Efter mycket ältande och väntande tog jag mig till slut samman och ringde mitt försäkringsbolag för att tala om jag blivit bestulen på en kamera och en plånbok med pengar i. Och vad tror ni jag fick för besked då?
Jo, att min hemförsäkring som jag haft i snart 20 år inte täcker det jag har råkat ut för, jag ska inte få ett öre i ersättning.
Hade jag däremot blivit rånad hade det varit en annan sak.
Och jag kände på mig det på något vis redan i samma stund som jag ringde. Det finns alltid något om och men när det kommer till den berömda kritan. "Nej, det där tog vi bort för länge sedan", sade tjejen jag pratade med.
Ja det var tydligen för fem-sex år sedan (jag har som sagt troget betalt i nära 20 år nu).
Jag hade svårt att behålla behärskningen men förklarade att det kanske hade varit snyggt att tala om för gamla kunder att man försämrar en tjänst, eller vad det nu är, som man betalar för (annat än via superfinstilta meddelande om ändringar i villkoren).
Tydligen veknade hon lite eftersom hon gick med på att detta försäkringsbolag (vars bossar förmodligen roffar åt sig jättebonusar, ja jag förutsätter det) kanske kan sträcka sig till att betala mig en del av kamerans värde.
Orsaken är givetvis den, vilket hon berättade utan några förskönande ord, att folk har utnyttjat sina försäkringar till att bluffa till sig pengar och kapitalvaror.
Alltid dessa djävla halvfigurer, denna samvetslösa minoritet, som ska förstöra och förpesta livet för oss som fortfarande tror på någon form av ärlighet människor emellan.
Det låter grymt, men jag skulle utan tvekan kunna drämma en kofot över de långa, slemmiga fingrar som grävde i min väska.
Jah Hollis
Andra bloggar om: stöld, försäkring, försäkringsbolag, premier, bonus, bluff, kamera
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar