Sommar ska vara ett musikprogram också

Nu i semestertider har jag haft bättre tillfälle att lyssna på Sommar i P1 och det bjuds, som vanligt, ömsom vin, ömsom vatten i den numera väldigt uppskrivna (hajpade för er som förstår nysvenska bättre än gammelsvenska) programserien.
Jag ska inte gå in närmare på vilket jag klassar som vilket (ett par program har varit riktigt bra) utan bara konstatera att det finns tendenser i programserien som jag irriterar mig på.
Det största problemet tycker jag är, att många Sommarvärdar inte tar musikdelen riktigt på allvar. Visst, de spelar musik de säger att de gillar och ibland är urvalet både originellt och till stora delar lyssningsbart.
Men om de gillar låtarna så mycket som de säger, varför då tona bort dem efter bara en liten stund?
Percy Barnevik, om nu Pink Floyd är en favoritgrupp du gärna vill spela i radio, varför tror du då inte att vi ska orka lyssna på hela On the turning away (se videon ovan) utan tonar innan David Gilmour drar igång sitt förnämliga gitarrsolo?
Sedan börjar det bli en lätt överdos av Leonard Cohens Hallelujah (främst med Jeff Buckley) som är en bra låt, men som kanske inte alla behöver spela.
Sedan tycker jag det ska vara avdrag på arvodet för folk som spelar låtar med sig själva eller med nära släktingar. Buuu!
Plus dock till Amanda Jenssen för Cab Calloways Reefer Man!

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Sommar, Sommar i P1, P1, Radio, Pink Floyd, Irritation

Inte så väldigt originellt, Alex

Jag antar att det är lika bra att acceptera det: Alex Schulman har blivit ett etablerat medienamn nu oavsett om han bloggar eller inte. Tydligen är han "kolumnist" i Aftonbladet, vilket ju bara är ytterligare ett skäl för mig att inte slösa pengar på den tidningen.
Dock länkades det till en av hans AB -kolumner på bloggportalen, och det kostar ju inget att ta en titt på webben. Och det han skrev, bredde ut sig ganska ordrikt om, var en rätt långdragen gäspning.
Och speciellt originell var inte heller hans tankegång (som om man hade väntat sig det) utan temat känns igen från många bloggar.
Själv läser jag hellre dessa lakoniska, med ojämna mellanrum uppdykande, betraktelser över vardagslivets små irritationsmoment.

Jah Hollis

Andra bloggar om: blogga, bloggare, alex schulman, medier, aftonbladet, kolumner, webben