Den lite suddiga bilden här ovan är tagen på Hemköp vid Värnhem i Malmö i dag, dagen efter att Barack Obama svor eden som USA:s nye president. Samtliga fyra morgontidningar i tidningsstället, samtliga grundmurat borgerliga i sin politiska syn, har jättebilder på Obama på sina förstasidor. På hyllan under ligger en kvällstidning, som ska vara socialdemokratisk i sin politiska inriktning, som föredrar att ha någon mordhistoria på en stor bild medan Obamainvigningen får något mindre utrymme. Det råder väl inga som helst tveksamheter om var det politiska etablissemanget i Sverige har sina sympatier. Det finns inga val som får så stor plats i den svenska pressen som det svenska och det amerikanska. Ibland känns det som om vi i Sverige med vår förkärlek för det amerikanska och vår fallenhet för att blanda in hemkokt tv-amerikanska i vårt eget språk skulle kunna vara USA:s 51:a stat. Visst, det finns mycket USA-kritik och det finns det som en del lite fånigt kallar USA-hat, men jag undrar om det inte i de kretsarna mest handlar om hatkärlek. För finns det någon i Sverige som inte tagit till sig en endaste liten amerikansk kulturyttring och uppskattat den? Jag tvivlar.
För visst är det, som en kommentator konstaterade på min blogg, en Messiasstämning som råder i USA och stora delar av övriga världen när Barack Obama i dag officiellt blir president i världens än så länge mäktigaste stat. Och visst är det på något sätt motsägelsefullt att denne svarte Messias ska behöva skyddas av ett säkerhetspådrag utan dess like på denna dag som ska ge oss så mycket hopp. Men sådant verkar tillståndet vara i världen i dag: vi vågar inte ta något för givet och vi vågar inte riktigt lita på vår omgivning Sad but true, som Metallica sjunger. Och tänk på att Obama tycks ha lurat oss lite redan med "sitt" motto "Yes we can". Lee Dorseys låt i videon ovan är från 1970.
Nu börjar det hetta till i kampen om vem som ska ta över i USA efter praktfiaskot George W Bush. På den republikanska sidan har man börjat sålla agnarna från vetet i och med att John Edwards och Rudy Giuliani gett upp kampen om en hägrande presidentpost. Och vad det gäller demokraterna så har väl aldrig någon på allvar trott annat än att det kommer att stå mellan Obama och Hillary Clinton. Inte för att jag får rösta, men jag föredrar nog Hillary Clinton. Låten här ovan med Joe Strummer & The Mescaleros föll sig som ett helt naturligt val när det gällde att välja en illustration till Rudy Giulianis avhopp. Han skulle lyssnat på budskapet, men det gjorde han uppenbarligen inte. Nu är det åter onsdagskväll, en ledig sådan för mig. Och det innebär att det strax är dags att ge sig av till Pickwick för att vara med i veckans quiz. Vilka som dyker upp har jag ingen aning om, men att några dyker upp, det är jag rätt säker på. Och jag känner lite lätt segervittring.
Uppdaterat 31 januari: Som en kommentator mycket riktigt påpekat är Mr. Edwards demokrat. Jag var lite slarvig när jag placerade hans politiska tillhörighet. Borta från stridens hetta är han likväl, och vi lär inte få så många mer nyheter om den mannen här i Sverige. JH
Den lite suddiga bilden här ovan är tagen på Hemköp vid Värnhem i Malmö i dag, dagen efter att Barack Obama svor eden som USA:s nye president.
