Metro är och förblir en lågbudgetprodukt

Jag var uppe med tuppen (=före klockan elva) och handlade lite i den lokala Konsumbutiken. På väg hem nappade jag till mig en Metro ur en av de tre lådorna med gratistidningar som stod utanför.
Det är sällan jag läser någon av de här tidningarna nu, sedan den första nyfikenheten lagt sig. Men efter att ha bläddrat igenom Metro nyss, vilket gick väldigt snabbt, kvarstår det första intrycket: Metro är en lågbudgetprodukt.
Och det verkar som de som äger den bestämt sig för att den ska så förbli.
Jag hinner inte gå in på det närmare nu, men jag ska ta ett exempel.
På förstasidan är det en liten bild på Lenny Kravitz och texten "Metro möter Lenny Kravitz".
Texten på insidan är skriven av någon på Metro New York, och den ryms på ett frimärke.
Hur "mötet" gått till framgår inte, men efter ett av de fyra (!) pratminusen man dragit ur honom står det "säger den 43-årige retrorockaren från sitt hotellrum i Minneapolis".
Från sitt hotellrum?
Har han stått och skrikit ut svaren från fönstret, eller kan det vara så att han uttalat sig på telefon? Det kallar inte jag att "möta" någon.
Och om man nu verkligen mött honom, vilket jag tvivlar på, kunde man inte dragit ur honom mer än fyra fullständigt intetsägande uttalanden.
Metro, lågbudget varde ditt namn.
Nej köp en riktigt tidning nästa gång i stället!

Jah Hollis

Andra bloggar om: tidningar, intervjuer, metro, gratistidningar, lenny kravitz, lågbudget, bluff