Vilka Pink Floyd är det som får priset?

Det är väl inte så att man sitter i spänd förväntan varje år och väntar på tillkännagivandet av vem som ska få Polarpriset. Snarare kom det väl som en liten överraskning att det var dags igen.
Om vinnaren i den klassiska kategorin, sopranen Renée Fleming, vet jag noll och intet.
Om vinnarna i den mer populärmusikorienterade kategorin, Pink Floyd, vet jag desto mer.
Frågan är väl bara vilket Pink Floyd det är som får Polarpriset.
Är det ur-Floyd med Syd Barrett, eller är det det Pink Floyd som gjorde Meddle, Dark Side of the Moon och The Wall? Eller är det det Pink Floyd som harvade på sedan Roger Waters lämnat bandet?
Det intressantaste kan väl bli att se vem som ska komma och hämta priset, eftersom det inte existerar något Pink Floyd just nu.
Ska de kvarvarande medlemmarna kunna sätta sig över alla motsättninarna som de gjorde på Live 8 och komma till Stockholm hela bandet, eller är inte priset lockande och prestigefyllt nog för det?
Lite delikat är det allt.
Vi får väl se så småningom.
Till och med Dylan kom till Stockholm för att hämta sitt pris när det begav sig.

Nu är det i alla fall onsdag, jag är ledig, och jag hade tre valmöjligheter:
• Quiz på Pickwick
• Champions League-final på burken mellan Manchester U och Chelsea
• Speedway på Malmö motorstadion där hemmalaget Gnistorna tar emot Njudungarna
Quiz och speedway var väl det som lockade mig allra mest, och en liten sms-runda avgjorde det hela.
Det blir quiz, med ett på papperet starkt lag.

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, polarpriset, bob dylan, pink floyd, roger waters, syd barrett, quiz, pickwick pub, malmö, speedway, gnistorna, champions league

Champions League värmde i stället för brasa

Det låg en doft av skogs- eller gräsbrand över Malmö när jag åkte hem strax efter midnatt, någon halvtimma efter att Valborgsmässoafton/Willie Nelsons 75-årsdag gått över i Första maj/Kristi himmelsfärds dag/Folknykterhetens dag.
Så av allt att döma hade man fått fyr på stadens majbrasor och firat att vintern rasat ut och så vidare.
Själv hoppade jag över festlighterna utomhus och bänkade mig i stället framför tv:n hemma hos vännen BT, fick mig en whisky och ett par öl och njöt av semifinalen mellan Chelsea och Liverpool i Champions League.
Man kan lugnt säga att det var fotbollsunderhållning och tillika sportdramatik när den är som bäst: tempo, skickligt spel och finesser där det in i det sista stod och vägde om vem som skulle ta sig till finalen.
Helt enkelt fotboll på en nivå vi aldrig kommer att få se i allsvenskan hur engagerade vi än är i de matcherna.
Nu blev det Chelsea som tog finalplatsen, mycket tack vare två vackert välplacerade mål av den elegante ivorianen Didier Drogba. Den mannen måste vara en av världens mest kompletta fotbollsspelare.
I de sista skälvande minuterna av matchens förlängning fick Chelseas ukrainare Andreij Sjevtjenko komma in på Stamford Bridge.
På samma arena befann jag mig i BT:s sällskap hösten 1999 då Chelsea mötte Milan i gruppspelet i Champions League.
Då var Sjevtjenko Milans allra klarast lysande anfallsstjärna.
Bara så ni vet.

Jah Hollis

Andra bloggar om: helg, valborgsmässoafton, malmö, majbrasa, första maj, folknykterhetens dag, champions league, chelsea, liverpool, drogba, sjevtjenko

Valencia vann med 30 - 30 vadå?

"Valencia vann den första matchen i Champions Leaguekvalet med 30 och därmed är Elfsborgs uppförsbacke inför returen i Borås om två veckor minst sagt brant."

Ja, så står det faktiskt i Dagens Nyheters referat från Champions Leaguekvalmatchen mellan Valencia och Elfsborg. I alla fall på nätet och fortfarande snart ett dygn efter att matchen spelats.
Vann med 30 vadå? undrar man då. Man kan ju gissa sig till att det blev 3-0, men antingen har DN skippat sin korrläsning, eller så spelar det inte någon större roll vad det är man förmedlar till sina läsare.
När jag läser sådant, är jag glad att jag inte behöver betala för att läsa det.
Hade jag betalt för det, skulle jag blivit riktigt förbannad.

Jah Hollis

Är lagen i Champions League engelska?

I England verkar man nu pösa över av nationell glädje för att man lyckats få med tre av sina fotbollsklubbar i semifinalerna av Champions League.
Det är stort, förvisso.
Det kommer vi svenskar aldrig att få uppleva.
Men hur engelska är egentligen de här tre lagen, frånsett då att de spelar i det engelska ligasystemet? Jo långt mycket mer än hälften av de engelska semifinalklubbarnas spelare är födda i andra länder än England.
De engelskfödda är i en (om man kan säga så?) förkrossande minortitet.
Kanske kunde det få den mer inkrökta delen av fotbollspubliken att tänka efter lite. Fotbollens värld är inte begränsad till länder eller folk och det är bara vart fjärde år (OK vi har EM också) som vi har verklig anledning att bli lite fotbollsnationalistiska.
Eller hur?

Jah Hollis