Vid måndagskvällens besök i Malmö arena gick jag och BT i andra periodpausen i hockeyn ut och tog en välbehövlig bira i den stora baren i foajén. Vi fick var sin 33 centiliters Mariestad á 55 kronor styck. Billigt är det knappast, men jag var törstig som en flodhäst och i det läget var priset överkomligt. Efter matchen, när vi var tillbaka på Malmö C, sökte vi upp The Bishops Arms som ligger ett stenkast från stationen (det finns numera också en BA på Gustav Adolfs torg) för att få en öl av något djärvare märke än Mariestads. BA har onekligen ett remarkabelt, i ordets goda bemärkelse, utbud av öl såväl på fat som på flaska. Man blir lite som ett barn i en godisbutik när man kommer in där, men man upptäcker också snart vad som ligger i uttrycket "smakar det så kostar det". Visst, inget fel med en Guinness eller en Staropramen, som väl räknas som standard i många pubar och barer nu och som väl fortfarande håller sig på en anständig nivå vad gäller priserna. Men vill man ha en Innis & Gunn, eller något från Flying Dog, eller kanske något mer exklusivt, får man lägga upp någonstans från en knapp hundring till några hundralappar. En I&G som på Systemet kostar runt 20 kronor för en 33-centiliters flaska, går på det fyra-femdubbla på BA. En av de nyare pubarna i Malmö, Green Lion Inn, startade ambitiöst med ett mycket stort utbud av öl (och priser som var högre än i alla fall jag var van vid), men har enligt rykte fått plocka bort en del ur sortimentet. Det är en svår balansgång, det där med att hålla ett stort sortiment utan att få folk att ruinera sig när de går ut och tar några öl. Något av den balansen tycker jag min stampub i Malmö, The Pickwick Pub, lyckas hålla (samtidigt som den ligger i ett mycket attraktivt läge): ett klart godkänt (om inte sensationellt) utbud och klart konkurrenskraftiga priser. Vi hade för övrigt på The Bishops Arms i måndags en granne i baren som beställde något, en flaska som plockades fram ur en mörk vrå, som vi inte kunde undgå att höra kostade en bra bit över 300 spänn. Grannen satt och sög på den länge. Men drygt 300 spänn? Jag tyckte en (ja, det blev två) Leffe Blond på fat för 69 kronor var helt OK.
Jag åkte hem till min gode vän BT:s lägenhet på fredagskvällen för att se till att allt är OK där medan han är på sitt jobb på båten. Så jag tänkte att jag kunde passa på att se lite av VM-semifinalen i ishockey mellan Sverige och Kanada samtidigt och kanske köpa med lite käk att stoppa i mig medan Sverige körde över kanadickerna. • Maten inhandlade jag på en kinarestaurang med det originella namnet Restaurang Kina. Kinamat kanske inte är världens trendigaste nu (om den inte är specialinriktad på någon speciell kinesisk provins kanske) men jag gillar det någon gång ibland, och just denna restaurang har alltid haft god standard och humana priser. Jag var hungrig och inriktad på en långsittning framför hockeyn. Så det blev en vårrulle och kyckling Szechuan, fast det egentligen är i mesta laget. Döm om min förvåning när denna kombination visade sig kosta 154 kronor. Snacka om prishöjningar. Nästa gång hoppar jag över vårrullen. • Hockeyn tappade snart all spänning och dramatik. När jag bänkat mig med min dyrt inköpta middag stod det 1-0 till Kanada. Några minuter senare stod det 3-0. Så vad hjälpte det att Sverige efter mycket om och men lyckades peta in ett reduceringsmål i sista perioden. Det var aldrig något snack om vart segern skulle gå. • När jag åkte till lägenheten var det hyfsat varmt väder, ja till och med lite känsla av åskvärme. Så jag öppnade ett fönster i lägenheten och jag tror jag hörde lite åskmuller på avstånd. Men plötsligt började gardinen fladdra som om någon ond ande var på väg i genom fönsterspringan och kalla vindar letade sig in samtidigt som det började regna seriöst ute. • På grund av regnet satt jag kvar och slözappade mellan kanalerna och fick bland annat se delar av ett program på TV4 som hette Berg flyttar in. Det går tydligen ut på att denna Carina Berg (hon var innan denna kväll helt obekant för mig) ger sig hem till kändisar och "lever nära dom" och intervjuar dom. Vad som väckte mitt intresse lite var att hon denna gång var hemma hos Dregen och hans sambo Pernilla Andersson och hälsade på. Speciellt intressant eftersom paret för inte så länge sedan sagt att de inte vill bli något "löpsedelspar" som viker ut sitt förhållande i media. Jaha, och varför då ställa upp i ett sådan här TV-program? Där sjönk faktiskt Dregen och hans rock´n´roll-integritet några snäpp i mina ögon. Visst han får göra som han vill, men varför medverka i en serie där bland andra Niklas Strömstedt och Runar Sögaard också ingår. Nej tack! • När jag sedan cyklade hem hade regnandet slutat, men det blåste som den värsta höststorm och trasiga moln rusade fram över en himmel där fullmånen då och då kunde ses. Jag bara väntade på att få skaka av mig några zombies som irrade runt i de nattödsliga kvarteren runt Entré eller att få höra några varulvar yla uppe från Kirsebergs höjder. Men icke. jag får väl själv gå ut på balkongen och yla lite. Eller helt enkelt gå och lägga mig.
