Jag finns där ute någonstans i mängden

Efter en arbetsveckas exil i Wallanders stad är jag tillbaka hemma i Malmö. Det nöter på livsandarna att leva detta schizofrena liv, men i dag har jag hittat en bil jag vill ha, en bil som jag hoppas kunna pendla i.
Rent moraliskt är det väl trist att behöva övergå från kollektivåkarnas skara till bensinbilspendlarnas skara, men jag känner att jag inte längre har något val.
Och nu ska jag dessutom hitta en snygg övergång till valet av video härovan. Rory Gallagher, live på Isle of Wight 1970.
Ja, det är helt enkelt så att jag finns därute någonstans i publiken som kollar in Rory. Jag var där och såg honom spela Gambling Blues 1970.
Inte vet jag hur mina tankar kom in på det när jag satte mig och tog en öl efter en veckas jobb och bortavaro från livet i Malmö. Jo, jag kom nog in via detta.
Skit samma, Rory Gallagher (frid över hans minne) är och förblir en gammal musikalisk hjälte. Jag tyckte väl bara jag skulle ge fler en chans att upptäcka honom.

Jah Hollis

Andra bloggar om: arbete, exil, fritid, musik, blues, pendling, kollektivtrafik