Första arbetsdagen efter semestern avklarad och knappt har jag hunnit sova några timmar förrän det är dags att dags att ge sig av till den andra.
Själva stressfaktorn som mitt jobb innebär ("stresstålig" var en nödvändig egenskap för den som skulle söka ett vikariat för min barnlediga kollega en gång) tog det i alla fall ingen tid att jobba upp.
Och kom nu inte med några tips om att organiserat livet och sådant, coachande av den sorten fick jag nog av i Sommarprogrammen i år. Och det är i grunden inte det saker och ting handlar om här.
Jag hann i alla fall läsa att artisten bakom namnet Onkel Kånkel hade dött, bara 47 år gammal. Jag kan inte påstå att jag hört mycket av hans och hans bands omdebatterade musik.
Men den som kan väcka en sovande riksdagsman och få denne att ohämmat börja ropa på förbud, måste ju ha gjort något rätt. Sedan kan man tycka vad man vill om sådana texter.
Men det är även sådant (det fula, motbjudande och lite äckliga) som populärmusiken kan föras framåt av, precis som elgitarren vars skapare Les Paul också dog nyligen.
Jah Hollis
Andra bloggar om: Jobb, Ledighet, Stress, Pendling, Onkel Kånkel, Musik, Texter, Gränser, Riksdagen, Förbud, Les Paul, Elgitarr
5 kommentarer:
Kan inte heller säga att Onkel Kånkel betytt så mycket rent musikaliskt för mig, men det är alltid synd när folk dör i förtid.
Och en Fender Stratocaster är alltid bättre än en Gibson Les Paul ;-)
haha, samma här! Tur då att det bara var foto som gällde för mig och att åskådarna inte heller behövde betala för att Vätterfesten är en gratis tillställning :)
M: Det hänger nog på vem som hanterar guran i fråga. :-)
S: Visst, är det gratisk kanske man blir mer tolerant. :-)
Gratis, alltså...
Onkel Kånkel fungerar som nåt slags ställföreträdande "Tourettes Syndrom". Jag hörde OK första gången på en folkhögskola under inflytande av rushaltiga dryckenskapsdrycker och skrattade i flera dagar efteråt...
Skicka en kommentar