Semester i Malmö (jo, jag är kvar i festivalstöket än) innebär att möjligheterna att quizza stiger med minst hundra procent. Dels kan jag, som jag gjorde i går kväll, gå på Pickwicks onsdagsquiz även den veckan då jag skulle jobba. Men det innebär också en möjlighet att gå på Fagans torsdagsquiz, som vi gjorde med acceptabelt resultat förra torsdagen. Resultatet av gårkvällens besök på Pickwick hämmades väl något av att vi satt utomhus och hörde Stephen ställa frågor på sitt hemlands (Nya Zeeland) vilda tungomål via högtalaranläggningen (till och med den ende engelskspråkige i vårt lag hade svårt att höra vad han egentligen frågade om). Han hade konkurrens av icke-quizzande festivalglada gäster, ett tivoli runt hörnet och en helikopter som av någon anledning envisades med att kretsa över innerstan. Som grädde på moset välte en av lagkamraterna en halv öl över mig och när vi gick in på puben såg jag ut som en nerpinkad uteliggare. Därinne satt också gästen på bilden (brukade det inte vara skära elefanter man kunde se?). Kanhända kontemplerade han det faktum att ölpriserna nu stiger raskt och av även stampuben tar 53 spänn för en pint. Men i kväll ska man "po det igen" och ge quizet på Fagans en ny chans. Kanske hinner jag se Flogging Molly på Stortorget innan. Hoppas dom hotfulla molnen över Malmö drar undan innan dess.
Jah Hollis
PS. En applåd till Jörgen Persson, bordtennisspelaren som i OS i Peking visade att gammal ofta är äldst. Ska det bli en medalj i sporten som asiaterna annars tycks ha monopol på? DS.
Kvar i huvudstan och fortfarande på gott humör. Men jag har fattat att det finns en och annan som försöker dra fördel av turister på ett sätt som inte är så sympatiskt, och de som inte verkar intresserade av att ge någon service alls. När vi flytt från Mellotronen i går (när man inte har sitt köpkort med sig är det lite plågsamt att se en massa skivor man vill ha) gick vi en runda i Gamla stan precis som vilka turister som helst (och jag är faktiskt turist här nu). Vi överraskades av en rätt häftig regnskur och slängde oss ner vid en glest besatt, lite offside, uteservering för att få oss en bira under skyddande tak. Enligt menyn skulle en halvliters Tuborg guld kosta 54 spänn, vilket i sig är ett mindre rån, men när servitören kom ut med pilsnern ville han ha 120 spänn. Han saltade varje bira med sex kronor utan att skämmas. Jag var inte på humör att bråka, men jag tycker det är dålig stil att plocka åt sig småpengar på turisters bekostnad. Det stället lär inte jag besöka igen i alla fall och jag skulle inte rekommendera någon annna att göra det. Efter ytterligare något varv i gränderna hamnade vi på en annan uteservering där servitrisen hade svårt att slita sig från ett samtal med någon polare för att ge oss var sin öl. Ingen vidare stil det heller.
Tog mig hem från jobbet i natt med sista tåget. Hade tänkt mig sitta uppe en stund, kanske ta en öl, och skriva lite julkort. Det är sista dagen för att skicka dom i morgon, lördag. Men så gjorde jag misstaget att kolla igenom posten som låg innanför dörren. Där fanns bland mycket annat en faktura från elbolaget Eon där man rundade av kostnaden för min elförbrukning (plus en liten summa för en gasspis) det senaste året. Fastän jag betalat in flera feta fakturor under året, vill dom ha ytterligare 1 300 spänn av mig. Jag som knappt är hemma i min lägenhet utan jobbar och bor över i en annan stad. Jag måste vara en av dem i landet som förbrukar minst el, vad ska det då inte kosta för storförbrukarna. Jag orkar inte plocka fram gamla fakturor nu, men det känns som om mina elkostnader dragit iväg utan kontroll de senaste åren. Kanske trodde man att den så kallade avregleringen av elmarknaden skulle innebära att kostnaderna steg högst måttligt med åren. De som tror på den totalt fria marknaden skyller givitvis på politikerna, det kan man göra när det gäller det mesta. Men i mitt fall känns det, rent spontant, som om Eon försäker klå mig på så mycket dom bara kan. Elmarknaden tycks ha förvandlats till ett träsk där producenterna roffar åt sig vad de kan. Förmodligen har de chefer och styrelseordföranden som ska gödas och födas med skyhöga löner och feta bonusar. Tänk om tant Maud kunde ta och rensa upp i detta träsk och se till att elpriserna åker ner på mänskliga nivåer igen. Eller är det för besvärligt nu när man fått chansen att bestämma i stället för att sitta i opposition och gnälla?
