Jag lyssnade en stund på de svenska radiokommentatorerna, Björn Kjellman och Carolina Norén, vid sändningen från finalen i Eurovisionsschlagern i Moskva i kväll.
De var naturligtvis aningen upphetsade över Norges seger med Alexander Rybak och låten Fairytale.
Dels var det ju en totalt överlägsen seger, dels hade låten varit storfavorit från början och dels var norsk-vitryssen Rybak allas gullgosse som stått pall för detta favorittryck.
Men när de kallade den 23-årige Rybak för "underbarn" (eller någon liknande formulering) tog jag mig för pannan: Hallå! Han har vunnit en schlagertävling.
Jämför med till exempel vad Bob Dylan och The Beatles hade gjort när de var i Rybaks ålder: när Dylan var 26 var han redan en stilbildare som för alltid hade ändrat popmusiken. När John Lennon var 27 och Paul McCartney 25 hade de tillsammans med Ringo Starr och George Harrison gjort Revolver och Sgt Pepper´s Lonely Hearts Club Band.
När Sid Vicious var 21 var han död och redan en ikon (fast det är väl en annan historia).
Jag skriver inte detta för att platta till den unge norske (säkerligen übersympatiske) sångaren, eller för att tjata om mina gamla idolers storhet.
Jag tycker bara man ska se saker för vad de är och inte vattna ur alla språkliga uttryck, som till exempel underbarn.
Speciellt kanske när man talar eller skriver i media.
Jah Hollis
Andra bloggar om: Musik, Underbarn, Schlagerfestivalen, Norge, Alexander Rybak, Beatles, Bob Dylan