Än kan danska ”rockere” skapa rubriker

Jag håller just på att läsa den utmärkta boken Svensk maffia av Lasse Wierup och Matti Larsson. Än så länge handlar det om mc-gängens framväxt i Sverige med benäget bistånd från redan etablerade Hells Angels- och Bandidosavdelningar i Danmark.
Boken väcker en hel del minnen eftersom stridigheterna mellan de svenska grupperingarna var våldsamma och försiggick inne i Malmö.
Nu syns det nästan aldrig några Hells Angels- eller Bandidosmedlemmar i stan längre.
Men gängen lär fortsätta växa och enligt Svensk maffia finns de etablerade även på en radda mindre orter.
Intressant i sammanhanget är att läsa Lasse Wierups senaste artikel i DN om de danska gängen, rockere, som knuttarna kallas där. Av allt att döma har de mer eller mindre dragit sig tillbaka från de ställen där de varit aktiva.
Dock kan de fortfarande skapa rubriker. Nu är det den gamle Hells Angelsledaren Jönke Nielsen som råkat ut för ett knivöverfall.
Den unge man som, medveten eller omedveten om vem hans offer är, gav sig på mannen som en gång mördade Bullshitledaren Makrillen blev i sin tur knivstucken vid överfallet.
Vad som ligger bakom händelsen är ännu inte utrett, men DN:s rubrik om att "Mc-gängen i Danmark har stängt ner" tycks inte ha helt och hållet täckning.
Än är de rubrikstoff, den saken är klar.

Jah Hollis

Andra bloggar om: sverige, danmark, mc-gäng, hells angels, bandidos, svensk maffia, maffia, kriminalitet

Det trista nio-till-fem-livet i ett mc-gäng?

Livet i ett etablerat mc-gäng av typ Hell´s Angels eller Bandidos är omgivet av mycket mytbildning och när någon som rört sig i de inre kretsarna ger sig till att berätta hur det verkligen går till, väcker det ofta stort intresse.
Nu sägs en avhoppad svensk HA-medlem "för första gången" avslöja hur det verkligen är att vara med i den här innersta kärnan av hårda killar. Och ska man tro denne anonyme man, är det inte så kul.
Det är mera resan upp till toppen som är spännande, och sedan verkar det likna något slags nio-till-fem-liv.
Men frågan är hur mycket man kan lita på den här berättelsen. Och det är ju inte första gången det skrivs böcker om eller av medlemmar ur Hell´s Angels innersta krets, böcker som ger en annan bild.
Själve ärkeängeln, Sonny Barger, har ju skrivit en radda böcker om livet som boss för Hell´s Angels.
Danske HA-ledaren Jönke har också skrivit om sitt liv och om hur han tog livet av rivalerna Bullshits ledare Makrillen ("Makrellen er røget", löd en graffitikommentar till det på en vägg i Köpenhamn när det hänt).
Och gonzojournalistikens fader, Hunter S Thompson, har skrivit den kanske mest intressanta boken av dem alla om Hell´s Angels.
Sonny Barger får ursäkta.

Jah Hollis

PS. Är inte Sonny Barger lite lik Jan Myrdal? DS.

Mc-gäng: en subkultur vi klarar oss utan

Jag minns när Hells Angels först etablerade sig i Sverige för rätt många år sedan nu. Det var en mc-klubb i Malmö som hette Dirty Dräggels som först fick nådigt tillstånd att ta på sig västarna med dödskallemärket.
Då fick ledarna för det här gänget vara med i tv och förklara att dom var inte farliga, "så länge man inte bråkade med dom".
Jag minns bland annat att den ibland mer än lovligt naiva Unni Drougge var med i ett program och förklarade att "det var väl bra med subkulturer".
Jo, jo. vi vet vart det ledde. Nu går de knappt en dag utan att man läser om dessa mc-gäng som tar sig allt större friheter.
Man tycker i alla fall att pressen kunde låta bli att ge dem mer status genom att använda mc-gängens vana att kalla sina bossar för presidenter.

Jah Hollis