Nytt lågvatten för skittidningen Expressen

En av de publikationer som kan göra anspråk på titel "Sveriges sämsta tidning" når under påskhelgen osannolikt nog nya journalistiska lågvattenmärken.
Det handlar om Expressen som på påskdagen kunde rapportera att Socialdemokraternas nye ordförande, Håkan Juholt, semestrat i Istanbul i påskhelgen.
Där har några andra svenska turister smyglyssnat på Juholt i en hotellbar och sedan tipsat Expressen om hemska saker Juholt ska ha sagt till sin särbo som också var med i baren.
Fast först hade S-ledaren varit missnöjd med priset den drink han beställt in, ja han hade dessutom fräckheten att ha "särskilda krav" på drinken han beställde.
Halva artikeln går för övrigt åt till att beskriva det här med drinken, allt skrivet i en moraliserande, fördömande stil som om det vore likställt med anstiftan till mord att tycka att en drink är dyr, eller att ha "särskilda krav" på den.
På förstasidan illustreras det hela med en bild (tagen av en av de smyglyssnande svenskarna, får man anta) på Juholt, rörandes i sin Dry Martini och så rubriken (S)KÅL! En sorts antydan om att Juholt skulle varit på fyllan, kanske (fastän han uppenbarligen knappt rört sin drink, som Expressen markerar med en stor pil eftersom man tydligen tror att tidningens läsare är idioter som inte kan se den själva).
Sedan handlar det om att Juholt kommenterat mejl han fått rörande sitt parti och att han i samband med det uttalat sig nedlåtande (hånat, som Expressen alltid skriver när någon riktar kritik mot någon) om en partikamrat (inte flera partikamrater som det står i rubriken på nätet)
Och som nu inte detta räckte har Juholt haft fräckheten att kritisera (sågat) Fredrik Reinfeldt, något som moralisterna på Expressen verkar tycka skulle beläggas med dödsstraff.
Så har man givetvis fått med några fördömande uttalanden från några "experter", varav en borgerlig PR-nisse som man väl inte kan förvänta sig ha något positivt att säga om Juholt överhuvudtaget.
Sådan här skitjournalistik visar väl på hur gränsen mellan tyckandet på Expressens ledarsida och nyhetsrapporterandet alltmer suddas ut.
På både ledar- och nyhetsplats ska regeringen hyllas och oppositionen svärtas ned.
Och det värsta, och kanske mest häpnadsväckande av allt i den här historien: det verkar som om det finns människor (av bland annat bloggar och bloggkommentarer att döma) som tror på vartenda ord som skrivs i Expressen.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Tidningar, Journalistik, Nyheter, Opinion, Expressen, Håkan Juholt, Påsk, Istanbul, Fredrik Reinfeldt, Objektivitet, Alliansen

Expressens politiserade skitjournalistik

Nu tycker jag vi har fått nog av vallöften och debatterande, och det ska bli skönt att valdagen äntligen är här i morgon, den 19 september.
Fredagskvällen avslutades väl valrörelsen på något vis (även om jag såg många valarbetare ute på stan i Malmö idag) med den stora partiledardebatten i SVT.
Och det verkar som om det ännu inte är avgjort vem som ska gå segrande ur detta.
Oddsen verkar vara för alliansen, och tar de hem det kan det ju bland annat tacka en stor och stark borgerlig (läs främst Bonniers) press som ju tagit ställning för alliansen, och det inte bara på ledarplats.
Det värsta exemplet är nog Expressen som under valrörelsen visat prov på en riktigt politiserad skitjournalistik. Siffrorna talar för sig själva.
Ett praktexempel är en artikel på nätet efter fredagens tv-debatt. Först har Expressen beställt en av dessa eviga opinionsundersökningar (där tv-publiken ska välja "vinnare" i debatten) och slår sedan fast att "Reinfeldt vann - trots allt".
Trots vadå? frågar man sig.
Jo, trots att de rödgröna vågade ifrågasätta den politik Reinfeldt och hans lydpartier i alliansen står för.
Eller det handlade enligt Expressens ordvrängare om "rödgröna attacker" på Reinfeldt personligen när man valde att lyfta fram exempel på människor som drabbats, på riktigt som Moderaterna gillar att säga, av alliansens i stora stycken diskriminerande politik där det bara är pengarna som styr.
Expressens journalister borde skämmas för att sätta sina namn under sådana partsinlagor.
Man kan ju tro att de skriver på uppdrag ev Reinfeldt själv.

