Fredag är lika med fönstertema, Veckans fönster, hos Susanne och denna gång är temat Rättvist. Lite orättvist känns det att Susanne själv visar ett fönster som jag hade tänkt visa en variant på (samma fikkedja finns i Entré på gångavstånd här hemifrån). :-) Så det får bli denna arkivbild, inte så gammal, den togs i samband med en annan fotoutmaning, och visar några rader fönster på Hovrätten i Malmö. Man får väl hoppas att det skipas rättvisa innanför dessa fönster. Fler bilder på temat hittar ni här. Jah Hollis Läs även andra bloggares åsikter om Foto, Fototema, Fredag, Rättvisa, Hovrätten, Malmö
Man kan väl knappast påstå att det finns någon slags gudomlig rättvisa inom musikens värld. Somliga band och artister kan slå igenom och göra sig rika och berömda med vilket skräp som helst, medan somliga gör fantastisk musik som knappast någon lägger märke till. I den senare kategorin återfinner vi det engelska bandet Interview, som dök upp i new wave-eran i slutet av 70-talet och skivdebuterade 1979 med LP:n Big Oceans. Skivan är ett litet mästerverk i popsoulgenren och där återfinns inte en dålig, eller överflödig, låt. Dessvärre går den inte att hitta på Spotify. På Youtube finns en handfull låtar, bland annat den här ovan: den melankoliskt sprittande Blow Wind From Alesund (måste nästan syfta på Ålesund i Norge, eller?) som ger en bra aning om hur oefterhärmligt bandet lät. Själv har jag kvar mitt gamla vinylex av Big Oceans, någon cd-variant har jag aldrig kommit över, men det lär finnas. Interview gjorde en skiva till, Snakes And Lovers, sedan vände man en oförstående publik ryggen och upplöste bandet. Den oförstående publiken får skylla sig själv: Interviews båda skivor får sorteras in i kategorin "Great Lost Albums". De var värda ett bättre öde.
Det blir vare sig Oskarshamn eller det stora kalaset i Malmö för mig den här nyårsafton. Trött som jag är på det tjatiga smällandet som pågår runt omkring här i ett i ett, flyr jag stan och far till landet. Förvisso kommer jag att ha en binge raketer i bagaget, men de ska sparas till tolvslaget. Hoppas nu alla har en trevlig kväll och får ett Gott nytt år och att ni är snälla mot varandra. Och kalla mig naiv eller kalla mig pisshumanist eller vad det är de politiskt skolade tuffingarna brukar kalla oss som hoppas på lite fred och kärlek här i världen. Jag vet att det är många orättvisor som lägger hinder i vägen. Men varför i alla fall inte ge freden en chans 2009?
Nu har hovrättens dom i det så kallade Riccardo-fallet kommit och i hovrätten kommer man fram till att det krävs mycket mildare domar än vad tingsrätten tidigare kommit fram till för att föra de anklagade tillbaka på det rätta spåret i livet. Tre av killarna får ett års sluten ungdomsvård (i stället för tre enligt tingsrätten) och ytterligare en frias helt från att ha varit med och tagit livet av den jämnårige Riccardo. Det är några saker saker som jag tycker är förbryllande vad gäller det här fallet och den svenska rättvisan i stort. Och jag tycker det naturligtvis inte utifrån några formella kunskaper om juridik. Men ibland verkar det som om man måste vara utbildad expert för att inte inse det som verkar vara fel. • För det första undrar man hur tingsrätter och hovrätter så ofta kan göra så helt olika bedömningar av brott de ska fälla eller fria för. Är det en samling b-lagsbedömare som sitter i tingsrätterna och varför i så fall använda sig av dessa överhuvud taget? • De hårdaste domarna i det här fallet blev nu (om det inte går vidare till Högsta domstolen) ett års sluten ungdomsvård. Är det priset för att ha ihjäl en människa i Sverige? Det kan då anses vara betydligt grövre att sälja ecstasy och göra lite inbrott, för att bara ta ett exempel, än det är att ta livet av någon. • Uppsåt. I sådana här fall heter det att de som hade ihjäl offret inte hade uppsåt att göra det. Nej, men dog gjorde han lika förbannat. Att inte ha uppsåt är väl ungefär detsamma som att "det var inte meningen". "Jag stack en kniv i henne. Jag var med och sparkade och slog honom." "Men det var inte meningen att hon eller han skulle dö." Varför ser man inte till resultatet av det man gjort i stället för det här märkliga "det var inte meningen"? (Sticker man för övrigt en kniv i någon, för att ta ett exempel, måste man väl ha någon slags kirurgisk utbildning för att veta att den man sticker inte kommer att dö). Och så dessa advokater som tjänar multum på detta. Silbersky och hans kollegor slipar tydligen redan knivarna för en fajt i Högsta domstolen. Och pengarna bara trillar in. Nej, rättvisan i detta land tycks vara ett mysterium och ett lotteri och ett område där det finns stora pengar att göra.
Jag skrev under onsdagen ett inlägg om Sydsvenskans chefredaktörs, Peter Melin, plötsliga död. En stor förlust för den svenska tidningsvärlden och inte minst för alla som jobbar på Sydsvenskan och hans familj och vänner. Jag träffade ett par av dom som jobbat för honom i kväll efter aftonens quiz (vi hade 18 poäng, vinnarna 19) och fick bekräftat deras stora känslor av förlust och sorg. Och det känns väldigt trist att bland kommentarerna till mitt tidigare inlägg hitta ett som säger att många ska dansa på Peter Melins grav. Till denna känslokalla och obegripligt dumma kommentator skickar jag Peter Toshs Equal Rights, som jag nog tror Peter Melin gillat (två Peter som båda är döda nu) oavsett marijuanainslaget. Märk för övrigt textraderna som Timbuktu "lånade" till sin Alla vill till himlen.
