Dags för ett välkänt, då och då återkommande tema i Fototriss: Så här ser det ut där jag är. Och denna lördag, den 25 maj, då mina bilder togs, var jag hemma i Malmö och tog en tur med bilen, uträttade några ärenden och gick runt och fotade lite av varje: blommande kastanjer överallt, Ribban, Västra Hamnen, Turning Torso, skateboard, gäss, ”nässlorna blomma” vid kanalen. Malmö är grönt och rätt skönt nu. Fler bilder på temat här. Jah Hollis Uppdatering 28 maj: Birgitta kommenterar och berättar att de blommande växterna nederst är vitplister som liknar och ofta växer tillsammans med nässlor, som här. Båda är faktiskt ätliga. Läs även andra bloggares åsikter om Foto, Fototriss, Maj, Malmö, Kastanjer, Turning Torso, Grönt, Nässlor
Malmö i dag strax före middagstid: 15-20 grader varmt och soligt som en riktig sommardag. Folk sitter på utserveringarna och fikar och käkar glass. Själv tar jag ut pengar och handlar det nödvändigaste Sedan cyklar jag hem igen och käkar och går inte ut mer denna sköna majdag. Jag stannar hemma och gör i stort sett ingenting. Varför känner man sig ibland så nere när allt talar för att man skulle känna sig som Peps i Oh boy!? Varför känner man sig i stället som Lightnin´Hopkins i Going down slow? Jag har tänkt en hel del på det i dag och jag kanske återkommer till ämnet. Förresten, vilken svenne tror ni skulle våga säga detta offentligt? Och vad hade man satt för stämpel på denna svenne? Ganska intressant: beror det man kan tillåta sig att säga på vem man är?
Den här dagen, den sista i maj 2008, den sista vårdagen i år, började verkligen inte bra. Någon gång mellan sju och halv åtta på morgonen (när jag sovit drygt tre timmar) bestämde sig den latinamerikanske sambon till den danska unga damen ovanför mig för att han ville höra hemlandstoner, och drog igång stereon för fullt. Efter närmare en timme med latinamerikanska basgångar skallrande i tak och väggar (ibland tystnade det, för att strax dra igång för fullt igen) ringde jag på hos en annan granne som sitter med i vår föreningsstyrelse och tog med henne en trappa upp som vittne och stöd. Med våra förenade spanskakunskaper lyckades vi få killen att fatta att det inte var läge för latinodisco på den volymen vid den tiden. Fast det satt långt inne, han verkade tycka att det var den naturligaste saken i världen. Så fick jag i alla fall sova till klockan var över tolv och sedan har dagen gått i ett lojt tempo. Jag har, vädret till trots, inte varit utomhus ännu i dag. Nu lyssnar jag på Emmylou Harris (biljetterna till konserten i Köpenhamn i september kom i posten i veckan) och smuttar på en kopp lite avslaget, men uppiggande, kaffe. Det är inte utan att jag funderat över att slita upp den tjusiga lackförseglingen på den bourbon, den mytomspunna Maker’s Mark, som jag köpte på systemet i går. Den är udda genom att den ska vara "handgjord" och har lackats igen av människohand (och den stavas "whisky" också fastän den är amerikansk), men ska vara bättre än enbart den produktstatus den har. Whiskygurun Michael Jackson kallar den för "den lenaste bourbon som finns". Men jag vet inte om det är rätt tillfälle att bryta den nu. Det skulle väl i så fall vara för att sommaren officiellt börjar i morgon.
