I dag, strax före middagstid, kom jag tillbaka till Malmö efter två dagars jobbande i Kristianstad.
Efter ett improviserat besök i Pocket Shop på Malmö central (jag återkommer om utfallet) steg jag på buss nummer 7 mot hemmet i Kirseberg.
Jag fick en plats där det är fyra säten och man sitter två och två vända mot varandra (två åker framlänges och två baklänges) och efter ett par hållplatser steg de tre som ockuperade de övriga sätena av och lämnade mig helt solo.
Men direkt fick jag sällskap av en yngre mamma med två pojkar som jag skulle placera någonstans i de lägsta skolklasserna. Jag förstod att mamman hämtat barnen någonstans för att de skulle få tillbringa eftermiddagen tillsammans alla tre (fast en av pojkarna försökte övertala mamman om att han skulle få spela Wii hemma, vilket mamman inte verkade så glad åt).
Så passerade bussen huset där det ligger en bowlinghall (gamla VM-hallen) och där Laserdome finns.
Pojkarna lyste upp och berättade hur kul det varit när de en gång varit där.
Och en frågade:
– Mamma, kan inte vi gå dit någon gång igen?
Mamman förklarade att hon inte var mycket för att smyga runt och skjuta på folk med vapen. Vid vattenkrig med ballonger gick hennes gräns när det gällde sådant.
Men det fanns säkert någon annan som gillade detta bättre och skulle kunna ta med pojkarna någon gång igen.
Det tycktes de nöja sig med, men en av dem sade för säkerhets skull:
– Mamma, man dör inte när man blir skjuten därinne.
Mamman förklarade att det var ju för väl att det var så, och så var jag tvungen att stiga av.
På tal om skjutande tycks de högsta hönsen i Nordkorea ha tappat koncepten totalt nu.
Har inte USA någon Rambo som kan ta sig in i det landet och eliminera den släkt av galna människor som håller land och folk i ett järngrepp och som inte verkar dra sig för något?
Jah Hollis
Läs även andra bloggares åsikter om Jobb, Ledighet, Pendling, Tåg, Kristianstad, Malmö, Buss, Buss, Wii, Laserdome, Nordkorea, USA, Rambo
3 kommentarer:
Visst är det roligt med "eavesdropping". Håller faktiskt inte med mamman, då alla pojkar (och vissa flickor ;-)) älskar att leka "krig", vilket jag faktiskt tycker är bra.
Nordkorea samt några andra väl valda platser i världen borde ha gjorts om till parkeringsplatser för länge sedan.
En bekant till en bekant berättade helt oförhappandes att han inte skulle klara av att spela laserdome, eftersom tyckte att det var obehagligt och alldeles för verkligt.
Kanske jag skulle berättat vad pojken sa till sin mamma.
Kanske det. Det kunde haft en lugnande verkan, som jag tror var den lille killens syfte.
Skicka en kommentar