Kanske sensommarens mest fotograferade

Under Malmöfestivalen blev den inre hamnbassängen i Malmö, där Flygbåtarna en gång hade kajplats, plats för konstinstallationen Atlantis.

En röd liten stuga, ett verk av Tea Mäkipää och Halldor Ulfarsson, som flyter med kraftig slagsida och ser ut att när som helst kunna haverera totalt i vattnet. En symbol för folkhemmet kanske, eller vår bräckliga civilisation och ansvarslösa livsstil.

Det flytande huset har tidigare bland annat huserat(!) på Wanås och det drar blickarna till sig var än det dyker(!!) upp, helt klart.

Jag skulle tippa att Atlantis är ett av sommarens mest, kanske allra mest, fotograferade konstverk i Malmö

Kanske mer fotat än Optimistorkestern och Turning Torso, som väl på sitt vis är ett konstverk.

Se bara här. Och här. Och här.

Jah Hollis

PS. Lite värdelöst vetande: Bilden var egentligen tänkt att medverka i Fototriss: Vid vatten, men fick inte plats. Jag har en kort tid varit med i ett rockband kallat Atlantis. Det gick under snabbt och för övrigt var namnet redan taget av ett tyskt band. DS.

Läs även andra bloggares åsikter om Bild, Bilder, Foto, Atlantis, Malmö, Malmö hamn, Malmöfestivalen, Konst, Wanås, Sommar, Optimistorkestern, Turning Torso

Yoko Ono är en konstens superstjärna

Kulturnytt i P1 kallar Yoko Ono en legend.
En högst levande legend då skulle jag vilja påpeka, för den gångna helgen var hon i fin form på plats på Wanås slott i lilla Knislinge i Östra Göinge kommun i Skåne.
Yoko Ono är en av utställarna där vid sommarens konstutställning och redan när det var klart att hon skulle medverka på Wanåsutställningen gick det ett sus genom kultursverige.
När det sedan stod klart att denna 78-åriga konstens superstjärna (som konstskribenten och Blå Tåget-musikern Leif Nylén en gång sade så här om: Jag visste vem hon var innan jag visste vilka The Beatles var) verkligen skulle komma till vernissagen på Wanås i söndags var det bäddat för en folkvandring.
Yoko Ono verkar hetare än någonsin som konstnär, men hon håller även sin karriär som musiker igång.
Videon ovan är från ett framträdande i London för ett par år sedan då hon blåst liv i The Plastic Ono Band, med hennes och John Lennons son Sean vid pianot här och med gästsång av Antony Hegarty.
En högst levande legend, kära Kulturnytt.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Konst, Yoko Ono, Wanås, Östra Göinge, Knislinge, Skulpturpark, The Beatles, John Lennon, Sean Lennon

Fototriss del 125: Konst eller konstigt

Temat för veckans Fototriss är hämtat från bloggaren BP:s blogg med namnet Konst eller konstigt.
Vad det väckt för associationer hos alla dem (över 70 stycken) som redan vid klockan 11 denna söndagsförmiddag lagt in sina bidrag har jag inte tagit reda på.
Jag vill ju gärna lägga in ett bidrag som är min egen idé om hur temat ska tolkas.
Inte heller har jag tagit mig ut för att ta nya bilder den här gången, utan jag har hittat relativt nytagna bilder (ibland försöker jag ju ligga steget före och samla på mig bilder som senare kan komma väl till pass) från mitt ständigt växande arkiv.
Så här på temat Konst eller konstigt, uppifrån och neråt:
1. Ett av Skånetrafikens nyinköpta Pågatåg i Citytunneln. Redan försett med graffiti modell större. Konst eller bara ett konstigt sätt att skaffa sig uppmärksamhet?
2. En buss på busstationen i Oskarshamn. Fotografen har försökt göra konst av bilden, men det kanske blir mest konstigt?
3. En elefant på en malmöitisk innergård. Konst eller bara konstigt?
Hur andra tolkat detta kan ni se här.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Bild, Bilder, Foto, Fotobloggar, Fototema, Fototriss, Konst, Malmö, Oskarshamn, Citytunneln, Tåg, Bussar