Jah Hollis
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Val, Valet 2010, SVT, Valdebatt, Partiledardebatt, Fredrik Reinfeldt, Alliansen, De rödgröna, Journalistik, Expressen, Bonniers

Slapp bottenjournalistik i Expressen

Det verkar inte ställas några större krav på journalister som ska skriva i Expressen nuförtiden.
Ett praktexempel är när denna skvallerblaska skriver om den politiska oppositionens förslag om att höja bensinskatten.
Man har fått finansminister Anders Borg att kommentera detta förslag och han säger då givetvis att "Höjd bensinskatt kommer att kosta tusentals jobb". Då skulle man ju vilja veta vad Borg baserar det uttalandet på och hur han kommit fram till den siffran.
Den följdfrågan borde till och med en nyutexaminerad journalist kommit på, men inte Expressens Carl V Andersson.
Han låter bara Borgs uttalande stå helt oemotsagt.
Journalistik på bottennivå och väldigt, väldigt slappt.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Journalistik, Tidningar, Expressen, Politik, Anders Borg, Skatt, Skatter, Bensin

Börjar vi ana ett nytt syndrom här, kanske?

Jag är inte speciellt psykologisk bevandrad, men nog känner jag till det som kallas Stockholmssyndromet, ett begrepp som myntades efter Norrmalmtorgsdramat.
Och på något vis tycker jag mig ana ett nytt syndrom med anledning av två av de mest diskuterade händelserna här i Sverige nu (inte minst på nätet).
Det handlar förstås om våldtäktshistorien i Bjästa, som när den återberättades i tv öppnade dammluckorna för en uppenbarligen välbehövlig diskussion.
Och så har vi Beatrice Ask som inte tänkte efter före när hon sade att hon tycker att sexköpare ska hängas ut, skyldiga som oskyldiga.
I båda fallen är det ingen tvekan om vem som gjort fel. Den unge våldtäktsmannen i Bjästa dömdes i domstol och Beatrice Ask tog själv tillbaka det hon sagt.
Våldtäktsmannen fick snabbt, innan fallet togs upp i tv, sina tillskyndare. Folk som försvarade honom och som inte kunde se att han egentligen skulle gjort något fel.
Nu har även Beatrice Ask fått sina försvarare som inte kan se att justitieministern egentligen skulle gjort något fel (det snarare "blev fel"), och därtill råkat ut för samma näthat som flickan i Bjästa. Märkligt nog har Expressenskribenten som försvarar Ask dessutom bara hittat "pöbel" på nätet, vilket tyder på en rätt svag journalistisk insats.
Nåväl, det finns säkert någon psykologisk term för behovet av att försvara den eller de som har gjort saker och ting uppenbart fel.
Verklighetsförnekelse kanske?

Jah Hollis

Andra bloggar om: Beatrice Ask, Bjästa, Internet, Hat, Expressen, Stockholmssyndromet, TV, Debatt, Våldtäkt, Sexköp

Uruselt om Afghanistan i Expressen

På väg hem från jobbet med tåg i går kväll hittade jag en Kvällsposten (en lätt förskånskad version av kvällstidningen Expressen) och läste med förvåning deras rapportering om de två skjutna svenska militärerna i Afghanistan.
Expressen/KvP slog i text och rubriker fast att det var talibaner som skjutit svenskarna och dessutom (fegt nog) legat i bakhåll. Detta var antagande tagna helt ur luften, men det hindrade inte Expressen från att slå upp dem över flera sidor.
Man hade till och med en liten bild på några talibanska terrorister (dock utom någon vidhängande text med "Det var talibaner av denna typ...").
I en krönika skrev dessutom en utsänd om hur "hämnd är en levande faktor i den afghanska kulturen", alltså att afghaner i allmänhet är hämndlystna och blodtörstiga.
I dag är man i Expressen inte längre lika säkra på att det handlar om några talibaner eller överhuvudtaget om hur det gick till när svenskarna sköts.
Det är journalistik på bottennivå: Först fantisera ihop något utan att man vet om det finns någon sanning i det. Och sedan ta tillbaka det nästa dag.
Dessutom har Expressen börjat en kampanj för att "Stötta svenskarna i Afghanistan" vilket ju gör att man kan undra i vilka intressen Expressen rapporterar från Afghanistan.
Visst, man kan vara för en svensk insats med soldater i Afghanistan, eller man kan vara mot den. Men inte f-n är det svenska kvällstidningars sak att på nyhetsplats ta ställning i den frågan.
Uruselt är vad det är.

