessutom bara hittat "pöbel" på nätet, vilket tyder på en rätt svag journalistisk insats.
Nåväl, det finns säkert någon psykologisk term för behovet av att försvara den eller de som har gjort saker och ting uppenbart fel.
Verklighetsförnekelse kanske?
Jah Hollis
Andra bloggar om: Beatrice Ask, Bjästa, Internet, Hat, Expressen, Stockholmssyndromet, TV, Debatt, Våldtäkt, Sexköp
4 kommentarer:
Ibland är man glad att man inte uttalar sig offentligt så ofta. Visst sägs det mycket inom hemmets fyra väggar, som inte lämpar sig för publisering?
Så sant. Möjligheterna att sprida det man kanske skulle hålla för sig själv har ju ökat med alla möjligheter internet ger.
Jag mådde så dåligt i går kväll då jag sett uppdrag granskning på tv-play
jag är distrikssköterska sen många år och har sett många trasiga familjer, min syster är rektor på gymnasieskolan i sandviken, hon skulle aldrig acceptera dylikt, med hjälp av sina lärarkolleger skulle hon samla alla för ett krafttag mot denna mobbing av flickan
Sen en sak till denna kille måste ha en störning, då han sätter sig på hennes armar och gör det han gör,... jag tänker på mina egna barn och deras kamrater, det är nog så långt borta från deras värld man kan komma, det här är något fel sen barndomen,.. vad vet jag ej, sen att våldtäcktskillens mamma startar en hatkampanj på facebook ?? hur gammal är hon då?? och vilken tanke hade hon, ja det finns mycket att skriva om detta
Jag hade i alla falla svårt att sova sen i natt
Kristina: Ja, här finns en rad exempel på vad man skulle kalla mänskligt misslyckande. Att sedan dra igång en försvarsaktion för denna kille tycker jag tyder på en mycket märklig verklighetsuppfattning.
Skicka en kommentar