Och nu djävlar blir det rock´n´roll!

Då och då dyker det upp band och artister som tycker popmusiken blivit för tillkrånglad och fin i kanten och tycker det är dags att gå tillbaka till rötterna, vilket då oftast innebär ren och avskalad rock´n´roll.
I mitten av 1970-talet uppstod det en sådan rörelse i England, och det är inte punken jag talar om. Nej det är pubrocken, en lite baktalad musik som i mångt och mycket banade väg för punken med sin back to basics-filosofi.
Mycket av det som kallades pubrock är stendött i dag, men det finns musiker och musik från den tiden som står sig än.
Det absolut bästa exemplet jag kan komma på är Dr Feelgood, Canvey Islands stoltheter, som var igång redan i början av 70-talet och som var riktigt stora i England just innan punken kom (jag såg dem själv i England inför en extatisk publik på Readingfestivalen 1975).
Det räcker med att kolla in bandets stil i videon ovan, en låt från deras första LP Down By the Jetty (som gavs ut i mono och med ett svartvitt omslag), för att inse att de här killarna menade allvar.
Tyvärr började bandet falla samman när gitarristen Wilko Johnson var den förste att hoppa av. Sedan försvann de en efter en och när den elegante sångaren och munspelaren Lee Brilleaux avled 1994 borde det varit slutet för Dr Feelgood.
Men så starkt är arvet efter detta pubrockband att de spelar än i dag, utan några originalmedlemmar.
Och inte ska Dr Feelgood lastas för att Per Gessle valde gruppnamnet Roxette från en låt på Down By the Jetty.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Musik, England, Dr Feelgood, Punk, Pubrock, Rock´n´roll, 1975, Wilko Johnson, Lee Brilleaux, Roxette, Per Gessle