När något annat än hjärnan får styra

Vad var det han saknade, New York-guvernören Eliot Spitzer, när han gjorde det där som han skäms för och ångrar så nu? Fastän han inte rakt ut vill säga vad det handlar om.
Han har en familj, hustru och tre döttrar. Han har ett välbetalt och säkerligen mycket intressant (om än också troligtvis krävande) jobb och politiskt uppdrag.
Han har varit en framgångsrik brottsbekämpare, och verkar bara ha en massa guldstjärnor i boken.
Säkerligen var det många som avundades honom och tyckte att mycket bättre kan en man inte ha det.
Men tydligen saknade Eliot Spitzer något.
Han lät något annat än hjärnan och förnuftet styra en stund (eller kanske flera gånger?).
Nu ber han på ett märkligt, hycklande och känslomässigt sätt, först och främst sin familj om ursäkt för det där han har gjort som han inte vill berätta vad det är.
Hillary Clinton, som litat på hans stöd, gråter väl blod nu. Det kan ju visa sig vara spiken i kistan för henne, och kanske för vilken demokratisk presidentkandidat det än blir som till slut ska utmana John McCain.
Sedan undrar folk hur politikerförakt kan uppstå.

Jah Hollis

Andra bloggar om: politik, politiker, usa, politikerförakt, skandal, eliot spitzer, new york, hillary clinton, brott, the jam

Fight club och en nattöppen mack

Jag behövde sällskap i kväll och tog med mig ölen jag hade i kylen hem till BT som glatt bidrog med whisky och tequila. Inget fylleslag, utan en stilla afton med lite snack och boxning och Fight club på Eurosport.
En sorts landning inför en månads semester, ledighet från jobbet som annars kan vara så ständigt påträngande.
Lite märkligt kan det kanske tyckas att BT och jag, gamla peace-and-love-gubbs kan sitta och kolla på boxning och framför allt Fight club (inte filmen, utan K1-magasinet) där bestar till karlar pucklar på varandra hämningslöst.
Men redan innan jag flyttade från Småland till Skåne hade jag en svag punkt för boxning. Jag såg bland annat vänskapsmatcher (vilket ju kan tyckas vara en oxymoron i sammanhanget) mellan svenska och kenyanska landslaget och njöt av tillställningarna.
Nå, på väg hem från BT stannade jag till på den lokala nattöppna macken för att köpa lite groggvirke. Är det första semesterdagen, så är det och ölen hade jag ju släpat hem till BT.
Men det fanns andra grejor kvar. Och så blev jag inspirerad av folklivet som alltid finns när man kommer till macken mitt i natten.
Och så leder det till denne man som på senaste tiden varit svag för detta band.
Och i mitt huvud blev Down In the Tube Station at Midnight till Nere vid jourmacken runt midnatt.
Skulle kunna bli något.

Jah Hollis