The Doors Ray Manzarek har lämnat scenen

Ray Manzarek, klaviaturspelare i legendariska amerikanska rockgruppen The Doors, har dött i cancer, 74 år gammal.
Därmed har ännu en av de stilbildande musiker som på det mytomspunna 60-talet revolutionerade populärmusiken lämnat scenen för gott.
Jag minns själv vilken sensation det var när jag i tonåren för första gången hörde låten Light My Fire framburen av Ray Manzareks hypnotiska orgelslinga. 
Förvisso var det oftast Doors rätt vildsinte sångare Jim Morrison som stal rampljuset, men det var Manzareks klaviaturer (där han samtidigt spelade basgångarna) som gav bandet dess säregna sound.
Många har genom åren försökt efterlikna The Doors, men ingen har lyckats.
Själv såg jag bandet i England 1970, året innan Jim Morrison dog.
Nu är även Ray Manzarek borta, men The Doors musik lever än.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Död, The Doors, Ray Manzarek, Cancer, Light My Fire, Klaviaturer, Orgel, Jim Morrison

Levon Helm har lagt ner trumstockarna

Jag hörde nyss på Ekots nyheter att musikern Levon Helm har avlidit, 71 år gammal, efter en lång kamp mot cancern.

Levon Helm var den ende amerikanen i The Band, gruppen som på 60- och 70-talet gav oss så många målande bilder av USA på sina skivor (de övriga fyra i bandet kom från Kanada).

De blev kända för den stora allmänheten först genom att samarbeta med Bob Dylan både på scen och på skiva och sedan genom en rad egna skivor som till mycket stora delar står sig än i dag.

The Band avslutade sin karriär som grupp med den i min musikaliska värld bästa musikdokumentären som finns, The Last Waltz, regisserad av Martin Scorsese, och dessvärre även med långvarig ovänskap mellan en del av gruppens medlemmar.

Levon Helm fortsatte, när strålkastarljuset på The Band slocknat, sin karriär som trummis i den högre skolan, sångare (det var han som sjöng på flera av de mest kända av The Bands låtar) mandolinspelare och gitarrist.

Han var kort och gott en högt aktad musiker i mycket stora kretsar och med hans död är det nu bara Garth Hudson och Robbie Robertson som är kvar i livet från originaluppsättningen av The Band.

Det är bara att beklaga att ännu en stor musiker har lämnat oss och att samtidigt tacka för all fin musik som Levon Helm gett oss.

Jah Hollis

PS. Låten på videon ovan är från The Last Waltz. DS.

Läs även andra bloggares åsikter om Musik, The Band, Levon Helm, USA, Död, Cancer, Robbie Robertson, Bob Dylan, The Last Waltz

Richard Wrights klaviaturer har tystnat

Jag läste precis de sorgliga nyheterna att Richard Wright, klaviaturspelare i Pink Floyd och en av bandets originalmedlemmar, dog på måndagen vid 65 års ålder.
I cancer förstås, denna djävla sjukdom som tar en och en av dem vi gillar ifrån oss och som orsakar så mycket lidande.
Richard Wright var Pink Floyds motsvarighet till Beatles George Harrison, The Silent One. Han gjorde inte mycket väsen av sig som person, utan lät musiken han skapade tala för sig själv.
Med åren blev hans insatser i bandet under Roger Waters ledning allt mer försvinnande. Men utan Richard Wright hade Pink Floyd aldrig blivit vad det varit och med hans död läggs väl alla spekulationer om ännu en återförening av bandet åt sidan för gott.
Richard Wright bidrog med många låtar till Pink Floyds skivor och det var väl på megaframgången The Dark Side of the Moon (som jag för övrigt lyssnade på i bilen på väg hem från jobbet i natt) hans bidrag var som störst och mest minnesvärda.
På den orgasmiska The Great Gig in the Sky, ovan, står han som ensam kompositör.
Och om någon ska vara med vid The Great Gig in the Sky så är det väl Richard Wright.
Så klart.

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, död, cancer, pink floyd, roger waters, richard wright, klaviaturer, keyboards, synthar, Dark side of the moon, The Great Gig in the Sky

Cancern tog min storebror i natt...

Jag visste det så fort han berättade det för ett och ett halvt år sedan.
Min storebror hade helt oväntat, och mycket chockartat, fått besked om att han led av cancer av en närmast obotlig sort.
Inte för att jag ville släcka hoppet vare sig för honom eller för vår gamla mamma eller för någon annan som hoppades att han skulle klara det, men jag förstod att det bara kunde sluta på ett sätt.
Och efter att han länge kämpat tappert emot orkade han till slut inte. I natt, mycket tidigt på morgonen, förlorade han kampen och cancern tog honom ifrån oss.
Jag ska inte orda om orättvist och om meningen med detta.
Jag kan bara konstatera att han inte fick till fullo njuta av det liv han hade hoppats på när han pensionerade sig för några år sedan.
Han hade hoppats få leva ett aktivt och behagligt liv som pensionär tillsammans med sin fru i deras så vackert belägna hus.
Men ödet, eller vad det nu är, ville inte unna honom det.
Vila i frid, brorsan.

Jah Hollis

Andra bloggar om: liv, död, sorg, cancer, obotlig, pensionär, syskon, bröder, bror, sorg, kamp, rättvisa, orättvisa