Jag har inte skrivit någon om Bryan Ferrys konsert i Malmö konserthus i lördags – än.
Jag jobbade ju på söndagen och var sedan svinaktigt trött under hela måndagen, så det är först nu jag riktigt känner att jag kan försöka samla intrycken.
Jag kan bara konstatera att den 65-årige Roxy Music-legendaren var oförskämt välbehållen till utseende och röst och att vi i den fullsatta salongen bara kände att allt var över alldeles för snabbt, även om det var en förställning som gav valuta för entréavgiften.
Alla Ferry Freak Boys & Girls verkade nöjda med det de sett och hört; ett välljudande band med tio (!) instrumentalister och sångare, inklusive legendariske gitarristen Chris Spedding, och ett lite Greatest hits-artat urval av låtar.
Och därtill ett par tjusiga dansande damer i fonden.
Recenserar gör jag inte här, utan det överlåter jag till Sydsvenskans Håkan Engström vars omdöme som så ofta sammanfaller rätt väl med vad jag tyckte.
Min bänkgranne, BT, gav konserten tio av tio medan Ferrys namne, barchef Bryan på Pickwick, som sett Bryan Ferry och även Roxy Music ett flertal gånger också gav Malmökonserten högt betyg.
Igenkänningsfaktorn i publiken var för min del också hög, flera gamla vänner och bekanta jag inte sett på länge dök upp för glada återseenden och en riktig kändis strök förbi mig: Klas Östergren som ju inte är främmande för Ferry och dandy-världen.
Visst, jag kunde ha tänkt mig byta en och annan låt under kvällen mot till exempel en radda Roxy-låtar: Re-Make Re-Model, In every dream home a heartache och A song for Europe (kanske Roxy Musics vackraste sång).
Men man får inte alltid, om ens någonsin, allt, och det vi fick räckte långt.
De två stillbilderna ovan är tagna med min Iphone.
På videon som någon lagt ut på Youtube (när konserten närmade sig finalen och Let’s stick together fick folk att dansa och rusa mot scenen) kan man kanske se undertecknad, en av siluetterna på tredje raden alldeles framför körsångerskan till vänster på scenen.
Jag kan inte identifiera mig själv där, men jag var där.
Oh ja!
Jah Hollis
Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Malmö, Malmö Konserthus, Bryan Ferry, Roxy Music, Klas Östergren, Pickwick Pub
2 kommentarer:
För att skriva ett svar till din fråga.
När du...om du...kommer upp till fjällen då tror du att du har tappat hörseln alldeles.
Det tysta brer ut sig och blir som bomull omkring ditt huvud.
När så Rantafar tar fram en öl....knäcker den...
då går det som ett eko över hela fjällen....
sen återkommer lugnet....tystnaden och mysfaktorn är 190%
Man njuter så att det gör ont i hela kroppen....
Mygg...tja det kunde jag vara utan !!!!
Snygga ljus du hade me...lite stostadsbetonat...
Tjingeling.
Ljuv musik för mina ögon. Kul att läsa ditt inlägg och lyssna på Brian Ferry "live" framför datorn med stålande solsken utanför. Lite kusligt...
Skicka en kommentar