Tiden bara springer ifrån Jah Hollis

Jag vet att jag klagat och frågat mig det förr: men vart tog denna lediga helg vägen?
För att i alla fall ta in lite grann på försprånget som tiden alltid verkar ha till mig ska jag göra en liten resumé från veckan som gått.
Några höjdpunkter och en del lågvatten.
Jag går ända tillbaka till tisdagen den 5 oktober då jag tog bilen och i ett utbrott av spontanitet gav mig i väg till Lund för att titta på en konstutställning.
Lund ligger inte långt från Malmö, men nuförtiden går det månader, eller mer, mellan de gånger jag sätter min fot i Lund.
Förr gick jag mycket på konserter i Lund, framförallt på Sparta, Olympen och Mejeriet. Nu har Malmö ett mycket bättre utbud och för mig har Lund som konsertstad helt dött ut.
Jag umgicks även en gång i tiden mycket med goda vänner i Lund och ett par av dom bodde i ett område som heter Papegoj(e)lyckan och som ligger på Väster, och där jag har haft många, många roliga stunder i livet.
Ingen av mina gamla vänner bor kvar där, men utställningen jag skulle se fanns i Västers bibliotek i Papegoj(e)lyckan.
Det var bloggvännen Eva som ställde ut, och eftersom jag tidigare lyckats missa en av hennes utställningar, ville jag inte göra samma miss(tag) en gång till.
Utställningen fanns i bibliotekets kombinerade café och tidningsläsningsrum och det kändes rätt familjärt på någon vis att kolla in konstverken bland fikande ungdomar och tidningsläsande (och nyhetskommenterande) herrar (se bilden närmast ovan texten här).
Jag ska inte skriva någon recension, bara konstatera att jag gillade bilderna och att upplevelsen var värd trippen till Lund.
Vill ni se en del av det jag såg, så gå in här och kolla under "målat".
Efter den höjdpunkten var inlämningen av bilen på service på fredagsmorgonen starten på en lågvattenupplevelse. Det enda roliga var att ta bussen från verkstaden in till Värnhem där det rådde morgonrusning (se bilden överst här ovan texten, ja, ja, det är inte Tokyo eller New York eller ens Stockholm, men det var livligare än vad det ser ut på bilden), något det var åratal sedan jag upplevde.
Fredagskväll, en höjdare: Vi gick åtta stycken och åt på Sankt Markus vinkällare och betalade med vinstcheckar från quizet på Pickwick, som ingår i samma krogkonglomerat som Vinkällaren.
Vi har samlat på oss vinster i överflöd de senaste fem åren och nu tog vi ett djupt tag ner i påsen med checkar. Vi åt och drack för sammanlagt runt
6 500 kronor från mat- och vinmenyn.
Och ändå gick vi därifrån med vinster värda närmare 6 000 kronor kvar i påsen.
Ett trist lågvatten inföll sedan på lördagen då gudbarnets pappa blivit sjuk och lagts in på sjukhus i Lund och vi fick ställa in den planerade födelsedagsfesten för den nyblivna 14-åringen.
Resten av helgen präglades tyvärr av detta och jag hade svårt att vara social eller hitta på något vettigt här hemma, mer än att skriva dödligt långa blogginlägg och sent på söndagskvällen släpa mig till Hemköp och handla.
Och i morgon börjar, som sagt, jobbandet igen.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Helg, Jobb, Ledighet, Konst, Konstutställning, Lund, Väster, Pepegojelyckan, Bibliotek, Bilverkstad, Service, Malmö, Värnhem, Rusningstid, Pickwick, Quiz, Malmborgen, Sankt Markus Vinkällare, Födelsedag, Sjukdom, Håglöshet

