Låt mig säga det med en gång; folk kan i grund och botten inte rå för hur de pratar och vilken dialekt de råkat få (även om det finns coacher (naturligtvis) och medvetna sätt för att förändra även detta).Därför blir jag något putt på folk som kan säga att de gillar Socialdemokraterna, men inte vill rösta på dem för att Mona Sahlin talar "söderdialekt".
Det låter för mig mer som en undanflykt för att rösta på något borgerligt parti utan att anse sig behöva skämmas för det (vilket jag tycker man ska skämmas storligen för).
Men inga regler utan undantag.
Ett av dem heter Leif Silbersky, de råa brottslingarnas favoritförsvarare.
Jag hörde honom i ett inslag på Ekot om den pågående rättegången om det stora helikopterrånet.
Det var en hätsk ordväxling mellan åklagaren i fallet och Silbersky som är advokat för den misstänkte helikopterpiloten.
Silberskys ettriga, på gränsen till infantila, sätt att prata och tjata kan driva vem som helst till vansinne.
Det ska till en stark motståndare eller ett starkt vittne för att inte kasta in handduken när han går loss, vilket naturligtvis kan vara en tillgång för en advokat.
Hans like inom politiken måste vara Centerledaren Maud Olofsson.
Inget ont om kvinnor i politiken eller kvinnliga partiledare, tvärtom, men när Maud Olofsson går igång rejält och närmar sig falsettstadiet då längtar man efter en ljudisolerad cell att få gömma sig i.
Att hamna i en diskussion med Maud och Silbersky samtidigt, en mardröm i den högre skolan, utan tvekan.
PS. Bilden ovan mitt inlägg har inget som helst samband med texten. Jag bara väntade på ett bra tillfälle att få visa grisarna från Ystad Djurpark. DS.
Jah Hollis
Läs även andra bloggares åsikter om Tal, Språk, Dialekt, Söderslang, Mona Sahlin, Leif Silbersky, Helikopterrånet, Rättegång, Maud Olofsson, Centern, Mardröm
1 kommentar:
Grymt. Från att tala i falsett till att låta nöffig är steget (el registret?) inte så långt.
Skicka en kommentar