När man är ung känner man sig, såvida man inte har drabbbats av några tragiska saker redan tidigt i livet, som om man vore odödlig. Tyvärr får vi ofta konfronteras med hemska händelser som med all tydlighet visar att det inte är så.
Men den som klarar sig igenom sturm und drangperioden får kanske med åldern en mer ödmjuk inställning till livet. Själv kan jag ju knappast räknas som ung längre (även om det smickrar mig att många tror att jag är yngre än jag faktiskt är) och jag har väl även insett att det de facto är så.
Men jag har en mor i livet och hon är lika gammal som nobelpristagaren i litteratur, Doris Lessing. Det är givetvis mycket som skiljer dom åt, även om min mor (som överlevt farsan med 20 år) levt ett liv som skulle kunna överföras till bra litteratur.
Dock verkar dom båda ha kvar sin humor på gamla dagar och det måste vara en tillgång i denna ofta sorgesamma värld.
Jag har länge klagat på min mamma för att hon låtit sin hörsel bli sämre och sämre utan att ha tagit steget att skaffa hjälpmedel för hörseln. Ja hon gjorde det vid ett tillfälle och gömde sedan undan hörapparaten i någon låda.
Nu har hon i alla fall skaffat en tid för att prova ut nya hjälpmedel och då får hon vänta tre månader på det.
"Och jag ska gå dit om jag lever då", försäkrade hon i telefon.
"Ja, det är väl en förutsättning för att det ska vara lönt att gå dit", svarade jag och till min glädje skrattade hon gott åt det.
Nu hoppas jag givetvis jag ska få svar på alla de där frågorna jag velat ställa under många år nu, men inte fått svar på eftersom morsans dåliga hörsel varit ett närmast oöverstigligt hinder.
Jag vet ju att hon har mycket att berätta.
Jah Hollis
Andra bloggar om: gammal, ung, död, åldrande, humor, mödrar, fäder, doris lessing, hörsel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar