Jag vet att jag klagat och frågat mig det förr: men vart tog denna lediga helg vägen? För att i alla fall ta in lite grann på försprånget som tiden alltid verkar ha till mig ska jag göra en liten resumé från veckan som gått. Några höjdpunkter och en del lågvatten. Jag går ända tillbaka till tisdagen den 5 oktober då jag tog bilen och i ett utbrott av spontanitet gav mig i väg till Lund för att titta på en konstutställning. Lund ligger inte långt från Malmö, men nuförtiden går det månader, eller mer, mellan de gånger jag sätter min fot i Lund. Förr gick jag mycket på konserter i Lund, framförallt på Sparta, Olympen och Mejeriet. Nu har Malmö ett mycket bättre utbud och för mig har Lund som konsertstad helt dött ut. Jag umgicks även en gång i tiden mycket med goda vänner i Lund och ett par av dom bodde i ett område som heter Papegoj(e)lyckan och som ligger på Väster, och där jag har haft många, många roliga stunder i livet. Ingen av mina gamla vänner bor kvar där, men utställningen jag skulle se fanns i Västers bibliotek i Papegoj(e)lyckan. Det var bloggvännen Eva som ställde ut, och eftersom jag tidigare lyckats missa en av hennes utställningar, ville jag inte göra samma miss(tag) en gång till. Utställningen fanns i bibliotekets kombinerade café och tidningsläsningsrum och det kändes rätt familjärt på någon vis att kolla in konstverken bland fikande ungdomar och tidningsläsande (och nyhetskommenterande) herrar (se bilden närmast ovan texten här). Jag ska inte skriva någon recension, bara konstatera att jag gillade bilderna och att upplevelsen var värd trippen till Lund. Vill ni se en del av det jag såg, så gå in här och kolla under "målat". Efter den höjdpunkten var inlämningen av bilen på service på fredagsmorgonen starten på en lågvattenupplevelse. Det enda roliga var att ta bussen från verkstaden in till Värnhem där det rådde morgonrusning (se bilden överst här ovan texten, ja, ja, det är inte Tokyo eller New York eller ens Stockholm, men det var livligare än vad det ser ut på bilden), något det var åratal sedan jag upplevde. Fredagskväll, en höjdare: Vi gick åtta stycken och åt på Sankt Markus vinkällare och betalade med vinstcheckar från quizet på Pickwick, som ingår i samma krogkonglomerat som Vinkällaren. Vi har samlat på oss vinster i överflöd de senaste fem åren och nu tog vi ett djupt tag ner i påsen med checkar. Vi åt och drack för sammanlagt runt 6 500 kronor från mat- och vinmenyn. Och ändå gick vi därifrån med vinster värda närmare 6 000 kronor kvar i påsen. Ett trist lågvatten inföll sedan på lördagen då gudbarnets pappa blivit sjuk och lagts in på sjukhus i Lund och vi fick ställa in den planerade födelsedagsfesten för den nyblivna 14-åringen. Resten av helgen präglades tyvärr av detta och jag hade svårt att vara social eller hitta på något vettigt här hemma, mer än att skriva dödligt långa blogginlägg och sent på söndagskvällen släpa mig till Hemköp och handla. Och i morgon börjar, som sagt, jobbandet igen.