Jah Hollis

PS. Jag är inte någon vän av talibaner, tvärtom. Men det har ju egentligen inte med saken att göra: här handlar det om journalistisk trovärdighet. DS.

Andra bloggar om: Tidningar, Nyheter, Kvällstidningar, Expressen, Kvällsposten, Afghanistan, Sverige, Krig, Soldater

Börja med ett samtal med Ulf Nilson

Krönikörer och ledarskribenter i våra medier har rätten att ha åsikter om vad fan som helst.
Men när folk i största allmänhet får chansen att öppna gapet och säga vad dom tycker (och deras tyckande är ju inte alltid så trevligt) då stiger en av dessa krönikörer eller ledarskribenter eller vad hon nu är, Ann-Charlotte Marteus, fram och tycker att det kan vara nog.
Jag tycker hon skulle ta ett samtal med en av sina kollegor, krönikören Ulf Nilson (jobbar också åt Expressen) som ofta eldar på under dessa strömningar som Marteus inte vill höra av.
Och att klanka på pensionärer och liknande verkar ju så otroligt passé. Eller tror Ann-Charlotte Marteus att hon kommer att vara ung för evigt?

Jah Hollis

Andra bloggar om: rasister, rasism, radio, öppen radio, expressen, ulf nilson, krönikor, krönikörer, censur

Vad kunde vara värre - för hästen?

Innan det är dags att krypa till kojs måste jag delge er en tänkvärd rubrik ur Expressens sportbilaga för den 2 december.
Under en "extra"-vinjett står följande:
STJÄRNHÄSTEN DOG UNDER V75
Royal Winner föll ihop: Kunde slutat ännu värre
Då undrar man ju hur det kunde slutat ännu värre, för hästen alltså.
Den dog knall och fall.
Vad kan vara värre?

Jah Hollis

Andra bloggar om: expressen, rubriker, V75, hästar, sport, sportbilaga, död

Expressen: Bruce Springsteens PR-blad

I dag kan man via Expressen, en radda andra tidningar och bland annat Itunes ladda hem Bruce Springsteens nya singel Radio Nowhere gratis. Samtidigt recenserar man singeln i Expressen och ger den fyra getingar av fem möjliga.
Eftersom Expressen har nerladdningen av singeln som ett argument för att locka läsare hade det väl varit märkligt om man sågat plattan. Det här är alltså något mystiskt samarbete mellan Springsteens skivbolag och en svensk tidning som fungerar som Springsteens PR-blad.
Det är sannerligen en tunn hinna mellan våra kvällstidningar och den hotade musikindustrin i dag.
Samtidigt kan man inte ungdå att förvånas över hur Expressen beskriver Radio Nowhere i sin lilla PR-artikel: Nu är han tillbaka där det en gång började. Med gitarrbaserade 80-talsrocklåtar...
Tänk, jag trodde att Bruce Springsteen gjorde sina första skivor på 1970-talet, till exempel genombrottsskivan Born to Run. Då framstår det som en total gåta att han skulle börjat med gitarrbaserade 80-talslåtar...

Jah Hollis

Och i Tyskland finns inga nazister...