Fredagstema 10 sept: Fågel, fisk eller mittemellan

Äntligen fredag!
Så kanske man skulle kunna utbrista nu när man är ledig resten av veckan.
Å andra sidan har nästan hela fredagen gått nu utan att jag fått så värst mycket vettigt gjort.
Jag har inte ens lagt in ett bidrag till Sinneskattens fredagstema, Fågel, fisk eller mittemellan, så då tar jag och gör det nu.
Bilden är från Statens museum for kunst i Köpenhamn, där (kanske inte helt obekante) Bob Dylan just nu ställer ut målningar.
Jag har redan bloggat om detta, men jag tycker bilden passar bra till ämnet, eftersom diskussionens vågor om huruvida den gode Dylan är en bra eller dålig konstnär (målare) går höga nu.
Är han fågel, fisk eller mittemellan?
Gå gärna in på mina länkar och skriv en kommentar om ni har någon åsikt i frågan.
Och vill ni se fler bilder på fredagstemat, så gå hit.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Bild, Bilder, Foto, Fotobloggar, Fototema, Fredag, Konst, Bob Dylan, Köpenhamn

Bob Dylans konst: Är den bra elller dålig?

Bob Dylans utställning av målningar på Statens museum for kunst i Köpenhamn vållade som sagt debatt redan innan den öppnades i helgen.
Och när man nu kollar recensionerna framstår det som om en enhällig kritikerkår sågar utställningen jäms med fotknölarna: den är dålig och målningarna är amatörmässiga och det är populism att visa Dylans konst på ett sådant aktat museum.
Det är i alla fall vad man kan tro om man läser en kort notis som något som heter TT Spektra har skickat ut och som nu återges i en lång radda svenska tidningar.
Då ska man betänka att:
1. Det där med populism är ju ett evigt problem. Man kan fråga sig om det är fult att locka mycket publik att se konst på ett stort museum (där Dylan-utställningen i detta fallet bara upptar en liten del av den enorma byggnaden, som är full av annan konst). Louisiana visar nu en inte speciellt upphetsande utställning med Andy Warhol som dragplåster.
Är det populism? Eller är utställningar med stora namn som exempelvis Picasso det?
2. "Kritikerkåren" som sågar utställningen finns i några av de stora danska tidningarna, bland annat citeras en konstprofessor som tycker att Dylan är en amatörmålare. Ja, det får han väl tycka, men läser man de (mycket långa och ordrika) recensionerna i de danska tidningarna ordentligt så hittar man faktisk uttalanden om att Dylan är "en glimrende maler" och han recenseras i alla fall (utrymmesmässigt) som om han vore en av de stora mästarna.
Det är inte för att försvara målaren Bob Dylan som jag skriver detta, jag kan inte säga att utställningen är vare sig enbart bra eller enbart dålig.
Snarare är det för att påpeka att man ska ta en sådan liten TT-text som nu finns i så många svenska tidningar (som alla köper in kulturmaterial från just TT Spektra) med en nypa salt.
Man kan faktiskt hitta kritiker som tycker att Dylans målningar är mycket sevärda och intressanta. Och själv ångrar jag inte att jag åkte och såg utställningen; jag kan till och med tänka mig att åka över sundet och kolla en gång till.
För som han sjunger, Bob:

Don´t follow leaders,
watch your parking meters...

Det bästa är nog att bilda sig en egen uppfattning om man får tillfälle.
Det var för övrigt förbjudet att fotografera på utställningen; kollegan F fick en bild på vaktens hand som snabbt kom upp framför hans mobilkamera.
Hur målningen Politician här ovan fastnade i min Iphone har jag inte en aning om.

Jah Hollis

PS. Det sägs nu att Dylan ska komma till Köpenhamn för att titta hur utställningen av hans tavlor ser ut. Det lär givetvis ske under största sekretess, men hör ni något när det är dags, tveka inte att tipsa mig. DS.