Torsdag eftermiddag, när jag var ledig, hade jag avsatt till två saker: den ena ska jag återkomma till i ett senare inlägg (när jag hunnit smälta den lite) och den andra var att åka och titta på en konstutställning i Veberöds bibliotek. Det var en av mina bloggvänner som ställde ut akvareller och eftersom jag faktiskt sett en av hennes tidigare utställningar, på biblioteket i Dalby, hade jag lovat både mig själv och konstnären att jag skulle se denna också. Veberöd ligger i Lunds kommun och inte så vansinnigt långt från Malmö. Planen var, att jag först skulle till utställningen i Veberöd; det var sista dagen den skulle visas. Sedan skulle jag in till Lund och hämta M för att åka till Skurup (via Veberöd visade det sig) och dagens nästa begivenhet. Så jag satte kurs på Veberöd och fick faktiskt fråga en glatt hjälpsam hillbillypojk om vägvisning för att hitta biblioteket (som låg mitt i byn och som jag kört förbi en gång utan att lägga märke till det). Och inne på biblioteket hittade jag ingen utställning utan frågade en lika glatt hjälpsam bibliotekarie som pekade tvärs över foajén och sade att "den är därinne". Det visade sig vara ett helt tomt, så när som på ett piano, rum och jag frågade en kvinna på Medborgarkontorets expedition (som låg i ett rum intill biblioteket) vart utställningen hade tagit vägen. Det hade hon också frågat sig eftersom den skulle pågå även torsdagen. Lösningen var att min bloggkamrat av praktiska skäl tagit hem sina målningar redan på onsdagskvällen. Så jag fick nöja mig med verken av de lokala graffitimålare som dekorerat en mindre byggnad utanför Konsum mitt emot biblioteket. Inte på långa vägar vad jag hade tänkt mig i konstväg denna torsdag, men fascinerande på sitt vis. Så satte jag mig i bilen, tankade vid en mack på utfarten, stoppade Poet And The Roots: Dread, Beat An´Blood i cd-spelaren och gav mig av mot Lund. Denna fantastiska skiva har för övrigt en viss anknytning till det som skulle hända senare på torsdagen. En gemensam nämnare är 1978. Fortsättning följer.
Ett brorsbarn fyller år i dag, den åttonde april. Jag tänkte uppvakta med en kombinerad påskhälsning och födelsedagshälsning innehållande lite trisslotter. Och hur gör man det då? Jo via ett gammalt hederligt kort i ett kuvert som man sätter frimärke på och skickar i väg med posten. Jag ska erkänna att jag var ute i sista minuten, men när jag införskaffat kort och lotter (under en härlig cykeltur i drygt tiogradig vårvärme) åkte jag ner till Malmö central för att posta kortet. Kortet skulle till Lund, en stad man kan se från Malmö om man hittar en utsiktspunkt i ett hus som inte behöver vara alltför högt. Post mellan mellan Malmö och Lund räknas som lokalpost och senast jag skickade sådan via den blå lådan var det postning senast klockan 20 som gällde för att posten skulle vara framme dagen efter. Döm då om min förvåning när jag nu upptäckte att jag skulle varit där och postat kortet före klockan 18 för att det ska komma fram till Lund dagen efter. Var och en inser väl, utan vidare förklaring, att det här är en klar försämring av Postens service. Räddningen var sista minuten-lådan vid postterminalen som ligger halvvägs till Lund (nåja, inte riktigt, men en bit i den riktningen). Nu får man väl be en stilla bön att inget händer med kortet, att ingen vittjar det och tar lotterna.
Det verkar som om det stora skolbranden i Södra Sandby utanför Lund nu kan få sin förklaring. Det finns misstankar om att ett par tonårskillars (som inte ens har åldern inne för att inneha fyrverkerier) lek med fyrverkeriraketer kan ha orsakat den kostsamma jättebranden. Jag har aldrig förstått den här nya traditionen med att hålla på och brassa av dånande och eldfarliga nyårsfyrverkerier från lucia fram till efter trettonhelgen. Kanske har vi nu ett bra argument mot idiotierna här, om vi nu ska ta upp en allvarlig diskussion om fyrverkeriernas vara eller icke vara.
Ibland hittar folk på saker så att man undrar hur det står till mellan öronen på dom. Jag kan inte låta bli att fundera över hur den eller de som varit inne i kyrkan i Nöbbelöv, som ligger i Lund, och förstört kyrkans orgel, har tänkt. Eller är det så att de inte tänkt alls, utan att de är förhandsprogrammerade på att bara förstöra och sabotera för andra? Att gå in i en kyrka och sedan bara böja ett antal orgelpipor så att de inte går att använda utan måste repareras för tiotusentals kronor, måste vara lågpannad aktivitet i den allra högsta skolan. Något som är totalt meningslöst och väl bara kan ge någon slags tillfredsställelse till den som är lite bakom flötet. Varifrån kommer denna destruktivitet som får någon att göra detta? Varför väljer folk att göra något illasinnat, att lägga sin energi på att förstöra i stället för att bygga upp, när det finns miljoner goda och positiva alternativ till att förstöra en kyrkorgel?