I vilken värld lever egentligen Kvällspostens/Expressens krönikör (och sportchef på KvP) Kent Hansson? Det får man ofta anledning att fråga sig om man gör sig besväret att läsa hans krönikor i nämnda kvällsblaskor.
De är egentligen inte så mycket att orda om, de går i samma populistiskt enkelspåriga enkla-lösningar-stil som många andra krönikor i tidningarna i fråga.
Senast jag läste Kent Hansson hade han sett ett tv-program som heter Situation Magnusson (jag har själv, vad jag vet, aldrig sett det, och det går för övrigt på TV4 inte SVT som Kent H fått för sig) där Magnusson i fråga varit i Tyskland och låtsats att han var SS-officer.
Inte för att det låter speciellt kul, men gillar man det inte är det väl bara att titta på något annat.
Grejen var i alla fall att Kent Hansson menade att tyskarna är trötta på krig och nazister och han tyckte Peter Magnusson förtjänade ”ett rejält kok stryk”.
Dessutom hade minsann Kent H själv en gång på 80-talet sett hur en utländsk gäst på en krog, under jubel blivit utslängd sedan han heilat helt öppet.
Kanske hade han bara gått in på fel krog, Kent.
För tror man att alla i Tyskland ogillar nazister är man ute på tunn is.
Lyssna bara på den här radiodokumentären.
Det beror som sagt helt på vem man söker upp och vart man beger sig i Tyskland.
Det går att hitta många som gillar SS-uniformer och SS-officerare och som nog heilar lite både till mans och kvinns.
Tyvärr.

Jah Hollis

PS. Vad är ”ett rejält kok stryk”? En bruten arm, några revben, några utslagna tänder? DS.

Koka soppa på en schlagerspik

Nu är schlagerfinalen över för den här gången och vi får försöka hålla oss till Europafinalen i maj till vi får nästa dos. Värst lär det bli för kvällstidningarna att hålla liv i glöden.
Men kom inte och säg att de inte lärt sig koka schlagersoppa på spik. På Expressens webb kan vi i dag, söndag, läsa om schlagerstjärnorna som var med om ett ”branddrama”. Det var Andreas Johnson, Sanna Nielsen och Sonja Aldén som var och signerade skivor i något köpcentrum och hamnade i detta fruktansvärda drama.
Att Expressens kriterier för vad som är ett ”drama” inte kräver att det är mycket dramatik inblandad framgår klart om man läser artikeln som det krävts tre journalister för att få ihop (i originalversionen).
Ingen av de inblandade tycks ha sett vare sig eld eller rök när brandlarmet gick och köpcentrat utrymdes. Andreas Johnson tyckte mest det ”var trist att behöva avbryta skivsigneringen.”
Gäsp så dramatiskt!
Snäppet bättre var Expressens ståry om det ”blodiga bråket på efterfesten” när schlagerfinalen var avklarad.
Det var ett fyllo som ramlat ner från en stol och slagit skallen i så att han började blöda.
Sedan blev han oregerlig när vakterna tyckte han skulle ta och lugna ner sig lite.
Blodigt bråk var det, ja.
Tjenare!

Jah Hollis

Samma hycklare på Aftonbladet

”Britney försökte hänga sig”, sa Bill. ”Hänga sig var ordet”, sa Bull.
Vad finner våra kvällstidningar för nöje i att ständigt rota i psykiskt ostabila kändisars problem? Är det någon pervers drift hos de här människorna att hänga ut folk som har det trassligt i livet?
Eller till och med fabulera ihop saker om de inte har något bättre att komma med?
Det värsta hyckleriet är väl ändå att man som ”källor” använder de mest ökända skvallertidningarna denna värld kan uppbringa.
Tidninger som News of the World, som de till och med själva kallar skandaltidningar.
Men visst: grisar som får rota runt lite här och var hittar alltid någon ätbart. Och var det kommer ifrån är inte så noga.
Tänk om de svenska tidningsläsarna en enda dag kunde bojkotta alla skvallertidningarna. Bara för att visa att vi kan vara utan dem.

Jah Hollis

Expressens nya etik stinker som den gamla

Råkade titta in på Expressens webbupplaga för att möjligen kunna somna enklare. På denna journalistiska avskrädesplats sprider man kontinuerligt skvaller och lögner utan någon som helst källkritik.
I det senaste fallet har man hämtat uppgifterna från News of the World, en skitblaska som till och med de svenska boulevardbladen själva benämner som ”skandaltidning”.
Det hindrar inte Expressen att använda den som sanningsvittne. Och så de vanliga hänvisningarna: ”Säger en vän”, ”Säger en källa”.
I senaste numret av tidningen Medievärlden finns en artikel som heter Aldrig mer en ”Persbrandt”, om hur man nu på Expressen blivit mer ”etiska”. Rena självbedrägeriet när man fortfarande tillåter sådant här.
Var det inte frågan om ”behandlingshem” även i skriverierna om Persbrandt?
Ränderna går visst aldrig ur.