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, Målningar, Bob Dylan, Populism, Danmark, Recensioner, Statens Museum For Kunst, Debatt, Konstkritik, Tidningar, TT, Politiken, Berlingske, Information, TT, TT Spektra, Iphone

Bob Dylans utställning i Köpenhamn har öppnat

Det har varit diskussioner om Bob Dylans utställning, målningar, på Statens museum for kunst i Köpenhamn långt innan den öppnade.
Frågan är naturligtvis om musikern Dylan verkligen också är en stor konstnär när det gäller bildkonsten och om han är kvalificerad nog för att få ställa ut på ett prestigefyllt danskt museum.
Eller har museet i fråga tagit en chans att få dit ett välkänt namn bara för att dra ännu fler besökare?
Nu kan var och en som kan ta sig till Köpenhamn de närmaste månaderna själv bilda sig en uppfattning. I går, lördagen den 4 september, öppnades utställningen Bob Dylan The Brazil Series på museet i fråga.
Jag och min vän och kollega F från min förra arbetsplats, båda stora Dylan-fans, var givetvis där (men såg inte till Bob själv).
Var det då värt besöket?
Vi tyckte båda att det var det (det var dessutom en strålande dag i Köpenhamn med läge för andra aktiviteter också).
Jag lovar att återkomma i ärendet.
Nu kallar jobbet.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, Musik, Utställning, Köpenhamn, Bob Dylan, The Brazil Series, Statens museum for kunst, Målningar, Jobb

Fredagstema den 6 augusti: Konst

Fredag igen och denna gång är fredagstemat hos Sinneskatten, Carina, "Konst".
Inget konstigt med det skulle man kunna säga och gå ut och fota något av Malmös många officiella eller inofficiella offentliga konstverk.
Eller jag kunde bege mig till Konsthallen, där det var skamligt länge sedan jag var, och hålla mig till konstbegreppet som vi väl vanligtvis definierar det.
Men jag ska tänja på definitionen för konst och ta ett foto jag tog när jag häromkvällen var på restaurang Syltan och quizzade.
En sval och nyupphälld öl av det tjeckiska märket Staropramen.
För i Tjeckien kan de verkligen konsten (och det är en konst, tro mig) att göra öl, eller pilsner som det kallas efter ursrprungsstaden Plzeň där Urquell (urkällan) bryggs.
Staropramen får dock sin vackra färg i Prag.
Ett konstverk, sannerligen.
Fler bilder på detta tema hittar ni här.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Bild, Bilder, Foto, Fotobloggar, Fototema, Fredag, Konst, Öl, Tjeckien, Prag, Pilsner, Malmö

Hon har fått sina 15 kändisminuter nu

Konst eller inte konst?
Var det kriminellt eller vad det inte kriminellt?
Personligen tycker jag det var rent trams (och faktiskt ren skit) och inte vad jag tycker är någon konst överhuvudtaget.
Men det orsakade ju en hel del uppståndelse och jag tror tjejen uppnådde det hon verkligen var ute efter.
Hon fick sina 15 minuter som kändis.
Kan vi gå vidare till nästa diskussionsämne nu?

Jah Hollis

Andra bloggar om: Konst, Konstfack, Anna Odell, Åtal, Diskussionsämne, Trams, Skit, Captain Beefheart, Don van Vliet

