Det är inte ofta man blir överraskad eller känner lite chock när man läser eller hör nyheter nuförtiden.
Jag har blivit luttrad, kanske nästan lite blasé dessvärre, och det ska mycket till för att jag ska haja till.
Men när jag in på Sydsvenskan.se i dag och möttes av den tragiska nyheten att musikkännaren, skribenten, skivaffärsinnehavaren, författaren och Malmöprofilen Lennart Persson har dött var jag tvungen att blunda och titta igen. Jo, det stod där fortfarande: Lennart Persson är död.
Han har lämnat sitt Malmö, sin familj och alla vänner och Musik & Konst och KB bakom sig och försvunnit för gott, bara 58 år gammal.
Det känns väldigt tungt, och jag har tänkt skriva ett blogginlägg om hur man kan sakna en person som jag faktiskt inte kände personligen.
Men det blir inte nu: läs i stället så länge vad andra har skrivit.
Puh, vad trist, minst sagt.
Jah Hollis
Andra bloggar om: Musik, Död, Feber, Lennart Persson, Författare, Journalist, Malmö, Musik och konst, KB
3 kommentarer:
Du har helt rätt så kan det vara. Inte min mening att kliva någon på tårna. Det som är syn är att viljan att vara "först" nästan är viktigare än bilderna man visar.
En stor förlust för Malmö och musiken. Han stod för kvalitet och tradition. När man inte pallar trendnisseriet tar man en sväng förbi Musik & Konst och tittar på den eviga skyltningen med pappfiguren av Poison Ivy från Cramps i naturlig storlek. Då vet man att de goda krafterna fortfarande finns. Men nu?
Lennart lämnar ett stort tomrum efter sig som inte går att fylla, men livet går vidare och det han har skrivit kommer att påminna oss om vem han var och vad han brann för.
Mer finns att läsa på min egen blogg.
wallofnoise.blogg.se
Skicka en kommentar