Jah Hollis

Expressen - en riktig freakshow

Strax dags att gå hem från jobbet och jag har precis bläddrat igenom dagens Expressen som ligger här. Den tidningen har blivit mer och mer freakshow.
Den stora nyheten i dag var att ”Adelsman slog sin hund blodig med machete när den kissade inne”. (Hunden kissade alltså, inte macheten).
”Carola hjälpte mig ur krisen”, låter som en riktig rysare.
Återfinns märkligt nog under Nöje.
”Svensk turist slängde sonen framför tåget”. ”Präst dömd för djävulsutdrivning”. ”Ingen vill ha mig längre”, ett helt uppslag om Britney Spears och henns nya frisyr.
I sportbilagan är det som vanligt ”chock”, ”panik” och något ”hemligt” som märkligt nog står att läsa för vem som helst.
Höjdaren är dock: ”Mat-Tinas och Ernsts onani-dans i schlagern”. Sic!
Bakom denna skruvade rubrik döljer sig ett skräckscenario utan dess like. Dessa två ska, aaarrrghhhh!, tillsammans med Martin Timell och Bosse bildoktorn, dubbelt aaaarghhhhh!!, dansa när After Dark medverkar i Melodifestivalen på lördag.
Det låter ju närmast åtalbart.

Jah Hollis

Expressen släpper inte Johanna Sällström

Jag kunde inte undvika att se löpsedlarna när jag var ute och handlade i dag. Vet inte om det var Expressen eller dess sydsvenska edition Kvällsposten som hade tagit fram de svarta bokstäverna ur klichéskåpet: Någonting om ”Johanna Sällströms mörka hemlighet”.
På nätet är det i alla fall Expressen som har den här journalistiska likplundringen (och jag tänker inte länka till vare sig Excessen eller KvP). Man har intervjuat en granne till Johanna Sällström och jag undrar om grannen vet vad hon gett sig in på.
Det där med ”mörka hemligheter” drar man numera fram så fort någon kändis dött (säg den människa som inte har hemligheter - mörka eller ljusa eller vilken nyans dom nu än är i).
Och varje gång känns det lika bottenlöst cyniskt. Men somliga kan bara inte låta bli, dom verkar ha slängt all heder överbord för länge sedan. Fy fan!

Jah Hollis

Kul nyhet för den som gillar vin

Så här i början av året kommer en glad nyhet för den som gillar vin. Som vanligt ska det vara måtta på glädjen. Högst tre glas om dagen, sedan slår det över till det motsatta och blir skadligt – naturligtvis, är jag beredd att tillägga.
Och troligtvis kan man inte spara de tre dagliga glasen och dra i sig en eller ett par pavor samma kväll heller.
Nej det där med att leva hälsosamt innebär tydligen att allt ska göras med måtta. Den som då och då känner för att vara omåttlig får lära sig leva med riskerna.
I övrigt kan man bara konstatera att det varit en, hittills, avvaktande start på det nya året. Värsta skandalen kvällsblaskorna hittills lyckas krysta fram är att Lasse Berghagen köper porrtidningar.
Fast det hände förresten visst redan förra året.
Aftonbladet i dag då: Nej, en besvikelse. Expressen: Nej, lika illa där.
Lika bra att krypa ner i bingen och sova lite till inför dagens jobb. I morgon tror jag jag ska leva lite, bara lite, omåttligt. Låter som en äkta oxymoron.
Etta på oxymorontoppen just nu är för övrigt: Microsoft Works.

Jah Hollis

Pressens Bill & Bull och seriemördaren

Den svenska pressen Bill & Bull, Aftonbladet och Expressen (och deras båda editioner) håller på att gå i spinn nu när man gripit en misstänkt seriemördare i England. ”Namn och bild”, sa Bill. ”Namn och bild var orden”, sa Bull.
Dessa båda pulp fiction-blaskor älskar att vältra sig i sex och våld och helst en kombination av de två. Den gripne är misstänkt och han är därmed fortfarande att betrakta som oskyldig.
Men Bill & Bull gör som brittiska träskbladet The Sun (Elaka Måns?) och hämtar mer än gärna information från deras avskrädeshögar till journalistik. Skit i alla hänsyn: det är ju ändå ”en knäppgök” polisen har tagit.
Det är ofattbart för mig att folk känner ett behov att köpa den här skiten.

Jah Hollis