En förvirrad konstrunda till Veberöd

Torsdag eftermiddag, när jag var ledig, hade jag avsatt till två saker: den ena ska jag återkomma till i ett senare inlägg (när jag hunnit smälta den lite) och den andra var att åka och titta på en konstutställning i Veberöds bibliotek.
Det var en av mina bloggvänner som ställde ut akvareller och eftersom jag faktiskt sett en av hennes tidigare utställningar, på biblioteket i Dalby, hade jag lovat både mig själv och konstnären att jag skulle se denna också.
Veberöd ligger i Lunds kommun och inte så vansinnigt långt från Malmö.
Planen var, att jag först skulle till utställningen i Veberöd; det var sista dagen den skulle visas. Sedan skulle jag in till Lund och hämta M för att åka till Skurup (via Veberöd visade det sig) och dagens nästa begivenhet.
Så jag satte kurs på Veberöd och fick faktiskt fråga en glatt hjälpsam hillbillypojk om vägvisning för att hitta biblioteket (som låg mitt i byn och som jag kört förbi en gång utan att lägga märke till det).
Och inne på biblioteket hittade jag ingen utställning utan frågade en lika glatt hjälpsam bibliotekarie som pekade tvärs över foajén och sade att "den är därinne".
Det visade sig vara ett helt tomt, så när som på ett piano, rum och jag frågade en kvinna på Medborgarkontorets expedition (som låg i ett rum intill biblioteket) vart utställningen hade tagit vägen.
Det hade hon också frågat sig eftersom den skulle pågå även torsdagen.
Lösningen var att min bloggkamrat av praktiska skäl tagit hem sina målningar redan på onsdagskvällen.
Så jag fick nöja mig med verken av de lokala graffitimålare som dekorerat en mindre byggnad utanför Konsum mitt emot biblioteket. Inte på långa vägar vad jag hade tänkt mig i konstväg denna torsdag, men fascinerande på sitt vis.
Så satte jag mig i bilen, tankade vid en mack på utfarten, stoppade Poet And The Roots: Dread, Beat An´Blood i cd-spelaren och gav mig av mot Lund.
Denna fantastiska skiva har för övrigt en viss anknytning till det som skulle hända senare på torsdagen. En gemensam nämnare är 1978.
Fortsättning följer.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Ledig, Konst, Konstutställning, Veberöd, Lund, Skåne, Malmö, Bibliotek, Skurup, Poet And The Roots, Linton Kwesi Johnson, 1978

En 40-åring som hamnar i blåsväder

Påsken är här och det innebär att det är dags för årets Konstrunda ute på det vackra skånska Österlen (ett område som definieras lite olika beroende på vem man frågar). Konstnärstätt är det där hursomhelst och för 40 år sedan föddes idén om en Konstrunda, alltså en möjlighet att under en dagsutflykt i området hinna med att titta på ett större utbud av konsten som växt fram på Österlen.
Numer är det folkvandrig till Österlen och Konstrundan varje påsk. och för den som vill studera detta fenomen närmare finns det en bra adress här.
Men det verkar som om 40-åringen kommer att hamna i blåsväder i år, i alla fall på långfredagen.
Det fina påskkortet här intill kom med posten nyss, som veckans hittills gladaste överraskning. Det är från gudbarnet (som väl dyker upp här i Malmö när som helst) och jag kan bara vidarebefordra hennes hälsning till er alla.

Jah Hollis

Andra bloggar om: påsk, påskveckan, konst, konstrundan, österlen, skåne, väder, oväder, blåst, snö, storm, regn, trafik

Att pinka inför publik är passé

En kvinna som pinkar offentligt och kallar det performancekonst har visat denna sin konst inför en hänförd(?) publik på Norrlandsoperan i Umeå.
Sådana här tillställningar drar ju bara ett löjets skimmer över konsten i stort och jag kan berätta att den här pinkande kvinnan inte på något vis är först med detta grepp.
1989, när Berlinmuren var på väg att falla, tog jag och ett rätt stort gäng arbetskamrater (och någon sambo) en helgtur till Berlin.
Vi bodde i väst, men tog naturligtvis en tur över till öst. Där hamnade vi på Alexanderplatz och hittade en uteservering där vi kunde sitta i solskenet och dricka billig bira. En bit ifrån oss satt en äldre dam som, att döma av uppsynen och hennes märkliga leende, inte hade alla hästarna hemma i stallet.
Rätt som det var pinkade hon (lika glatt leende), genom kläder och genom fällstolen rätt ner på marken.
Ingen verkade reagera, vilket var synd, för när tanten lyfte var en stackare snabbt framme och tog plats på hennes stol innan vi hann varna honom.
Så den där pinkperformancen i Umeå framstår i detta sken som tämligen out of time.
Ölpriserna på denna östberlinska uteservering var för övrigt värda ett eget kapitel.
En sejdel prima tyskt öl kostade motsvarande tre svenska kronor. När man lämnade sejdeln tillbaka fick man två spänn i retur.
Visst var socialismen bättre!?

Jah Hollis