En patetisk nazist steg på bussen...

Jag tog lokalbussen ner till Centralen i dag för att ta mig vidare med pågatåg till sista jobbdagen före en välkommen långledighet.
Bussen var knökfull, förmodligen delvis beroende på att det hällregnade ute. Men en vänlig äldre kvinna frågade mig på lätt bruten svenska om jag ville ha platsen som var ledig innanför henne.
Jag tackade för vänligheten och slog mig ner och vid nästa stopp, Värnhemstorget, steg det på ännu mer folk. Bland dom en skinntorr, kanonfull snubbe som hade problem med att få ner busskortet i kortläsaren och som käftade direkt med den invandrade busschauffören.
När han väl tagit sig in i bussen började han högljutt kritisera alla "utlänningar" som var på bussen och inledde provocerande ordväxlingar med dem som stod närmast.
Längre fram såg han en svart man på tottoaren utanför bussen och började gasta om "gaskammare" och fan vet vad. Kvinnan bredvid mig gav honom en dräpande avhutning innan hon steg av, men den skinntorre malde på.
En stackars kille försökte föra någon slags dialog med honom men det var så obehagligt att lyssna på, så när bussen stannade vid Centralen bad jag den skinntorre att sluta trakassera folk och frågade "Är du nazist?"
"Ja det är klart jag är nazist", svarade idioten och vände sig om efter mig.
När jag just stigit ner på trottoaren såg jag hur han, i ett försök att hinna ifatt mig, föll rakt ut ur dörröppningen med händerna och huvudet (förmodligen hans minst sårbara kroppsdel) före rakt ner i marken.
Benen var kvar inne i bussen.
"Där kan du ligga", sade jag.
För dom som stod vid busshållplatsen och hörde detta framstod jag väl som en okänslig skurk. Dom som var inne i bussen fattade, hoppas jag.
Han hade säkert en trist historia bakom sig, men det finns gränser.
Yttrandefrihet, ja! Men det gäller också att häva upp sin röst mot galenskaper.

Jah Hollis

Den lediga lördagen

Jag har kommit till Den lediga lördagen i mitt nio dagar långa arbetspass.
I morgon är det Stressiga söndagen, fast den dagen kan också vara lättarbetad.
Mitt jobb är sådant att man aldrig i förväg kan veta hur en dag ska gestalta sig.
Och det är ju på både gott och ont, mycket beroende på hur den personliga dagsformen är.
Tidigare i dag, när jag stod i kön till kassan i matbutiken kom jag att tänka på att det kanske är dags att börja skriva något mer substantiellt här i bloggen. Kanske förklara varför jag tror att vår nye finansminister, Anders Borg, skulle ha kunnat bli en duktig nazist om han levt i Tyskland under Hitler-tiden.
Jag ska återkomma till det.
Nu tror jag att jag bara ska njuta av den Lediga lördagen.

Jah Hollis