Jag visste det så fort han berättade det för ett och ett halvt år sedan.
Min storebror hade helt oväntat, och mycket chockartat, fått besked om att han led av cancer av en närmast obotlig sort.
Inte för att jag ville släcka hoppet vare sig för honom eller för vår gamla mamma eller för någon annan som hoppades att han skulle klara det, men jag förstod att det bara kunde sluta på ett sätt.
Och efter att han länge kämpat tappert emot orkade han till slut inte. I natt, mycket tidigt på morgonen, förlorade han kampen och cancern tog honom ifrån oss.
Jag ska inte orda om orättvist och om meningen med detta.
Jag kan bara konstatera att han inte fick till fullo njuta av det liv han hade hoppats på när han pensionerade sig för några år sedan.
Han hade hoppats få leva ett aktivt och behagligt liv som pensionär tillsammans med sin fru i deras så vackert belägna hus.
Men ödet, eller vad det nu är, ville inte unna honom det.
Vila i frid, brorsan.
Jah Hollis
Andra bloggar om: liv, död, sorg, cancer, obotlig, pensionär, syskon, bröder, bror, sorg, kamp, rättvisa, orättvisa
17 kommentarer:
Jag beklagar.
Det är väl ofta så att hoppet trotsar förnuftet och kämpar vidare. Det tror jag är helt naturligt och bra.
Hoppas det trots allt är bra med dig.
Hälsningar,
Bengan
Det är märkligt att man på håll kan inbilla sig att det finns en "rätt tid" eller för den delen "rättvisa".
Jag vet att det inte är så.
Ta hand om dig och de dina.
Jag är ledsen för dig. Döden är en faslig Björn, diktade Bellman. Hur man än försöker tänka kring den så är den hemsk.
Låt sorgen rasa, den är, som du vet, en del av livet. Allt det bästa till dig min vän.
En hälsning i all enkelhet.
//Bert
Mitt varmaste deltagande i din sorg.
Läste just vad du skrivit om din bror apropå LeMarc här nedan.
Någon mening med ett liv som slutar i förtid finns det väl knappast, mer än att döden på ett sätt är allas vår mening. Punkt.
Tänker på dig.
Tack till er allihop!
För era fina ord och tankar.
Ni ger stödet som jag känner att jag behöver nu.
Men snälla du, vad är det jag ser? Jag beklagar verkligen att du förlorat din bror och känner varmt med dig! Cancern slår blint och då finns det ingen som helst rättvisa. Ond som god, alla drabbas utan urskiljning.
/Ingrid
I: Tack!
Cancer är en fruktansvärd sjukdom. Den åt upp min stackars bror inifrån och han förvandlades på ett drygt år till närmast en skugga av sig själv.
Jag är säker på att han mår bra och är frisk nu när han är däruppe.
Det var snällt sagt.
Ja, det är nog bättre nu, för han mådde så illa på slutet som man inte vill att någon ska behöva må.
Jag beklagar Jah.
youtube.com/watch?v=ibE7IqEjni4
Tack, Ankan!
Bra låt.
Tyvärr var det utsålt innan jag hann fixa biljett när dom spelade i Köpenhamn senast.
Och jag hade oturen att arbeta (praktisera) när de lirade på Debaser Medis för ett par månader sedan. Suck.
jah, jag beklagar verkligen.
L: Tack ska du ha!
Skicka en kommentar