Mycket vaknar till liv igen efter 30 år

Det hände, som jag tidigare antytt, mer efter min lite märkliga konstutflykt till Veberöd i torsdags.
Efter den turen och efter att jag varit inne i Lund och hämtat M var vårt sikte inställt på Skurup och på ortens folkhögskola.
M hade nämligen varit vaken nog att för några veckor sedan påminna om att det var 30 (jepp, trettio!) år sedan hon och jag gick ut samma ettåriga kurs, tillsammans med ytterligare ett 20-tal personer, på denna folkhögskola.
Och hon hade hastigt och lustigt skickat ut en inbjudan till ett antal av klasskamraterna som nu är verksamma i närheten av Skurup för att vi skulle träffas och ha ett improviserat 30-årsjubileum.
Att försöka kalla samman samtliga som gått där var det inte fråga om, utan mer ett stillsamt återseende med de som utan problem kunde samlas i Skurup denna torsdagseftermiddag. Det visade sig vara sex personer, varav jag nog träffat de flesta några gånger (eller som i M:s fall väldigt ofta) sedan läsåret 1978-79.
Det var ändå en märklig upplevelse att bli insläppta (av skolans nuvarande rektor som heter Pia och visade sig vara god vän med M) i den undervisningssal där man tillbringat så mycket tid och där så mycket hände för 30 år sedan.
Det var lite som att kastas tillbaka till den tiden igen, de där åren då en ny påve tillträdde och dog efter bara drygt en månad, då det första provörsbarnet föddes, den svenska racerföraren Ronny Peterson dog i en olycka, sektledaen Jim Jones tog med sig 900 (!) pesoner i ett kollektivt självmord, Frukostklubben slutade sändas i radio, Ulf Adelsohn dansade i bastkjol, Shahen flydde Iran och lämnade vägen fri för ayatolla Khomeini, ett ungt vårdbiträde tog livet av närmare 30 gamlingar på Östra sjukhuset i Malmö, kärnkraftverket i Harrisburg havererade, SVT började sända text-tv, Sid Vicious dog, Margaret Thatcher blev Englands premiärminister och Björn Borg och Ingemar Stenmark var oslagbara.
För att inte tala om allt det som hände på skolan och som nu dök upp i minnet igen på ett så påtagligt och mer omfattande vis.
Det är saker som helt ändrade inriktning på mitt liv och som jag förvisso påminns mer eller mindre om dagligen, men också mycket som hade fallit i glömska.
Jag ska erkänna att jag först var lite skeptisk till den här återföreningsidén, men blev helt på det klara med att det var rätt härligt att ses igen. Så när vi sedan i all enkelhet käkade på en pizzeria i Skurup var det nästan lite svårt att bryta upp från sällskapet.
Och jag är väldigt glad att jag faktiskt tog mig till Skurup den 7 maj 2009. Nästan exakt 30 år sedan vi slutade läsåret 1978-79.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Skurup, Skåne, Malmö, Folkhögskola, Återförening, Minnen, Nostalgi, 1978, 1979, 2009