Twingly statistik

Visar inlägg med etikett trist. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett trist. Visa alla inlägg

tisdag 11 januari 2011

Vad gör dammsugandet till ett rent nöje?

En gång för många herrans år sedan knackade en dammsugarförsäljare på min dörr och kastade ur sig en inledningsreplik han nog kört ofta: Hej, jag har hört att du har en väldans gammal dammsugare här hemma.
Han blev rätt lång i ansiktet när jag sade "ja" och plockade fram en gammal Volta som jag ärvt hemifrån och som var i det närmaste antik.
"Ja, den var verkligen gammal", var ungefär vad han fick ur sig och han lyckades sedan inte riktigt få igång säljarambitionerna.
Det blev inget köp: jag skulle för övrigt aldrig köpa någon av folk som säljer vid dörren, via telefon eller utanför butikerna i något köpcentrum eller liknande.
Men jag har bytt upp mig på dammsugarfronten sedan dess, och ändå är jag långt ifrån nöjd.
Det är förbannat, rent ut sagt, trist att dammsuga.
Och min dammsugare visslar och tjuter och drar med sig halva inredningen när man drar den över golvet.

Slangen och sladden snor sig som hala ålar om man fastnar och snubblar och det är allmänt träligt att brottas med denna otympliga maskin med dess stinkande dammsugarpåse inuti.
Så nu har jag funderat på att investera i en modernare dammsugare.
Men jag är dåligt insatt i den moderna dammsugartekniken och frågar därför: Är det någon som har ett tips om en apparat som gör dammsugandet till ett rent nöje, eller i alla fall näst intill?
Det är ingen extrem apparat, typ antingen industridammsugare eller en liten bordsdammsugare jag är ute efter.
Jag vi ha en som jag snabbt, tyst och trasselfritt kan svepa över mina två rum och kök med och sedan ställa undan i städskåpet.
Någon som vet?
Hör av er.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

lördag 29 maj 2010

Ibland hittar man en pärla i musikfloden


Jag befinner mig i en period i livet där väldigt mycket är belagt med en grå hinna av tristess och en känsla av det inte kommer att hända något speciellt uppmuntrande.
Det låter kanske dystert, men alla går vi väl igenom en massa olika faser i våra liv. Ibland känner man sig (jag kan ju bara tala för min själv, men det vore märkligt om inte fler känt av detta) som om man tappat geisten, gnistan och som om allt man hör och ser mest är urblekt till max.
Själv har jag ju så länge jag kan minnas varit intresserad av musik och lyssnat aktivt på musik; valt vad jag själv vill höra och inte bara låtit mig följa med i den breda flodfåran.
Men även när det gäller musik har intresset mattats och jag har varit farligt nära att sluta att bry mig om ny musik (däremot läser jag mycket om både ny och gammal musik). Jag har oroat mig för att jag, som så många andra, ska stanna upp och inte ens längre orka bry mig om musik på det vis som jag alltid gjort.
Tack då till brittiska tidningen The Word och den skiva med smakprov på ny musik man får med varje nummer.
På senaste skivan fastnade jag för flera låtar, men det var en som trängde klarare igenom än någon av de andra, med ett band jag bara kände till namnet tidigare.
Lyssna på brittiska duon Unkle (förstärkta av sångaren Joel Cadbury) och deras låt Ever Rest från senaste skivan Where Did the Night Fall.
Detta gillar jag.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

lördag 13 mars 2010

Veckans fönster 75, 12 mars: Tråkigt

Det är inte ofta man vill visa sina tråkigaste bilder, men i veckans fönstertema på Susannes fotoblogg ska vi visa ett tråkigt, eller kanske tråkiga, fönster.
Faktum är att jag, när jag stod över förra veckans fönstertema, tog några bilder som kommer väl till pass den här veckan i stället.
Ett tristare fönster än detta får man väl leta efter.
Jämför gärna med övriga bidrag som ni hittar här.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

söndag 17 januari 2010

Malmövintern är knäckande just nu

Det verkar som om vintern i Malmö har låst sig i ett läge just nu: det är grått, det är blåsigt, vilket gör att det känns väldig mycket kallare än det enligt termometern är, och snön har nästan helt smält bort medan det som blev kvar frusit till is.
Lusten att ge sig ut i detta väder är väl i stort lika med noll. Humöret är väl heller inte direkt på topp eftersom den där gråa filten över stan gör att det inte blir riktigt ljust någon gång under hela dygnet.
I kväll ska jag i alla fall gå på bio och kolla Fish Tank. Det lär inte vara någon solskenshistoria det heller, fast jag hoppas alla omdömen om den håller vad de lovar.
Och just nu känns det mer lockande att sätta sig i biomörkret än att ge sig ut på promenad i svinkylan och det gråa.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

onsdag 22 juli 2009

Tröttsamma framgångssagor i Sommar

Sommar i P1 tuffar vidare regelbundet, som ett tåg, varje dag med samma avgångstid. Och jag lyssnar när jag kan och även om jag inte sitter klistrad vid radion i en och en halv timme, så brukar radion stå på så jag kan höra om det sägs något som låter intressant.
Jag vet inte hur man väljer ut värdarna för Sommar, men det verkar som om det står högt i kurs att kunna berätta en framgångssaga.
För av de program jag har hört i år har det varit mycket av den varan. Folk av olika kategorier som berättar hur de nått succé och blivit framgångsrika på något i livet.
Kanske är det meningen att det ska vara en positiv grundton i Sommar, men de här framgångssagorna börjar stå mig upp i halsen nu.
Och det är rätt trist att höra samma grundupplägg gång på gång (som en medelmåttig gymnasieuppsats).
I dag kunde vi höra kläddesignern Johan Lindeberg (jag ska erkänna, att modeointresserad som jag blivit med åren kände jag inte till honom alls) orera om vilka fantastiska insatser han gjort för mänskligheten och vilken föregångsman han varit på modets område.
Och om vilka otroligt (det är ordet på modet nu) fantastiska människor och kändisar han har jobbat med och hur otroligt cool han är. Naturligtvis lever han också tillsammans med en helt otroligt fantastisk kvinna och har en dotter som är världens åttonde underverk. (El gäspo grande!)
Allt berättat utan ett spår av humor eller självdistans. "Osvenskt", tycker säkert de som gillade programmet.
Tyck gärna det, men jag har svårt att se denna överdrivna självhävdelse som något positivt.
Gå in på Sommars webb och bilda er en egen uppfattning om ni inte hörde programmet. Där finns de hittills sända programmen kvar att lyssna på.

Jah Hollis

PS. Musiken han spelade var till stora delar helt OK. DS.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,