lördag 1 december 2007
Har jag bisarr musiksmak, eller?
Och vad gillar du för musik då?
Den frågan har man ju fått då och då, och den är alltid lika omöjlig att besvara.
Jag brukar klara mig undan allför långa utläggningar genom att svara att det jag gillar musik av många olika sorter och att det säkert finns bra musik i de flesta genrer, även om jag ännu inte hört något som jag gillar i till exempel svensk dansbandsmusik eller operett.
I princip håller jag med Jimi Hendrix som sade att det finns två sorters musik: bra och dålig.
När jag åkte hem från jobbet natten mot lördag lyssnade jag på Vaken i P3/P4 där man spelade önskelåtar. I snabb följd fick jag höra God Save the Queen med Sex Pistols och 800 grader med Ebba Grön, så det var ju en bra start.
Sedan följde en dubbelönskning som tog ungefär en tredjedel av min hemresa att ta sig igenom: Hotel California med The Eagles och Stairway to Heaven med Led Zeppelin.
Och jag tycker båda är fantastiska låtar, något jag misstänker en och annan inte håller med mig om. Eagles och Zeppelin var väl ett par av de mer hatade banden när punken rörde om i grytan andra halvan av 70-talet.
Men jag kan försvara mitt innehav av Eagles första Greatest Hitsplatta och Led Zeppelins fjärde.
Och Hotel California är en suverän låt när den spelas som i videon här ovan, även om Joe Walsh ser osedvanligt fånig ut när det är dags för honom att bryta in i solot.
Jah Hollis
Andra bloggar om: musik, punk, sex pistols, dansband, ebba grön, led zeppelin, eagles, hotel california, stairway to heaven
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Det var faktisk et hyggelig gjenhør med Eagles og Hotel California! Veldig lenge siden sist, og jeg trudde jeg var dritt lei låten. Men jeg holdt takta med foten og sang med :-))
Neida, du har ikke bisarr musikksmak, men mangfoldig musikksmak!
Nu kan jag inte lyssna för sambon sover- men jag har LP´n Hotel California! Jag gillar New kid in town bättre än titelspåret, det blev så väldigt uttjatat.
Jag tycker inte alls illa om Eagels, nej då inte alls, jag lovar...
..och Hotel California är nog låten som jag glömde, HUR KUNDE JAG???, ha med på sju-viktigaste-listan. Jo, så är det nog.
Inte.
Stairway. Tja vad säger man, storslaget, gulligt, sentimentalt? Bäst på hela låten är när Bonham dundrar loss på slutet.
Walsh, var han med i Pirates of the Caribbean? Han får se hur fånig ut som helst, det är briljant, elegant, klassiskt.
Men vart tog alla tvåhalsade gitarrer vägen. Finns det en elefantkyrkogård någonstans där de vilar i väntan på en ny storhetstid? Eller har de sågats itu till två vanliga?
Jag hade tänkt mig att göra ett inlägg om de tvåhalsade gitarrerna. De hade en storhetstid på 70-talet, men jag tror de kommer tillbaka.
Slash har vid något tillfälle haft en.
Rick Nielsen i Cheap Trick hade en femhalsad.
Joe Walsh ser fånig ut? Han är förmodligen universums coolaste människa och den gitarrist med mest känsla, undantaget Hendrix och Knopfler.
A: Eftersom Youtube inte längre får visa klippet (Eagles kanske inte har tjänat tillräckligt på det än) kan vi inte se de ganska fåniga grimaserna han gör under sitt solo. Annars är han en utmärkt gitarrist.
Skicka en kommentar