Tröttsamma framgångssagor i Sommar

Sommar i P1 tuffar vidare regelbundet, som ett tåg, varje dag med samma avgångstid. Och jag lyssnar när jag kan och även om jag inte sitter klistrad vid radion i en och en halv timme, så brukar radion stå på så jag kan höra om det sägs något som låter intressant.
Jag vet inte hur man väljer ut värdarna för Sommar, men det verkar som om det står högt i kurs att kunna berätta en framgångssaga.
För av de program jag har hört i år har det varit mycket av den varan. Folk av olika kategorier som berättar hur de nått succé och blivit framgångsrika på något i livet.
Kanske är det meningen att det ska vara en positiv grundton i Sommar, men de här framgångssagorna börjar stå mig upp i halsen nu.
Och det är rätt trist att höra samma grundupplägg gång på gång (som en medelmåttig gymnasieuppsats).
I dag kunde vi höra kläddesignern Johan Lindeberg (jag ska erkänna, att modeointresserad som jag blivit med åren kände jag inte till honom alls) orera om vilka fantastiska insatser han gjort för mänskligheten och vilken föregångsman han varit på modets område.
Och om vilka otroligt (det är ordet på modet nu) fantastiska människor och kändisar han har jobbat med och hur otroligt cool han är. Naturligtvis lever han också tillsammans med en helt otroligt fantastisk kvinna och har en dotter som är världens åttonde underverk. (El gäspo grande!)
Allt berättat utan ett spår av humor eller självdistans. "Osvenskt", tycker säkert de som gillade programmet.
Tyck gärna det, men jag har svårt att se denna överdrivna självhävdelse som något positivt.
Gå in på Sommars webb och bilda er en egen uppfattning om ni inte hörde programmet. Där finns de hittills sända programmen kvar att lyssna på.

Jah Hollis

PS. Musiken han spelade var till stora delar helt OK. DS.

Andra bloggar om: Musik, Radio, Sommar, P1, Sommarvärdar, Mode, Johan Lindeberg, Humor, Självdistans