Hösten ter sig lite ljusare med Tom Waits nya

Sommaren 2011 sjunger på sista versen och hösten står för dörren.
Jag har snart läst färdigt Barney Hoskyns 600-sidiga biografi om Tom Waits, Low side of the road: A life of Tom Waits, och fått smak på mer av Waits musik (som jag gillat i många år) genom att följa tidslinjen i boken via Spotify.
Så bra då att Tom Waits, lagom till höstmörkret sätter in på allvar, har en helt ny studioplatta redo för oss som inte kan få nog (och för er andra med).
Bad as me heter den nya plattan och den ska komma ut den 25 oktober, i två versioner (där har Waits för en gångs skull anammat en trend).
Redan nu ligger titelspåret ute som en singel på Spotify och det låter väldigt lovande.
I övrigt är Tom Waits, misstänksam (med rätta) som han är mot läckor över internet, ganska hemlighetsfull om vad vi har att vänta oss.
Och dessvärre lär jag inte ha möjlighet att få plats i den gamla bilen i videon ovan (och nog är det väl minst en av familjen Waits-Brennans söner som sitter där bredvid farsan i framsätet).
Jag får ge mig till tåls.
Alltid något som får den kommande hösten att te sig ljusare (och det kan jag verkligen behöva som läget är för mig nu).

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Höst, Oktober, Spotify, Bad As Me, Tom Waits, Internet

Springsteen, påfrestande eller obetalbar?

Det verkar råda delade meningar bland skivrecensenterna om Bruce Springsteens senaste platta, Live in Dublin med The (Seeger) Sessions Band, minst sagt. Här finns allt från omdömen som "obetalbart lustfyllt" till "påfrestande".
I Expressen kallas plattan ett "enastående livedokument" och Aftonbladet är frikostiga med sina plus, fyra stycken blir det.
Den som sågar plattan längs med fotknölarna är Maria G Francke i Sydsvenskan. Hon har inte mycket till övers för Bossen som hon tycker låter "bajsnödigt rosslig".
Elakt så det förslår, och det ska det ju vara om man tycker det är (ingen vits!) skit.
De tre övriga recensenterna, i kvällsblaskorna och DN (SvD lyckades jag inte ta reda på vad dom tycker, hittar ingen recension) är män, eller i alla fall av manskön.
Kan det tänkas spela in?

Jah Hollis

Tom Waits tycks ha hittat formen igen

Har just börjat lyssna mig igenom Tom Waits senaste platta Orphans som innehåller över 50 låtar, gamla och nya i en salig blandning, utlagada över tre skivor.
Jag fick den tidigare i veckan och det är knappt jag vågat närma mig den efter alla hyllningar till den jag har hört.
Waits är ju en gammal favorit, och man vill ju inte riskera att bli besviken på en kär gammal bekant. Det är längre mellan plattorna nu, och senast jag hörde något riktigt helgjutet var när Mule Variations kom, medan Real Gone kanske var en sådan där liten besvikelse.
Den har i alla fall inte gått varm här hemma.
Men när jag nu kommit in på platta två på Orphans: Bawlers, känns det väldigt lovande.
Och precis som någon recensent kostaterat: det är närmast omöjligt att säga vilka låtar som är nya och vilka som plockats fram ur gömmorna. Samma höga kvalitet rätt igenom‚ inga låtar verkar vara utfyllnad.
Det tycks, glädjande nog, som gamle Tom har hittat formen igen.

Jah Hollis