I dag, den 8 december, är det 27 år sedan en galen man sköt John Lennon utanför hans bostad i The Dakota Building i New York. Själv glömmer jag aldrig när jag fick höra nyheten på radionyheterna när jag kommit till jobbet på morgonen.
Först fattade jag inte riktigt vad nyhetsuppläsaren sade och på den tiden fanns det inget internet där man kunde kolla att det hemska jag trott mig höra faktiskt var sant. Så det dröjde till nästa nyhetsuppläsning innan jag fick det bekräftat.
Och det var naturligtvis en chock, att en av mina idoler sedan barndomen hade slutat sitt liv i förtid på detta vansinniga sätt.
John Lennon var framförallt en oerhört begåvad musiker och kompositör av tidlös musik, men han var också en människa med visioner och idéer och som trodde att det faktiskt gick att göra något åt de stora världsproblemen.
Samtidigt var han stundtals naiv och han hade sina fel och brister.
Han var inte något helgon.
Han var kort och gott mycket mänsklig.
Och att vara mänsklig måste väl vara det bästa en människa kan vara?
Eller?
Jah Hollis
Andra bloggar om: musik, beatles, john lennon, mord, new york, idol, musiker, mänskligheten
7 kommentarer:
Den du, den kan jag faktiskt inte svara på. Elvis död minns jag från en löpsedel på Pressbyråkiosken som fanns på perrongen på Rådmansgatans t-banestation. Men Lennons? Även om Beatles eller John Lennon kanske inte låg eller ligger högst upp på min lista minns jag ändå att jag blev förvånad; skjuta en rocksångare! Varför då?
Bra fråga: Varför då?
Elvis död är väl en av typen mindre glamorös. Han satt på muggen och tog i så att hjärtat stannade.
Bra skrivet, Hollis!
Själv såg jag en löpsedel utanför livsmedelsaffären vid Tomtebo (var det Hellströms livs den hette?). Gick in och köpte Aftonbladet, och cyklade hem och spelade Beatles-plattor hela helgen.
Jag var ju för liten "dåra" för att minnas detta. Men. Jag var i New York för ett par år sedan. Utanför hans hus och vid minnesplatsen i Central Park. Och vips kom Yoko gående. Ganska häftigt faktiskt.
X-mas: Tack. Ja det var på den tiden då det fanns riktiga nyheter på löpsedlarna.
A: Oj, oj!
Det ger ju riktigt höga kändispoäng det.
Inte ganska häftigt. Enormt häftigt!
Jag tycker att det bästa vore att alla blev sams? ELLER?
Jeg husker det ble omtalt på radioen og at søstra mi ble sjokkert. Det tok litt tid før det sank inn i meg. Jeg trudde antakligvis at det var helt normalt at kjendiser av ymse slag ble skutt på åpen gate. Hadde nok sett for mye på tv..
Skicka en kommentar