Mitt dagliga bröd klarar jag mig inte utan

Bröd är ett livsmedel som väl de flesta av oss äter dagligen.
Eller är det så att många ägnar sig åt diverse mystiska (för mig i alla fall) dieter där man inte får lov att äta bröd, eller skippar det av någon annan anledning?
Själv skulle jag inte klara mig utan det dagliga brödet, framförallt vill jag ha det till frukosten.
Mackor, sandwichar, smörgåsar med någon form av pålägg är ett måste, sedan får dietisterna säga vad de vill.
Bröd är ett av våra äldsta livsmedel och har funnits i många tusen år, ja ungefär sedan människor började bli bofasta.
Och nu finns det ju i alla upptänkliga former och smaker, utbudet världen över är fantastiskt.
På bilderna här ovan ser ni några av mina favoriter nu: Överst två av de frukostbullar som är en specialitet på Mormors bagerier i Lund och Malmö. En med smak av tomat och vitlök och en annan surdegsvariant, underbara speciellt när man får dem fortfarande varma.
Underst ett bröd med mycket frön och nyttigheter (?) i och utanpå, blandat med frukt typ fikon inuti.
Det kommer från United Bakeries och kostar skjortan med är värt varenda krona.
På jobbet (ja, ja, jag har semester än) köper jag ibland med en stadig macka från Subway i Kristianstad, vars kreationer jag kommit att uppskatta mer och mer efter det att jag varit lite misstänksam mot dem tidigare (amerikansk kedja).
Och så har jag ett kärt brödminne från uppväxten i Oskarshamn; Påskallalimpa, en lokal specialitet som kanske näringsexperterna skulle haft åsikter om. Men det bageriet har redan bakat sin sista limpa.
En höjdare jag måste nämna också är en bit färskt, ljust bröd till ett glas vin.
Jag är ju egentligen ingen vindrickare, men den kombinationen fick jag smaka senast på restaurang Brogatan som inledning på middagen i lördags och den är oslagbar.
Vad har ni själva för syn på det där med det dagliga brödet?
Det vore kul att höra.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Mat, Livsmedel, Bröd, Surdegsbröd, Limpa, Frukost, Mormors Bageri, United Bakeries, Subway, Mackor, Diet, Bantning, Påskallabröd

Kanske inte så nyttigt, men väldans gott

Jag brukar inte använda margarin eller smör, eller någon av alla de mer eller mindre märkliga matfettsvarianter som finns i mejeridisken, på frukostmackan.
Inte på några andra mackor heller för övrigt.
Jag tycker det räcker med någon slags saftigt, smakrikt pålägg, någon grönsaksskiva och kanske lite hummus eller något annat kladd om det behövs för att det inte ska kännas för torrt.
Men den där botten av fett känns inte nödvändig för mig och det är många år sedan jag använde sådant.
Däremot har jag ett par gånger, bland annat i dag, nappat till mig en förpackning av ett franskt smör som finns i min lokala Hemköpsbutik.
Det är en annan variant än det svenska standardsmör jag har växt upp med, och ska man tro dem som vet något om mattrender, så är smör något som det blivit variation på de senaste åren.
Vi nöjer oss inte bara med en sort, även om den kan kännas helt OK.
Det debatteras väl också om huruvida det är nyttigt eller ej med smör och om det är nödvändigt i matlagning för att man ska få fram smaken bättre.
Jag vet inte, men detta franska smör (med flingor av havssalt i) med namnet La Motte är supergott på en bit färskt bröd, bara som det är (så då är det väl inte nyttigt då).
Eller varför inte på en krasig skorpa.
Visst ja, en krisproll heter det ju på nysvenska.
Ska inte Pågen byta namn till The Lad?

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Mat, Fett, Nyttigt, Onyttigt, Margarin, Smör, Bröd, Frukost, Skorpor, Krisprolls, Pågens, Svengelska, Engelska, Språk

Skitsnack i radion lagom till frukost

Mina jobbtider och familjeförhållanden tillåter att jag i stort sett kan sova så länge jag vill på förmiddagarna, ja jag kan i alla fall normalt stiga upp när jag känner mig utsövd.
Det medför också att jag skaffat mig frukostvanor som innebär att jag har svårt att äta före klockan tolv (alltså mitt på dagen).
Det i sin tur innebär att jag oftast har Vetenskapsradion eller lunchekot som sällskap när jag intar dagens första mål.
Just i dag behandlar Vetenskapsradion vattenklosetter och frågan om hur man världen över tar hand om det vi släpper ifrån oss bakvägen, bajset alltså.
Jag anser mig inte vara speciellt äckelmagad, men det är ett ämne jag inte gärna har som sällskap vid frukostbordet. Död och elände i ekot är OK; bajs i Vetenskapsradion är det inte.
För många år sedan, på en av mina tidigare arbetsplatser, var det en stor grupp av de yngre förmågorna som skaffat barn och livligt, när vi satt och käkade, kunde diskutera vad de hittat i småttingarnas blöjor.
Jag har också suttit i fikarummet på en arbetsplats och hört hundägande kollegor diskutera vad deras älsklingar släppt ifrån sig när de inte mått så bra.
Urk!
Nej, för min del får alla gärna skippa skitsnacket i samband med maten.
Visst "bajs är naturligt", men det gör det definitivt inte aptitligt för det.
Nu börjar strax ekot med lite stilla krigsrapportering från Georgien.
Till matbordet!

Jah Hollis

Andra bloggar om: mat, äta, radio, P1, Ekot, nyheter, Vetenskapsradion, avföring, bajs, frukost, fikarum

Minns någon konsten att koka kaffe?

Snart frukostdags, och kaffefiltren är slut. Det innebär en tur till närmaste affär för att inhandla dessa viktiga papper innan man kan få något i sig. Och i dag, efter gårkvällens batalj under quizaftonen behöver jag verkligen något starkt, kaffe alltså, i mig.
När jag var en pojke som fortfarande bodde hemma hos mamma och pappa drack jag alltid kokkaffe, och för att göra det behövde man inga bögiga filter.
Nej, man kokade upp vatten och hällde kaffet direkt i vattnet just innan vattnet började koka på allvar. Sedan lät man det sjunka innan det var dags att njuta av denna livgivande dryck. Men vem kan den konsten i dag, i dessa lattetider där vi hänvisas till kaffebarer med barnstorlek på porslinet?
Var någonstans i detta land vi kallar Sverige kan man få riktigt kokkaffe? Inte ens min gamla mamma, som fortfarande är vid hyfsad vigör, kokar kaffe längre. Hon har en bryggare. Själv kokade jag kaffe en tid efter att jag flyttade hemifrån, men när man började umgås med folk som var uppväxta i andra kaffekulturer, skåningar och stockholmare till exempel, satte jag undan kannan, eller snarare började sätta en filterhållare på den och bryggde mitt kaffe.
Jag har ännu inte efter alla dessa år förfallit till elektrisk bryggare. Det är nog inte försent att börja koka sitt kaffe igen.

Jah Hollis