"Ooh, see the fire is sweepinOur very street today
Burns like a red coal carpet
Mad bull lost its way..."
Rolling Stones första lp som kom 1964 (i en design som var före sin tid, skivan hade ingen titel och det fanns ingen text på framsidan, utom på den amerikanska utgåvan) och det var den första fullängdsskivan jag ägde.
Det var en julklapp, en av de bästa julklappar jag fått.
Den uppfyllde verkligen alla de löften man fått via singlar och ep-plattor och trots att det i stort sett bara var coverlåtar på den, tyckte jag (och tycker än) att det var en Stonesskiva, det var deras musik på plattan.
Och jag fortsatte att köpa Stones plattor, helst så fort som de kommit från skivpressen.
Men någonstans runt Goats Head Soup började det kännas som om Stones skivor inte var lika helgjutna längre. Det fanns ofta låtar på skivorna som kändes som ren utfyllnad.
De lysande undantagen i utgivningen efter Exile on Main Street, som de flesta anser som Stones mästerverk, är Some Girls, Tattoo You och Stripped.
Själv har jag varit rätt dålig på att uppdatera min Stonessamling till den cd-ålder som snart tycks vara över.
Men när skivaffären Jukebox började sälja ut sitt lager häromdagen kom jag över Let it Bleed och den har gått varm här hemma nu. En fantastisk skiva och jag är nog beredd att sticka ut hakan och säga att det är Stones bästa skiva, alla kategorier.
Den innehåller den blandning av stilar och stämningar som Stones alltid varit mästare på att få ihop till en enhet som är typisk Stonesmusik.
Och så innehåller den Gimme Shelter, en av de bästa rocklåtar som någonsin skrivits och spelats. Fråga till exempel Bobby Gillespie, för att ta en ur högen av musiker som försökt att skapa sin egen Gimme Shelter.
Jah Hollis
PS. Lite kuriosa i sammanhanget är att Let it Bleed är sista Stonesskivan som Brian Jones bidrog till (om än ett mycket litet bidrag) och att Ry Cooder, som var på gång att ersätta Brian Jones, och Mick Taylor, som senare gjorde det, är med och spelar på skivan. DS.
Andra bloggar om: musik, rolling stones, skivor, cd, exile on main street, gimme shelter, bobby gillespie, primal scream
Pingat på:intressant.se/intressant
7 kommentarer:
Eller:
1 Sympathy for the Devil Jagger, Richards 6:18
2 No Expectations Jagger, Richards 3:56
3 Dear Doctor Jagger, Richards 3:22
4 Parachute Woman Jagger, Richards 2:20
5 Jigsaw Puzzle Jagger, Richards 6:06
6 Street Fighting Man Jagger, Richards 3:16
7 Prodigal Son Rev. Wilkins, Wilkins 2:52
8 Stray Cat Blues Jagger, Richards 4:37
9 Factory Girl Jagger, Richards 2:09
10 Salt of the Earth Jagger, Richards 4:47
?
Beggars Banquet är utan tvekan med och tävlar om titeln. Inga dåliga låtar där heller, även om Stray Cat Blues väl orsakat en och annan moraldebatt.
Två makalösa plattor i vilket fall som helst! På tredje plats vill jag placera "Sticky fingers" och på fjärde "Some girls".
Jag är helt ute när det gäller Stoneskunskap- men Min 1a LP var Johnny Cash at San Quentin-fick den i julklapp.Tyvärr har jag inte kvar den.
Thomas, nu glömde du Exile. Jag vet att det är tjatigt och att alla kritiker oxå skriver upp den, men det är fantastisk platta som är svår att runda (ur mycket man än försöker).
I don't wanna walk and talk 'bout Jesus - I just wanna see his face!
Visst, Exile on Main Street är ju en av de bästa. En gång i tiden gillade jag också Aftermath, men den har jag inte hört på evigheter. Den kanske inte håller i dag.
Sedan finns det dom som på fullt allvar hävdar att senaste skivan, A Bigger Bang, skulle vara en återgång till gammal god form. Men jag har inte ens brytt mig om att ta reda på hur det kan vara med det.
Dirty Work då? Någon...? :-D
Jag måste instämma med Nedre Botten. Beggars Banquet är min favorit. Och, Exile skulle nog komma på andra plats på min lista. Tredje plats skulle bli delad mellan Let It Bleed och Aftermath.
Skicka en kommentar